Jag lyxade till det lite idag och serverade mig själv ägg, räkor, avocado, skagenröra samt lite grönt till kombinerad frukost och lunch. Allt fanns ju redan hemma och räkorna börjar ha legat så länge i frysen att det liksom var dags att käka upp dem. Och avocadon var den sista från nätpåsen jag köpte billigt i lördags på Lidl. De andra blev det ju guacamole av.

Så det var inte utan att man kände sig lite lyxig då detta avnjöts vid tiotiden idag.

Då var jag nyss inkommen från årets, tror jag, kortaste kissrunda med Thea. Det hällregnade ute men ut måste hon ju ändå. Och precis som i vintras, då det kom snöblandat regn i massor, hittade hon snabbt ett ställer att huka sig och tömma blåsan. Dräefter tvärvände hon och gick väldigt bestämt mot porten igen. Hon gillar inte regn och slask, det har jag fått helt klart gör mig.

Jag får försöka ha koll på om/när det kanske blir små uppehåll och rasta henne då. För SMHI lovar i stort sett samma väder ända till ikväll.

Annars så är det en lite ledsam dag här idag. Äldste sonen ringde imorse och var ledsen och villrådig. Han hade tagit sin katt till vetrinären eftersom den tappat så mycket i vikt på kort tid. Det visade sig att Ansgar, som katten heter, var rätt illa däran och sonen ville ha råd om han skulle försöka behandla krämporna eller avsluta Ansgars plågor.

Eegntligen vill jag inte råda någon om såna saker och det sa jag också. Men samtidigt vill man ju gärna dela med sig av sina egna erfarenheter när han nu ber om vägledning.

Det gjorde jag och berättade hur jag själv tänkt i samma situation. Ansgar hade ju hunnit bli tolv år vilket är en ganska normal livslängd för en vanlig bondkatt.

Så jag gav rådet att han och sambon skulle försöka prata sig fram till vad de tyckte var bäst att göra. Både för kattens skull och deras egen.

Så för en timme sedan ringde han och var väl både lättad och ledsen när han berättade att de valt att släppa taget om Ansgar och att han nu hade somnat in lugnt och stilla.

Jag beklagade hans förlust men sa också att jag tycker att han gjorde rätt. Både mot Ansgar och mot sig själv.

Jag sa även att han ska tillåta sig att sörja, tillåta sig att vara ledsen den tid det tar. Att sorgen inte går över men att man lär sig leva med den. Lär sig att måla om den till vackra minnen av den som lämnat en. Minnen som istället gör en glad och tacksam över att ha fått ha den bortgångna i sitt liv.

Han var förstås väldigt ledsen och nedstämd men jag vet att han kmmer att klara sig bra. Tack och lov skäms han inte alls för att visa känslor och det är en styrka i en sån situation. Om han varit en sån som gräver ner sig i tysthet och håller allt inom sig är risken större att man dras ner av sorgen.

Själv är jag förstås också lite nedstämd för sonens skull. Men jag vet, som sagt, att han klarar det. Katten ifråga bodde ju inom mina väggar i flera omgångar och var då dödspolare med yngsta dotterns katt. Två kastrerade hankatter som sov ihop, brottades på skoj rätt ofta eller jagade samma boll.

Annars... Så har jag förstås suttit och hejat på tjejerna i vårt stolta fotbollslandslag som besegrade Argentina i den sista gruppspelsmatchen under det pågående VM i Nya Zeeland.

Det var tredje raka svenska vinsten och Sverige vinner därmed sin grupp och går vidare till slutspelet.

Därmed ska jag gå och starta upp snabeldraken och köra den genom lägenheten. Thea hårar inte nämnvärt, utom då man borstar henne. Men hon drar med sig massor av gräs, barr och pinnar som fastnar i pälsen när vi är ute och dessa pryder nu golven här. Jag brukar visserligen känna igenom pälsen innan vi går in och ta bort det jag hittar.

Men det följer ändå med en hel del.

Därmed önskar jag en fortsatt fin onsdag till mina kära ordbrukare i Garphyttan, Oxie, Skärblacka och Ytterhogdal.

Ha det gott tills vi ses igen!

En ovanligt trevlig söndag idag! Äldsta dottern med sambo är i stan några dagar och vi stämde möte på Norra Stadsberget med planen att ta en fika på resturangen där.

