Det blev en tidig shoppingrunda idag. Om än inte så långvarig. Kompisen Hans hade fått nys om att ICA Maxi skulle få in årets surtrömming idag. Så han ringde först och jag sa att jag bara skulle gå ut med Thea en sväng först. Men hon snarkade så gott och märkte inte ens att jag var uppe och gick. Och eftersom jag vet att hon klarar sig till framåt tiotiden innan det blir akit för henne att få gå ut lät jag henne sova vidare.

Så åkte vi till Birsta och en nästan folktom butik där vi snart hittade disken med godsaker. 2 burkar var tillåtet per person att köpa så vi handlade två burkar vardera.

På vägen hem ville han gå in och kolla om Citygross också fått leverans idag. Det hade de inte, den skulle komma imorgon och innehålla ett fåtal kartonger med Röda ulvens filéer. Däremot hade de 10-15 burkar av ett fabrikat jag aldrig tidigare sett. Nämligen "Oh Jäs".

På burken kunde man läsa sig till att den kom från Kalix i Norrbotten men hur den smakar har jag ingen aning alls om. Jag tog dock Gud i hågen och chansade med att köpa två burkar.

Så om någon av mina vördade ordbrukare har ätit den sorten så får ni väldigt gärna skriva en kommentar och berätta vad ni tyckte. 

Det finns en FB-grupp också för surströmmingsälskare (såklart - vad finns det INTE en FB-grupp för?) och där har jag fått lära mig att det finns flera salterier som jag aldrig ens hade hört talas om. T.ex Borkbo, Rovögerns, Hållstrands med flera. Här i trakten brukar man bara se Oskars och Röda Ulvens. Möjligen Kallax  också vissa år.

Oskars har alltid varit min favoritsort men med den dåliga tillgången så får man ju öppna sig för att testa annat också.

Sen måste jag väl hitta på ett sätt att fira min andra namnsdag också. Under hela min uppväxt var det enda jag hade eftersom mitt tiitalsnamn inte kom med i almanackan förrän jag var vuxen med god marginal. Så den tionde augusti var en dag jag säg fram emot och längtade till. 

Inte firades jag som på en födelsedag men nån liten present brukade jag alltid få. Eller kanske nån liten slant att köpa glass eller godis för.

Så gratis till Begrhagen, Ohly, Winnerbäck och alla andra kända och okända Larsar därute.

Om ingen annan firar dig så fira dig själv!
Det är vi värda!

För ett tag sen visade jag ju lite skrytsamt upp min pelargon på balkongen som vaknat till liv då den fixk sällskap på bordet av en chilplanta. Då såg den ut såhär...

Inte så märkvärdigt tycker kanske de flesta. Men för mig känns det stort att ha lyckats hålla liv i en växt som inte är av plast. Och inte bara liv. Idag prunkar den ännu ståtligare och både blommor och blad ser så välmående ut.

Chiliplantan däremot tycker jag inte har förändrats i stort sett alls. Men den kanske är lite segare i starten efter flytten. Så jag kanske har lite "gröna fingrar" ändå.

Kanske jag ska göra verklighet av en tanke jag haft i många år. Att ha en liten kryddträdgård på kruknivå i köksfönstret. Oregano, basilika, timjan, gräslök och persilja att klippa och använda precis som TV-kockarna brukar göra. De försök jag har gjort är ganska länge sedan nu och de har fallit på att jag glömt/slarvat med vattningen.

Men då hade jag ju både arbete, fackliga uppdrag och hemmaboende gökungar så kanske det funkar nu när jag bara har Thea att tänka på.

Hennes pälsvård har jag ägnat ganska mycket tid åt idag men det har hon inget emot. Hon skulle nog låta sig borstas, klippas och trimmas i timmar om så vore. Enda gången hon blir ite ivrig och vill ner på golvet är när jag avslutar och hänger på henne halsbandet igen. För då vet hon att hon alltid får ett sånt där tuggben som käkas upp på några minuter. Och dem älskar hon. Så fort hon fått ett springer hon fort till sin sovplats och lägger sig och gnager.

De är ju bra för tänderna också så jag är glad att jag hittat en sort som är så förtjust i.

Ännu ett onödigt inlägg på samma dag som det förra men jag blev så stolt att jag måste få skryta lite.

Snart är det dags för kvällspromenaden och jag tror och hoppas att det fortfarande är uppehållsväder då. Vi skulle få massor av regn idag men det har inte regnat sen tidigt imorse och även om det inte är klarblå himmel så har jag gott hopp om att komma tillbaka hem lika torr som då vi gick ut.

Trevlig kväll o natt på er, Sverige! Var ni än är....

Tänk så mycket gnäll man har hört i flera veckor nu om hur torrt det var i skogarna och i folks trädgårdar. Jag har själv också önskat mig en rejäl rotblöta eftersom det gynnar möjligheterna att få hem lite svamp äben detta året.

Så jag antar att VH (Vår Herre) tröttnade på tjatet och tänkte att nu ska jag allt täppa till käften på dem därnere.

För rotblöta är bara förnamnet! Man kanske ska tänka sig för vad man önskar sig. För ibland får man det sjudubbelt upp och känske ännu mer.

Våldsamma skyfall över Sveriges midja har spolat bort vägar på flera ställen och i måndags mätte man upp en halvmeter djupt vatten i en av stadens viadukter under järnvägen.

Men nu kan, å andra sidan, ingen komma och klaga att det är torrt i markerna. Pratade med en bekant som bor lite mer lantligt än jag och han är fast i sitt hem till nån gång mitt på dagen imorgon. För vägen är avskuren av vattenmassorna åt båda hållen från där han bor. Men han sa att han har det som behövs hemma för att klara sig en bra bit längre än så. Så han tycktes ta det med jämnmod.

