God lördagmorgon på er, kära ordbrukare! Hög som låg!

Och, ja... Javisst ser det ut som om följetången från i våras med TechBuddy och Telia går in på en andra säsong.

I torsdags fick jag svar från TechBuddy att de inte kunde göra nåt åt den felaktiga fakturan utan jag måste kontakta Telia.

Och döm om min totala förvåning då jag knappat mig genom menyerna som tar en till kundtjänst och telefonkön.

Jag skrattade faktiskt rakt ut då AI-rösten sa att jag hade plats ett i kön!

Jamen... PLATS ETT??? Jag som brukar få vänta 40-90 minuter på att få tala med en levande människa. 

Första tanken var att det blivit nåt fel och att nästa gång rösten talade till mig skulle jag ha plats 84, 95 eller 107 som vanligt. Men jag kom faktiskt fram inom en minut, ett rekord de aldrig kommer att slå!

Jag förklarade mitt ärende och mannen på andra sidan cyberspace hittade mitt gamla ärende. Sen gick han ifrån ett par gånger för att rådgöra med kollegor eller chef. Men kom tillbaka varje gång, till skillnad mot flera tillfällen i våras då de bara helt enkelt stängde ner samtalet och försvann.

Det slutade med att han berättade att en kollega till honom var mitt uppe i en kontakt med TechBuddy och skulle ta med mitt ärende. Sen skulle jag bli meddelad via mail, sms eller telefon.

Det litade jag på och vi avslutade samtalet. 

Sen dess hördes inte ett pip varken torsdag eller fredag. Så nu har jag mailat deras kundtjänst och i skarpa ordalag förklarat ärendet en gång till. Jag är så trött på Telia att jag kan spy, nästan. Fortsättning lär följa...

Annars... Så gladdes jag igår med äldsta sonen som äntligen tog körkort igår. Vi 31 års ålder.

Köra bil och köra bra har han kunnat i många år. Men att ta kortet har liksom inte blivit av förrän nu. Men bättre sent än aldrig sägs det ju!

Idag är också en glädjens dag för idag blir det surströmmingskalas igen med ungefär samma glada gäng som vanligt. Jag har därför tänkt att idag ska jag vidga mina vyer en aning.

Jag har i alla år käkat det på tallrik med potatis och rå lök och en skiva tunnbröd med nån potent ost på vid sidan om. Medan mina bordsgrannar vill ha gräddfil eller creme fraiche och/eller tomater till. Så jag ska testa deras sätt ocså så får vi väl se om jag ändrar mina vanor efter det.

Inte heller har jag ätit det som exfrun och många andra gör, på tunnbrödet som s.k klämma. Kanske prövar jag även det. I FB-gruppen för surisfanatiker står att läsa att messmör passar bra som tillbehör liksom den där bruna norska getosten.

Några enstaka vill ha äppelskivor eller äppelmos men det har jag svårare att tänka mig.

Men som tur är så är jag ju ingen sån där surströmminsätarfundamentalist (kunde inte låta bli att använda mitt eget påkomna långa ord igen) så för mig får folk äta på det sätt som passar dem själva bäst. Eller låta bli...

Min källa när det gäller Estoniamörkläggningen, Åsa Myrberg, har tagit ner alla sina videor från Youtube och först trodde jag att hon blivit nedstängd av mörkläggarna. Men vi har lite personlig kontakt så när jag frågade fick jag veta att hon själv plockar bort dem eftersom hon får så mycket hat tillskickat sig från folk som störs sig på att hon vill bärga och begrava kvarlevorna efter sin pappa som försvann med färjan ner i Östersjön.

Vad är det för fel på folk, tänker jag då. Om man inte tror på vad hon för fram så välj en annan kanal att titta på då!

Svårare än så ska det väl inte vara? Varför skicka en massa elakheter bara för att man inte håller med?

Nej, annat är det här på Bloggplatsen. Inte får jag nu så många men de kommentarer som kommer är nästan alltid snälla och vänliga. Ordbrukare är vänliga människor för det mesta!

Nu ska jag gå och se efter vad som finns att frukostera på. Kanske blir en shakshuka på de två sista tomaterna samt egen chili från plantan på balkongen.