Det blev det dock inget av med utan vi promenerade omkring en stund istället och pratade länge i skuggan på en bänk. Thea fick också följa med så jag fick ätnligen tummen ur imorse och monterade tillbaka hennes bur bak i bilen. Den har ju stått inne i lägenheten sen jag bytlånade bil med min andra dotter.

Dessa möten är det ju ganska glest emellan så jag uppskattar verkligen när de blir av. Några timmar mitt på dagen bara men lika uppiggande ändå. 

Min tanke innan var att ta lite bilder med mobilen och kanske visa upp utsikten för mina ordbrukare. Samt även några av de vackra hus som finns däruppe. Men när vi möttes och hade kramat om varandra glömde jag helt bort det.

Förhoppningsvis blir min ekonomi lite starkare nästa år då jag slipper den där straffskatten jag ondgjort mig över på detta forum flera gånger. Förhoppninsvis så mycket bättre att även jag kan unna mig åtminstoner någon resa till Stockholm där hon lever och verkar till vardags.

Men vi får se. Risken finns att det första året måste användas till att fylla ut de hål i min kassa som den orättmätiga beskattningen skapat.

Imorgon ska jag ta en tripp in till centrum och hresvärdens kontor för att ta reda på om de kan hjälpa mig att få byta till en mindre och billigare lägenhet hos samma värd. Kollade igår och de har minst 30 lägenheter som står tomma.

Tanken hos mig är att man då kanske är lite mer rädd om de hyresgäster man har och att uppsägningstider kan bli mer förhandlingsbara så jag slipper betala dubbel hyra mer än för kanske en vecka eller så.

Min lägenhet borde vara ganska lätt att hyra ut för dem, sett till storlek och månadsavgift. Öppen spis sitter kanske iinte heller i vägen även om man inte längre får elda i den. Diskmaskin finns ju också och det är ju särskilt bra om det är en barnfamilj som flyttar in. SOm ensamstående skulle jag förstås klara mig bra utan den men använder den såklart när jag nu har den.

Så jag har gott hopp. På de 12 år jag bott här har ingen av de tre andra fyrarummarna stått tom mer än nån dag när tidigare hyresgäster flyttat ut så jag hoppas det går att lösa. Thea och jag klarar oss ju fint med en tvårummare.

Roligare än så blev det inte idag. Ska avsluta och ta fram grillpannan där jag ska tillaga två skivor karré som jag tagit fram ur frysen. Till detta ska jag först göra en guacamole eftersom de tre avocados jag köpte häromdagen mognar fortare än jag trodde så måste jag använda dem. Och guacamole är väl så gott till kött som beasås eller nåt annat.

Ha en fortsatt fin söndag, kära ordbrukare i Röbäck, Vagnhärad, Sotenäs och Fiskebäckskil!
Vi ses!

I sex avsnitt har jag berättat om den "sanning" som jag personligen tror på gällande mordet på vår statsminister. Den sanningen mörklades redan från minuterna efter skotten. Av skäl som jag faktiskt kan förstå för det hade sannerligen förändrat Sveriges ställning och anseende i världen så som tiderna var på 80-talet.

Därmed dock inte sagt att jag tar dem i försvar. De drabbades, helt förståeligt, av panik och när man valt den vägen gick det ju inte att backa.

Det jag tycker är mest förvånande är att så få invånare i landet tycktes reagera på det sätt jag själv gjorde. Det dröjde bara ett par veckor innan jag insåg att flera saker inte stämde.

Än märkligare är det med Estoniakatastrofen men där tog det mig längre tid att inse att den officiella versionen är full av rena lögner. Nej, förresten, SMUTSIGA lögner menade jag!

Färjan sjönk på c:a 15 minuter enligt överlevare. Detta ska vara omöjligt. Såna fartyg är byggda för att hålla sig flytande väldigt länge efter att de kapsejsat. Sen satt en minister och en höjdare från sjöfartsverket i direktsänd TV och berättade för oss att Estonias vrak inte hade några andra skador i skrovet än bogvisiret.

Jag vet inte men jag TROR att inga dykningar gjordes då. Jag tror att de redan visste vem och varför som fartyget sänktes och man ljög helt enkelt för att dölja något. Vad är fortfarande inte klarlagt.

Den "sanningen" köpte jag då eftersom jag inte hade den kunskap jag har nu.

Sen gjorde Henrik Evertsson sin dykexpedition med en dykrobot och avslöjade först ett hål som var 1½ meter brett och c:4 meter högt. Därefter hittade ännu en skada som var bortåt 20 meter lång.

Så för två år sedan skickade SVerigs ner dykare (eller kanske dykrobotar) och konstaterade att skadorna fanns men att de uppkommit då fartyget träffade havsbottnen.

Och nu fanns där plötsligt en bergskedja under båtvraket som de sa hade orsakat skadorna.

Varken hål eller bergskedja talades det om efter de påstådda dykningarna 1994. Däremot sade man att havsbottnen på platsen bestod av mjuk dy och lera.

Detta underlag ställde sedan till problem när färjan skulle täckas över med s.k betongmattor. Tyngden från dessa skapade skred i leran som gjorde att övertäckandet blev omöjligt och lades ner.

Borde inte bergskedjan ha bromsat upp de där skreden???

Naturligtvis inte eftersom den inte finns. Varken 1994 eller idag!

Staten, regeringar, sjöfartsverket m.fl har alltså staplat lögner på lögner genom snart 29 år. Och för att slippa svara på fler frågor belade man för ett par år sedan hela katastrofen med abolition och ovillkorlig, livslång tystnadsplikt.

Det är alltså förbjudet att utreda saken vidare.

Därför undrar jag...

VAD är det som måste döljas? Hade det varit en olycka behövs väl ingen abolition.

VAD fanns/finns det i vraket som världen inte på några villkor kan få veta?

Har det att göra med de militära transporterna som avslöjades långt efter katastrofen?

Eller är det något annat?

Gällande Palme har jag sagt att jag "tror mig veta" hur det gått till och varför. I det här fallet är det väldigt lite vetande från min sida, jag kan bara spekulera. Men för mig står det ändå klart att någon/några sänkte Estonia med flit. Och mördade därmed minst 852 människor, de flesta svenskar.

Frågor som kanske aldrig får nåt svar förrän kanske när alla som levde 1994 är döda för länge sen.

Förjävligt är det hur som helst. Förjävligt är det också att så få bryr sig om att försöka få fram sanningen.

Det lysande undantaget är Åsa Myrberg som jag berättade om i en tidigare blogg. Hon har sin egen teori som jag själv finner ganska trovärdig. Nyss fick hon avslag av den högsta rättsliga instansen på kravet att få läsa alla handlingar som handlar om hennes far som omkom i katastrofen. Se gärna hennes Vlogg på Youtube och bilda er en egen uppfattning. Jag säger inte att hon har rätt i allt. Men hon kan mycket väl ha det. 

Om inte annat så belyser hon väldigt väl hur mycket korruption det finns i det land de flesta av oss trott var fritt från sådana saker. Ni får en länk till det första avsnittet i hennes videoblogg.

Därmed avslutar jag serien om "Den talande tystnaden". Känner mig både förvånad och lite besviken att så få verkar ha läst och förstått. Väldigt få kommentarer vilket väl tyder på att det jag skrivit inte väckt några tankar. Eller varit särskilt intressant...

För oavsett om man tror på min "sanning" eller ej borde kanske någon haft undringar omkring det jag påstått. Men inte en enda fråga har jag fått.

Ett misslyckande kanske men jag försökte i alla fall.

Inte så många gör det om man inte räknar alla som lägger ut underliga teorier på olika Youtubekanaler och i andra forum. Där de flesta tigger swish och vill att man blir betalande medlem i deras kanaler.

Sånt ber varken Åsa eller min källa på "tuben" (Postum Humanitas) om. Detta ökar deras trovärdighet i mina ögon.

Det känns som om folk idag är mer intresserade av sensationella teorier, sanningen är inte lika intressant.

Väljer du att lyssna på det Åsa berättar så får du en skrämmande inblick hur det faktiskt går till i Sverige idag.

Tack till den som läste hela vägen. Kommentarer uppmuntras, vänligt men bestämt!

Börjar undra om krukväxter kan känna sig ensamma. Nu är jag ju ingen odlare i vanlig mening. Men då jag hade städat upp balkongen och ställt ut det lilla möblemanget köpte jag ändå en livs levande pelargon att pryda bordet med.

Den har jag sedan dess försökt sköta om efter bästa förmåga. Den hade tre små blommor redan från början men dessa vissnade rätt snabbt och föll av.