Förresten har jag börjat undra om inte sån chili är som starkast när de är små. För de jag har använt har gett mycket mer stuns i maten än om jag köpt en decimeterlång liknande på affären. Eller så är det olika sorter bara...

Ha nu en härlig lördag i slott och koja i vårt avlånga land!

Så ses vi igen, förr eller senare!

Glad tisdag på er, Sverige! Och alla andra länder förstås. Ingen nämnd, ingen glömd!

Minns nån av mina ordbrukare min bittra strid mot Telia från i våras? Själv fick jag en påminnelse om den imorse då brevbäraren (jodå, de FINNS fortfarande) gjorde ett släpp i mitt brevinkast.

På hallmattan låg ett kuvert märkt "TechBuddy". D.v.s det företag som Telia anlitar för sina kunder som behöver service i hemmet. De tycker att jag ska betala dem 499 kronor.

Vad f-n i h-e, tänkte jag! Vad i herrans namn är det fråga om? Jag fick ju kriga i flera veckor medan jag bollades mellan dem och Telia efter att de skickat hem en tekniker till mig för att få digitalboxen för TV;n att fungera som jag betalar för att den ska göra. Till sist gav dock Telia med sig och jag fick riva fakturan på en dryg tusenlapp.

Därmed tänkte jag att saken var ur världen men när jag läst texten som följde med insåg jag att TechBuddy tydligen tror att jag betalat för de skriver summan jag kan ange för att söka RUT-avdrag och tycker att jag ska betala in den summan till dem utifall skatteverket avslår min begäran.

Men eftersom det inte var jag som betalade kommer ingen sån ansökan att göras. Och ej heller utbetalas givetvis.

Så jag skärskådade fakturan efter ett telefonnummer att ringa för att lösa det hela enkelt och smidigt.

Tror ni att det fanns något?

Nej, just det. Det är det nya nu, Företag slutar med telefoni och flyttar all kundkontakt till internet. Jag hittade ett nummer i min egen telefon och kände igen det som deras.  Jag kom ihåg att det var ett 010-nr och det var det enda 010-nummer som fanns i telefonens minne.

När jag ringer dit får jag uppläst för mig att jag ska använda deras kontakformulär på hemsidan eller maila kundtjänst.

Så jag gjorde det och nu hoppas jag att de hör av sig. Jag har ju dator och internetuppkoppling men hur går det till om Hilma 93 eller Albert 89 behöver kontakta ett sånt företag?

Många 70-plussare har aldrig använt, inte ens ägt en dator. De som  pensionerades för 20 år sen kanske inte ens kommit i kontakt med IT genom sitt arbete heller.

Kundförakt kallar jag det!

Och i bakhuvudet hånflinar en liten hornprydd gubbe som hotar med att jag kanske ska måsta gå en ny rond mot de där företagen igen. Fortsättning lär följa...

Vem ska jag tro på, tro på, tro på, sjöng Di Leva och den frågan är lika aktuell än idag. Om inte mer.

Med politiker som fattar ett så klantigt beslut att en hel årskull (1957) straffbeskattas med tusenlappar varje månad. (2 700 kr i just mitt fall). Och sedan inte erkänner att det gjorde fel utan skyller ifrån sig på motsatta sidan.

Ett land där välbetalda riksdagsmän fifflar med folkbokföringen för att kunna kvittera ut traktamenten, övernattningslägenheter i Stockholm samt fria resor med tåg och flyg.

Skriver sig hos åldrade föräldrar, hos syskon eller i ett fallfärdigt ruckel där knappt råttorna vill bo för att få pengar som de inte har rätt till annars.

Ett land där man mörklägger ett statsministermord i 37 år. Samt Europas största civila fartygskatastrof som också är lika mörklagd.

Är det konstigt att politikerföraktet bara växer?

Nej, det är bara friskt och naturligt. Det visar att det fortfarande finns en och annan tänkande människa. Själv har jag varit så otroligt blåögd genom åren och litat på både staten, rättsväsendet och de poltiska partierna.

Idag inser jag att alla partier bara springer maktens ärenden. Alltså även de partier jag tidigare trodde stod mer på fotfolkets sida.