Men för en vecka sedan hörde exfrun av sig och undrade om jag ville ha en chiliplanta. Det tackade jag ja till för det är ju rätt kul att kunna plocka sin egen färska chili.

Så nu fick min lilla blomma sällskap och vips satte den i att växa så det var en ren fröjd att se. Knoppar sköt den också och de slog ut till stora, vackra blommor. Eller vad tycks?

Chilin har inte förändrats synbart men pelargonen tycks alltså ha fått en lidnersk knäpp och prunkar nu av livshlädje.

Så till nästa år, om jag bor kvar, ska jag nog ta och följa exets exempel och odla lite mer på balkongen.

Där finns redan en gammal spaljé som någon tidigare hyresgäst lämnat kvar så kanske jag ska förså lite tomater som sen kan få klättra på den. Eller kanske bättre med något som bara är vackert att titta på.

Jag bor ju mitt emellan två stora fabriker så det är kanske tveksamt hur nyttigt det är att käka nåt som vuxit på min balkong. Kanske ok om man sköljer dem noga dock...

Nåja, det får vi se. Det är väl ganska tveksamt om jag blir kvar här så länge till. Jag har stått i lägenhetskö hos det kommunala lägenhetsbolaget, Mitthem, i 4-5 år eller så. Där får man kö-po'ng enligt ett regelverk som jag inte alls kan. Men jag vet att jag har nåt på 2 300 poäng nu.

Så igår lämnade jag intresseanmälan på två lägenheter hos dem. Där och då räckte mina poäng till en förstaplats men jag vet ju inte när det bestäms vem som erbjuds bostäderna ifråga.

För min del så skulle det behövas ett besked innan månadsskiftet för att slippa stå med dubbla hyror att betala i höst. Jag har tre månaders uppsägnngstid här och den räknas från nästa månadsskifte räknat från det datum det registreras. Alltså hamnar vi på sista oktober om jag säger upp den senast 31/7.

Om det blir av så hamnar jag på andra sidan om stadens centrum, nära E14 som går mot Östersund och Trondheim.

Men två rum mindre att städa och hålla rent i. Det räcker gott till Thea och mig.

Hon sover ännu men kommer väl snart skuttande och vill upp i famnen. Det vill  hon varje morgon så vi har gjort det till en lite ritual vi har för oss. Hon får sitta i knäet medan vi talar om för varandra, på varsitt språk, vad vi tycker om varandra. Medan hon blir omklappad och kliad på magen och i nacken.

När vi har klarat av det där hoppar hon oftast upp på min säng och sover 30-45 minuter till innan hon vill ut.

Därmed ska jag avrunda och se efter om mitt kaffe är klart.

Gör det ni också, kära ordbrukare i Tibro, Valdemarsvik, Ultuna och Katterjåkk! Ta er en gof kopp kaffe på farstutrappan, balkongen eller vid köksbordet för all del.

Vi ses!

Ännu en dag då min bloggs backspegel har mycket att ge. Tolv år har gått sedan den äldsta katt jag känt gick över regnbågsbron efter att det upptäckts tumörer i massor i underlivet på henne. Jag satt och höll hennes tass i min hand medan hon gjorde sin sista resa. Lite sorgligt men ändå ett vackert minne eftersom jag vet att det avslutade svåra plågor och räddade henne från fler och värre.

Jag påminns också om att det är sjusovaredagen idag. Legenden berättar om 7 kristna män som levde c:a år 250 e.kr

Kejsare Decius lät bygga ett avgudatempel och lät meddela att alla som inte dyrkade honom där skulle straffas med döden. Han utsåg alltså sig själv till ställföreträdande Gud men oinskränkt makt.

De sju kristna männen gav då bort allt de ägde till de fattigaste och flydde sedan till en grotta där de planerade att tillbringa återstoden av sina liv

När kejsare Decius fick reda på det lät han mura för ingången till  grottan. Sedan gick det 200 år innan man rev den muren. Och då vaknade de sju sovarna och levde vidare. Enligt legenden...

Legenden har sedan skapat nya legender. Som t.ex att den som sover länge den här dagen får sen vara trött i ett helt år. Vad "länge" betyder vet jag inte men eftersom jag steg upp vid halv sex känner jag mig inte så orolig.

Så jag hoppas att mina kära ordbrukare också steg upp innan klockan blev för mycket. Så inte ni heller behöver drabbas av den där årslånga tröttheten.