Och mailar du något av de största partiernas företrädare så läser de inte ens. De har sållningsprogram som identifierar brev som  handlar om ett visst ämne. Till dessa skickas sedan förtryckta standardsvar.

Därför skickade jag igår ett ironiskt mail till Magdalena Andersson (S) och till finansministern Elisabeth Svantesson (M) där jag tackade ödmjukast för äran att få betala in mycket mer i skatt varje månad. 

Dock undvek jag att använda ord som 57;orna, straffbeskattning eller ålderdiskriminering. Jag undvek också att vara elak eller peka ut nån syndabock

Du sóm har en FB-sida kan, om du vill, läsa det under gruppen som strider mot dem.

https://www.facebook.com/groups/1372694006866960

Scrolla ner lite så hittar du den rätt snart! Mitt namn står överst i listen ovanför.

Därmed tackar jag den som läste ända hit. Nu ska jag hämta upp miin rena tvätt från källaren och sedan ställa mig och stryka mina skjortor. Ha det gott!

Pratade nyss med en gammal skolkamrat på Messenger på FB. Vi har inte setts sen 1974 men hittat varandra via "Fejjan" och byter några ord med ojämna mellanrum.

Han berättade att han först i år lärt sig äta och tycka om surströmming. Inget konstigt med det men när han berättade om metoden hans grannar använt för att lära honom blev jag intresserad.

Så du som kanske velat men inte riktigt vågat pröva kan ju lära dig här. Ska återge så gott det går ur minnet.

Börja med att skala en kokt potatis (om du inte äter den med skalet kvar). Skär den sen i skivor ½cm tjocka ungefär, Sen rensar man strömmingen och skrapar loss den från ryggbenet. Ännu enklare med filéer förstås.

Bred sedan lite smör på en skiva tunnbröd. Lägg därefter en skiva potatis och en liten bit strömming på ett hörn och ta första tuggan. Sen förbereder du nästa tugga likadant men lägg på lite lök också. Eventuellt en lite större bit fisk om du överlevde första tuggan. Därefter kan man, om man vill, stegvis prova med lite gräddfil, en bit tomat eller vad som nu finns på  bordet. Messmör tycker många är gott till också liksom den där bruna getosten. Pröva dig fram! Tugga för tugga tills man förstått vika tillbehör man själv vill ha och inte.

Om man då¨fortfarande tycker att det är ganska ok eller t.om gott kan man ju testa att äta från tallrik med kniv och gaffel. Börja med små bitar strömming och lite mer potatis så vänjer man sig fort.

Det här var i början av sommaren och sen dess hade han käkat tre gånger till och är numera frälst precis som jag.

Detta gladde även hans fru som gillat det sen barnsben.

Se där, ett lite mindre ilsket inlägg idag. Man kan ju inte spy galla över  makten varje dag! Även om det inte är svårt att förstå hur de missbrukar våra skattekronor och sin ställning för egen vinning.

Tredje dagen med fint väder nu så håller det bara i sig till imorgon så tror jag att det kan bli en skogstur imorgon och checka av några svampställen. Runt Uppsala hade en annan gammal skollkamrat hittat kopiösa mängder gula katareller plus ett tiotal fina Karl-Johan också.

Så kanske bnörjar de titta fram även här uppe nu när skogarnas vattenreserver fyllts på så frikostigt.

Än har jag dock inte sett det annars så säkra tecknet på att det är gott om svamp och bär. Jag talar förstås om björnlarm. Nästan varje gång det varit ett extra bra kantarellår har lokalblaskan här skrivit om att folk sett björnar i de skogar där jag brukar hålla till.

Men det skrämmer inte mig. Nog för att jag har respekt för dem men jag vet också att om man bara för lite oväsen så upptäcker de mig långt innan jag upptäcker dem. Och då sticker de åt ett annat håll.

Sen har jag ju en stor och farlig vakthund med mig också. Hon skulle aldrig låta någon lurvig typ från skogen ge sig på hennes husse. Det är, i alla fall, hennes egen självbild. Hon är stor och stark och tuff, tror hon.

Mycket hund i liten kropp, alltså. Stor personlghet och stort självörtroende fast hon bara väger åtta kg.