Därmed tackar jag för visat intresse och återgår till att spela lite Word Blitz på Facebook medan jag väntar på att Thea ska vakna och komma springande med glad svans.

Det är kanske den största lyckan med att vara hundägare. Du får varje dag uppleva det härliga i att någon blir överlycklig att se dig. Oavsett om det är när hon vaknar eller när jag kommer hem efter att ha lämnat henne ensam en stund.

Ha en fin torssdag, kära ordbrukare i Stenungsund, Almunge, Viskafors och Simlångsdalen!

Vi ses!

Till alla som tycker att jag borde lägga upp mer bilder tipsar jag om att flytta muspekaren till "Tidigare år", sedan välja "För två år sen" så kan ni titta på bilbilder från mitt besök då på Härnösands bilmuseum. Sveriges största i sitt slag. Jag bjuder på några smakprov. Två fanns med redan för två år sen men nr 2 och 4 tror jag inte var med då.

Den översta bilden är jag lite extra förtjust i. Visst är den pampig, Packarden?'

Då jag tog bilden trodde jag att det var en Roll´s Royce men sen läste jag skylten där det stod Packard. Och det var nog inte utan anledning man hängde upp kristallkronan ovanför just den.

Då kostade det 120 kr per vuxen person att gå in och gå runt. Kanske har de höjt men knappast mer än att det är väl värt slanten det kostar för det finns flera hundra fordon att titta på.

I år ska de visst ha utökat med en avdelning av bara SAAB;ar. Det märket har jag ägt flera bilar av och trivdes mkt bra med dem.

Så om du bor i trakterna eller har vägarna förbi i sommar så kan du ta en avstickare dit. Googla så hittar du adresen och sen hjälper Google Maps dig att hitta dit. Inte alls långt från E4 heller

Och är du på väg söderut och blir hungrig så finns det en pizzzeria vid namn "Napoli" på östra sidan av vägen i den södra utfarten från staden. Där åt vi och det var nog en av mitt livs bästa pizzor.

Annars... så tycks VH (vår Herre) ha satt sommaren lite på paus idag. När jag vaknade hällregnade det men det upphörde lagom tills fröken Thea vikt sig ur sin säng och ville ut och göra morgontoalett.

Fortfarande mulet dock och då och då kommer en skur med regn så det blir väl att hålla sig inomhus mestadels idag.

Ut måste jag förstås ett par gånger till med min lilla sambo och dessutom behöver jag lite basvaror från Willys eller kanske Lidl.

Därmed tackar jag för visat intresse och önskar fortsatt trevlig onsdag till mina kära ordbrukare i Vittangi, Smygehuk, Norrskedika och Smögen. Eller var ni nu bor...

Vi ses! Hoppas jag...

Pausad skrev jag ganska nyss. Men kom sen på att jag glömde lägga ut bildbevis på likheten mellan den jag tror mördade Palme och den första fantombilden som publicerades redan någon dag efter mordet. Så här såg den ut...

Den kommer ni ihåg, eller hur? Det var den bilden som Holmér sa var ett misstag att publicera. Kanske för att den var så lik AW som enligt min överygelse är den verklige gärningsmannen. Bilden på honom är av lite senare datum så han är lite äldre än 1986. Men visst är det väl likt?

Nu ska man ju komma ihåg att fantombilden är en teckning och bilden på AW ett foto men nog tycker jag att likheten är slående. I alla fall är fantombilden mer lik AW än vare sig Christer P eller "Skandiamannen". Eller...?

Parets vän THeo från Kreta är också med storr sannolikhet identisk med den s.k Grandmannen. Det glömde jag faktiskt att redovisa när jag skrev om honom. Han som syntes utanför biografen och såg ut att spana efter makarna. Av honom tecknade en kvinnlig konstnär som observerat honom en bild. Här i par med en bild av den verklige Theo...

Ganska likt den också, eller...?

Såhär i efterhand kände jag att jag nog skulle ha tänkt på att låna dessa bilder från Google och lagt in dem när jag skrev om dessa herrar. Och visst hade jag kunnat redigera in dem i efterhand men tänkte att den som redan läst knappast backar tillbaka och läser igen. Så det fick bli ett litet avsteg från pausen som jag nu återgår till.

Så länge ingen ber om mer  förstås.

Känner en vag oro fast jag kanske inte ens behöver. För kanske 10-15 minuter sen hörde jag en rejäl smäll, som av ett skott. Tänkte genast på Palmemordet igen eftersom det skulle kunnat vara en s.k förgasarsmäll från en bil, vilket vittnen vid mordplatsen beskrev ljudet av skotten som. Men direkt efteråt tänkte jag på att i så fall borde jag även ha hört ljudet av en bil. Men det gjorde jag inte, det var alldeles tyst för övrigt. Både före och efter.

Däremot horde jag alldeles nyss sirener, från polis eller kanske ambulans och då började jag undra om det hänt nåt allvarligt i grannskapet. I mitt närområde har vi redan haft två mord och två mordförsök i år. Så jag hoppas verkligen att det inte var ljudet av ett vapen jag hörde.

Det kan förstås ha varit smällen från en kollision mellan bilar uppe på motorvägen. Motorljud från bilarna där hörs inte hit men en krock skulle garanterat höras. Men då tänker jag att det borde varit fler ljud som bromsskrik och/eller ljudet av glas som krossas. Jag har hört ljudet från en allvarlig bilolycka och så lät det inte.

Nåja, det lär väl visa sig under dagen.

Tanken från början var nog att kanske fortsätta serien om den talande tystnaden en liten bit till. Men eftersom jag knappt fått några kommentarer så tolkar jag det som att ingen är så värst intresserad. Eller så delar man inte min tro på de uppgifter jag redovisat. Antalet besökare har dock ökat rätt rejält under de dagar jag skrev om det så det tyder väl ändå på någon sorts intresse. Men jag tänker att det jag skrivit är ju bara en väldigt komprimerad sammanfattning som borde väcka undringar och frågor. Kanalen på Youtube är så mycket mer ingående och allt underbyggs mycket mer än jag kan göra i min sammanfattning. Så serien får vila. Tills vidare i alla fall.

Om du vill att jag skriver mer om saken så pränta ner en kommentar. Helt ok att vara anonym även om jag föredrar att man länkar till sin egen blogg. Frågor besvarar jag också gärna om jag kan.

Tisdag morgon och tvättdag för mig. Bytt lakan i sängen har jag redan gjort men det går ju snabbt och enkelt sommartid eftersom jag inte använder täcket utan sover med bara påslakanet över mig. Jag sover bättre ju svalare det är där jag ligger. Så duntäcket kommer väl fram om en månad eller så.

Helgen har varit väldigt social. I lördags åt jag surströmming med min tama husmekaniker, vår gemensamma kvinnliga vän M, två äldre damer som bor grannar med kompisen samt min exfru. Som han också är kompis med.

Och hon och jag har ju hela tiden sen separationen varit "on speaking terms"  så vi har inga problem med att vistas i samma rum. Vi testade både Oskars och Röda Ulvens filéer från 2022 och båda var väldigt goda. Även om jag, som alltid, plussar lite extra för Oskars.

Sen i söndags hade vi syskonträff i syrrans stuga. Storebror med fru plus deras mellandotter och ett barnbarn hade kommit upp från Julitta i Sörmland där de bor. Så syrran hade även bjudit in vår enda levande moster med make och vi satt ganska länge och pratade gamla minnen.

En lätt gnagande oro som har pyrt inom mig det senaste året fick också sin förklaring. Redan förra gången brorsan var här reagerade jag på att han hade åldrats så mycket och så snabbt. Han pratade liksom lite släpigt och rörde sig annorlunda också mot förut. Och i söndags fick jag alltså veta att han är under utredning på sjukhus för Parkinsons sjukdom. Om den vet jag inte mycket men jag tror inte att man kan bota den. Däremot kanske man kan hejda den, bromsa ner förloppet så att säga. Om jag minns rätt så var det vad boxaren Mohammed Ali dog av.

Nu ska man väl inte måla f-n på väggen innan diagnosen är fastställd men det är jobbigt att se en närstående förändras så mycket på så kort tid. Och ännu är han ju faktiskt "bara" 73 år och borde ha rätt många goda år kvar.

Men så länge ingen diagnos är klar så väljer jag ändå att hoppas på det bästa. Att det kanske är nåt annat, nåt som vetenskapen kan fixa.

Det börjar bli dags att samla ihop tvätten, byta handdukar i badrummet och stoppa badrumsmattan i tvättkorgen och sätta igång med dagens vedermödor.

Ha en trevlig tisdag, kära ordbrukare, i slott och koja i vårt avlånga land!

Vi ses!