Lite svartsjuk kan hon också bli ibland. Om jag t.ex klappar en annan hund vi möter så glömmer hon genast att sniffa den i rumpan och klättrar på mina ben för att visa mig att "Glöm inte MIG, husse!"

Vilket jag naturligtvis inte gör.

Sen kan hon bli lite otålig om jag pratar för länge i telefonen. Det gör jag nästan aldrig. Det är bara med mina döttrar det kan bli mer än någon minut.

Häromdagen pratade jag med yngsta dottern och hade högtalarfunktionen på för att slippa hålla i telefonen. Om det var för att hon tyckte att jag hade uppmärksamheten åt fel håll eller om hon kände igen dotras röst (de två gillar verkligen varandra) vet jag inte men då kom hon också och klättrade och t.o.m gläfste till ett par gånger.

Men säger jag ifrån bestämt så ger hon ju med sig ganska fort. Hon vet nu vad "nej" betyder.

Närbutiken, COOP X-tra, hade extrapris på blandfärs den här veckan så idag blir det kanske hamburgare fast utan bröd. Jag gör en grönsallad samt rostar lite broccoli i airfryern som tilltugg. Eller så gör jag fetaostbiffar med Tzatziki till. Gurka, creme fraiche och vvitlök finns ju hemma och rostad broccoli går ju bra även till det.

Ha nu en fin fredagkvåll och helg, kära ordbrukare i Hissmofors, Kivik, Örkelljunga och Hargshamn.

Vi ses! När andan faller på...

Du kanske inte tror på vad jag skrivit om hur ruttet vårt svenska samhälle är. Hur korruptionen når ända upp i toppen av maktens människor. Du kanske fortfarande lever kvar i villfarelsen om den öppna demokratin.

Uppdrag granskning i SVT har rotat lite i hur riksdagens män och kvinnor brukar och missbrukar sin makt. Hur de som tjänar 65-75 tusenlappar i månaden gör sitt yttersta för att roffa åt sig av våra skattepengar.

Hur vuxna människor folkbokför sig hemma hos föräldrar eller syskon långt från Stockholm. Därigenom får de fria resor med tåg eller flyg, traktamenten plus övernattningslägenheter i huvudstaden.

Sen står de i TV och berättar hur viktigt det är för Sverige att fler kommer i arbete och ur bidragsberoende. På samma gång som de själva fuskar åt sig pengar ur statskassan, Bidrag som de absolut inte behöver men gärna vill ha!

Ett utbrett fusk alltså! Alla kan se det gratis på SVT Play. Länk nedan.

https://www.svtplay.se/video/jxp4P7Y/uppdrag-granskning/maktens-bostader-vad-hande-sen?id=jxp4P7Y

Titta på den och säg sen att Sverige inte är ryttet! igen

"Sverige är ett ruttet land" skrev jag igår. Idag är förstås Sverige lika ruttet som igår men framför allt är det ett fermenterat land. Idag är det nämligen den stora dagen för oss surströmmingsälskare. Den officiella premiären för denna fermenterade delikatess. Och dagen till ära så strålar solen från klarblå himmel över Sveriges midja där jag bor.

Så jag antar att det ser ut precis så här utanför templet, hegedomen. Oskars salteri på Tynderö. Min gode vän Hans ringde igår och frågade om jag ville hänga med till vårt närmaste Willys när de öppnar klockan sju.

Och eftersom jag vioste att jag ändå kommer att vara vaken så tackade jag ja.

Kön utanför ringlade sig över hela parkeringen och upp till gatan utanför när vi kom fram. Tyvärr tänkte jag aldrig på att ta en bild av den.

Men när de väl slog upp portarna och släppte in oss gick allt fort och smidigt och vi hämtade våra tillåtna två burkar vardera av den minsta modellen Oskars hel strömming. 5-7 fiskar per burk.

Så nu står det en ganska fin liten samling delikatesser i mitt kylskåp och väntar på att öppnas och ätas. Flera olika fabrikat också även om Oskars dominerar.

Måga butiker började ju sälja redan förra veckan men Willys höll på sina burkar tills idag. I alla fall min närmaste butik. Jag misstänker att de troligen redan sålt slut på denna första leverans med tanke på hur många som redan bildat kö när vi kom dit. Och det strömmade ju in folk även när vi handlat färdigt och åkte därifrån.

En ost på extrapris blev det också men äggen jag också tänkte köpa hade de inte dukat upp ännu. Tydligen härjar salmonellan på ett eller flera stora hönserier så tillgången är begänsad även på ägg.

Så jag  får väl ta Thea med mig och traska bort till X-tra-butiken 1 km bort och hoppas att det finns där.

Därmed önskar jag mina kära ordbrukare en härlig surströmmingspremiär i Alvesta, Morkarla, Hyltebruk och Enånger.

Man blir rent mörkrädd när man tvingas inse hur korrupt vårt, en gång så fina land, egentligen är. Jag har skrivit om mörkläggningarna kring både Estonia och Palmemordet där det är helt uppenbart att politiker, rättsväsende och myndigheter ljugit och mörkat sanningen i så många år

Jag har också skrivit flera gånger om den fruktansvärda orättvisa som i år drabbar mig och alla andra som var dumma nog att födas 1957.

Sex partier i riksdagen tryckte på ja-knappen när förslaget klubbades igenom. SD röstade nej och V lade ner sina röster. Alla de andra röstade ja.

Den FB-grupp jag är med i (https://www.facebook.com/groups/1372694006866960) driver frågan mot alla dessa partier och jag har själv mailat S och M och frågat om de tycker det är rimligt att en årskull människor, c:a 112 000 pers. ska betala 2-3 tusenlappar mer i skatt varje månad i år än alla andra.

Igår kom det svar från båda dessa partier. Och eftersom jag redan läst deras svar till andra som 57;or lagt ut i gruppen så fattade jag genast att de inte ens läser våra mail.

För svaren de skickar är nämligen helt identiska.

Jag skickade sedan ett nytt mail till S och talade om för dem att jag är väldigt besviken på att de inte läser utan bara kopierar in en text som de skickar till alla som är kritiska.

Vad tror ni hände då?

Jo, hör och häpna, då får jag YTTERLIGARE en kopia av exakt samma mail som det första!!!

Därmed är det ju glasklart att de skiter totalt i hur deras felbeslut slår mot vår årskull. 

Ordalydelsen är dessutom väldigt likartad fast det är två partier på varsin kant (officiellt). Skillnaden är bara att M skyller på att det var förra regeringen som lade fram förslaget. Medan S tydligt markerar att det nu är Tidö-trojkan som reegerar och att det är sittande regering som har till uppgift att följa upp resultaten av klubbade beslut.

Båda sidor säger alltså; "Nej, det var inte vi, det var de andra!"

Sandlådenivå, alltså.

INGEN av dem nämner med ett ord att deras egna riksdagsledamöter också tryckte på ja-knappen.

Hur kan de vara så jävla tröga i huvudet, är det ju lätt att man tänker då. Men det handlar förstås inte alls om det utan det handlar om att de skiter i vad vi tycker.

Nu har mina årsbröder och systrar organiserat en manifestation på Mynttorget i Stockholm den 11/9 kl. 11.

Mycket beroende på den orimliga beskattningen av oss kommer jag knappast att ha råd att resa dit och vara med. Tyvärr! Men i anden kommer jag att stå där med mina jämngamla.

Men jag kan nästan lova att inte en enda riksdagsman kommer att gå ut och möta oss eller ens visa sig på platsen.

Hoppet står då till media. Att dagspress, radio och TV-kanaler uppmärksammar oss så politikerna får skämmas.

Men för att skämmas måste man ju först erkänna att man gjort fel. För jag fattar såklart att beslutet inte togs för att jävlas med oss för att vi är födda ett visst år.

Det klubbades igenom för att de olika remissinstanserna som riksdagen har at tlita på slarvade då man inte undersökte effekterna av beslutet innan det lades fram för riksdagen.

I gamla fina Mosebacke monarki från 60-talsteven sjöng Moltas Eriksson att Norge var ett ruttet land.

Idag är det Sverige som är rutttet! Genomruttet! Och det skulle inte förvåna mig om det är ännu mer ruttet än jag redan vet.

Så välkommen till verkligheten, du som kanske trott att vi lever i en öppen demokrati, en rättsstat. Nej, vi lever i en genomrutten demokratur där korruptionen går hela vägen upp till den styrande eliten.

Man kan rösta på nästan vad som helst, det spelar nästan ingen roll för det blir ingen större skillnad.

Själv har röstat på S nästan varje val men kommer aldrig att göra det igen

Redan måndag! Med en hel vecka som ligger utfläkt framför oss att göra nåt stor och spännande av. I min lilla värld lär det väl knappast bli så spännande eller stort. Lär mestadels bli hemma och göra små utflykter fotledes i grannskapet med fyrbent sällskap i andra änden av kopplet.

Det tycks åtminstone ha slutat att regna såpass länge att marken ser torr ut när jag tittar genom fönstren. Så nu hoppas jag på riktigt härligt sommarväder de dagar som återstår av folks semestrar och skolbarnens sommarlov.

Jag har ju ingen egentlig koll på när skolorna börjar eller slutar. Brukar få reda på det när jag besöker närbutiken och ser en skolgård som kryllar av ungar. Då vet man att höstterminen är igång.

Surströmming har jag också lyckats få tag på en hel del. Sen sist jag berättade om det har det tillkommit två burkar hela strömmingar från Kallax. Dem har jag aldrig smakat innan. 

Bara deras filéer. Tror att det var de som var först med att erbjuda filéer. Och jag vet att jag köpte ett par burkar det året men tyckte att de var alldeles för salta för min smak. Mne eftersom många tycker att de är de bästa på marknaden så måste jag väl ge dem en chans till.

Merparten av mitt lilla hamsterförråd kommer säkert att sparas ett bra tag i kylen innan vi konsumerar dem. Dels har både jag och de vänner som brukar utgöra sällskapet kring den läckerheten ett par burkar med filéer från fjolårets utgåva från Oskars. Dessa vill vi gärna äta upp före årets skörd.

För alla tycker vi likadant, nämligen att den bara blir godare av ett eller några års lagring. 

Jag är ju med i en FB-grupp som heter "Vi surströmmingsälskare" där folk dagligen lägger ut bilder av sina dukade bord, tallrikar med strömming, potatis, rå lök och ev. andra tillbehör.

Det enda som är lite störande med den där gruppen är alla surströmmingsätningsfundamentalister. (Dagens längsta ord!) De där som prompt ska undervisa världen om hur man ska äta på rätt sättt. Rätt kombinationer och vilka drycker det ska kombineras med. Självutnämnda magistrar med stränga pekpinnar som även gärna vill lära ut vilket fabrikat som är det bästa samt att det är fusk att köpa filéer. Själva rensandet är liksom en viktig del av helheten för dem.

Man blir som trött, som Ronny Eriksson brukar säga.

Jag säger... Ät och låt äta! Ät precis som du vill! Eller låt bli om det passar dig bäst.

Vill du ha ris, makaroner, bruna bönar eller socker och ketchup till surströmming eller nåt annat så ät det då.

Men låt andra göra samma sak, äta på sitt vis!

Men de finns ju överallt, de där besserwisser-typerna som egentligen bara vill synas och märkas. Och man gör väl kanske bäst i att bara ignorera dem.

Sen... så råkade jag ju (som varje dag) titta lite i bloggens backspegel. Och idag för ett år sedan publicerade jag nedanstående text som gladde mig så mycket att återse att jag beslutade att kopiera och lägga ut det igen.

Håll till godo. En årgångsblogg lagrad i ett år just idag.

En liten lektion i marknadsekonomi

En man kommer till en liten ort långt vid sidan om allfarvägarna. Men där finns dock ett hotell. Där går han in och möter hotelldirektören som råkar befinna sig i receptionen. Mannen frågar efter ett  ledigt rum för natten.

Javisst, säger hotelldirektören. Men det ligger på femte våningen och hissen är trasig. Men det ser inte kunden som något hinder. Dock vill han se på rummet innan han bestämmer sig och får nyckeln av direktören. Han lägger en tusenlapp på disken för att visa att han minsann kan betala för sig.

När mannen försvunnit uppför trappan nappar direktören åt sig tusenlappen och springer iväg till slaktaren som han är skyldig tusen kronor. Slaktaren går då direkt till bilverkstaden och betalar sin skuld där. Verkstadens ägare, i sin tur, går till byns prostituerade kvinna och betalar herdestunden han fått på kredit kvällen innan. Och hon går till hotellet och betalar hotelldirektören för rummet hon hyr för sin verksamhet ibland.

Då hon försvunnit kommer kunden nedför trappan och säger att han inte tyckte om rummet utan har bestämt sig för att ta tåget och åka vidare. Han får tillbaka sin tusenlapp och går mot järnvägsstationen.

Därmed var han den enda som varken vann eller förlorade något. Men på den korta tiden hann han ändå hjälpa till  att göra hela byn skuldfri. +UTAN att det kostade honom ett enda öre!

Och så säger folk att ekonomi är så svårt att förstå sig på...

Om någon läste ända hit och gillade min lilla repris så berätta gärna det för mig i en kommentar.

Glad måndag på er kära ordbrukare i Väckelsång, Stora Skedvi, Sävedalen och Hoting!

Vi ses! 

Någon "Oh, Jäs" blev det inte men surströmming i glada vänners lag blev det igår. Det för mig okända fabrikatet får stå på lagring i min kyl ett tag till. En bild av bordet från gårdagens festligheter...

Inte nog med det! Imorse ringde min och Hans gemensamma vän M och berättade att hon och hennes man hade hittat Kallax hela strömmingar i en affär väster som staden. Så jag swishade henne pengar för två burkar.

Det börjar bli en rätt ansenlig samlng i mitt kylskåp nu. Tre små burkar med hela strömmingar från Oskars och två likdana från Röda Ulven, de jag köpte i torsdags plus två burkar Oskars filéer från förra året.

Plus nu även alltså två brukar från Kallax i Norrbotten som M och Hans levererade ända hem till mig

Både hon och Hans är ju svårt förtjusta i Thea så de stod en stund i min hall och gullade med henne, båda två.

Och det hade förstås inte Thea nåt emot. Hon, å sin sida, är ju svårt förtjust i allt som går på två eller fyra ben.

Jag skulle gissa att om någon skulle göra inbrott om jag inte är hemma skulle hon klättra på deras ben också och med sin glatt viftande svans följa dem medan de genomsökte mitt hem efter något värt att stjäla.

Nu kryllar mitt hem inte precis av värdesaker som är lätta att omsätta i reda pengar så de skulle nog bli ganska besvikna om de gjort sig besväret att ta síg in här.

En arbetskamrat från längesen hade en stor, snäll schäfer som var tränad till att bevaka hemmet. Det visste inte den som gjorde inbrott i hans lite ensligt belägna hus. Timmy, som jycken hette, hade kommit emot tjuven med glatt vitande svans och följt honom runt i huset medan han sökte nåt värt att bära med sig.

Inte hittade väl heller han så värst mycket men några smycken och lite annat hann han stoppa på sig. Men när han skulle lämna huset bytte Timmy presonlighet totalt. Om han närmade sig en dörr eller ett fönster gick hunden emellan och morrade och visade tänderna.

Så när husfolket kom hem var det bara att ringa polisen som kom och hämtade inbrottstjuven.

De kunskaperna har dock inte min lilla lurvtuss utan hon betraktar alla hon ser som potentiella nya vänner med händer som kan klappa och klia och som hon gärna slickar lite också.

Och det är förstås också en väldigt vacker egenskap - att möta alla med kärlek och nyfikenhet och öppet sinne. Det skulle den här världen behöva mer av.

Nu börjar det bli dags för eftermiddagspromenaden med den där lilla lurvtussen jag nämnde ovan och nämner i nästan alla inlägg jag skriver. Det blir ju så när någon tar en stor och viktig plats i ens värld.

Så ha en trevlig lördag och helg nu, kära ordbrukare i Kvidinge, Savolax, Rättvik och Gåsemora!

Vi ses! "Om Gud vill å pjäxer´n håll´!"