Så gör även jag även om jag inte drabbats mer än att jag undviker att köra på ställen där jag vet att det brukar bli översvämningar när det regnat mycket.

Och mer ska det visst komma om man får tro SMHI. Fast just för stunden tittar solen fram med jämna mellanrum och det är ganska torrt på marken när jag tittar ut genom fönstret.

Så nu önskar jag mig solen tillbaka i 3-4 dagar ungefär så det torkar upp lite i skogarna. Men det lär ju törstiga tallar, granar och andra träd sköta om och suga i sig överflödet så fort den kan. Sen ska jag ut och se efter om det är som jag tror och hoppas. Att ystra små kantareller, taggsvampar, Karl-Johan och andra tittar fram och är plockfärdiga.

Då får jag också se hur det funkar att ha Thea med mig i skogen. Att ha henne i koppel när jag letar svamp känns inte bra men jag tror och hoppas att hon håller sig i närheten av mig och inte sticker iväg på egna små upptäcktsfärder.

Jag har ju testat att ha henne lös i skogen och hon kom direkt varje gång jag ropade på henne så det ska nog funka.

Allra bäst vore förstås om jag kunde snabbutbilda henne till att nosa reda på svamparna åt mig. Men tyvärr har jag ingen kunskap om hur man går tillväga för att lära henne. Hon är dessutom åtta år gammal och knappast lika lättlärd som valpar och unghundar. 

Men att det går att träna hundar till det vet jag ju. Om inte annat så efter att ha läst en bloggkollega här som bloggar åt sin hund och berättar om deras fynd och hur man lär dem. Damen ifråga har även skrivit en bok i ämnet så jag kanske får skaffa hem den och försöka lära mig.

För om jag håller fram en svamp framför Theas näsa och säger "sök!" så lär hon inte alls fatta vad jag vill.

Se där, nu har jag kräkts fram ett inlägg om nästan ingenting igen! Men ingen tvingar ju någon att läsa så jag säger som jag brukar; Om du läste ända hit så är du en tålmodig människa. Och tålamod lär ju vara en dygd, har jag hört.

Men nu är pinan över och jag önskar fortsatt trevlig pig-lördag till alla mina kära ordbrukare i Ulricehamn, Ammarnäs, Herrljunga och Vällingby!

Var inte så förtvivlat rädda om er! Lev istället! Sjung, skratta, le och älska medan du har livet kvar!

Ja, ovädret som just nu hemsöker vårt avlånga land heter precis som min kompis! Så jag måste komma på ett fiffigt sätt att pika honom lite för den sakens skull. Inte elakt! Nej, absolut inte, vi är snälla mot varandra och när vi skämtar så gör vi det alltid med glimten i ögat.

Och jag misstänker starkt att det kan ha varit just den stormen som drog över Sverige midja under natten som var.

Vid halv fyra vaknade jag av regnet som piskade mot mitt fönster samt ljudet från stupröret där vattnet forsade med en väldig kraft och en hel del oväsen.

Åskat har det också gjort för jag vaknade några gånger även av det. Dessutom stod klockradion och blinkade när jag till sist vaknade för dagen så vi har haft strömavbrott. Hur länge vet jag förstås inte.

Såna nätter är jag extra glad att jag inte längre arbetar i Sveriges enda smältverk för primäraluminium. Strömstyrkan i smältugnarna där ligger på 160 000 Ampere. Att jämföra med de 6 eller 10 Ampere vi oftast har i våra hem.

Denna enorma strömstyrkla omges ju självklart av väldigt starka magnetfält. Vilket alltså drar till sig åskvädren. Med nedslag och strömavbrott som följd.

Oftast gick det ganska fort att få strömmen tillbaka men några gånger hände det att avbrottet blev flera timmar långt.

Ska inte förklara det närmare men kan säga att då blir det ett helvetes jobb för de som har oturen att vara där just då. Det är så illa att t.o.m en fördubblad personallstyrka skulle vara i minsta laget.

Häromdagen läste jag om ett sånt avbrott i bloggens backspegel och mindes med fasa hur jag blev beordrad dit på övertid mitt i friveckan för att stötta ordinarie personal. Vi var massor av extrafolk där de där dagarna och till min f.d arbetsgivares försvar måste jag ändå berömma dem en aning,

De bjöd på hämtmat från en av stadens bättre pizza-hak plus att de bjöd på obegränsade mängder av läsk, alkoholfri öl och mineralvatten. Annars var de ju inte precis kända för sin personalvård. Men den gången överträffade sig själva med råge.

Och vi räddade ju fabriken den gången också. Som så många gånger både före och efter.

Nu är det i alla fall uppehållsväder och åskan har jag inte hört på flera timmar.

Så nu väntar jag bara på att Thea ska komma tassande så ska jag passa på att ta ut henne snarast möjligt. För regnet ska vi visst få dras med även under resten av dagen enligt väderappen i mobilen. Och varken hon eller jag gillar ju att vara ute när det öser ner.

Hon kände nog på sig vad jag skrev för så fort jag satte punkt för förra meningen kom hon med svansen på högsta fart och krävde morgonmys i husses famn. Som varje morgon. Sådär tio minuter eller så får hon sitta i knäet medan vi småpratar med varandra och jag klappar och kliar lite här och där.

Så jag avslutar dagens första svammel och önskar mina kära ordbrukare en härlig måndag i Smygehuk, Arvika, Lagmansören och Treriksröset.

Ha det! Annars kanske nån annan har det...

Vilket landslag vi har! Vilka tjejer! Och vilken målvakt!

Självklart har jag följt våra svenska VM-hjältinnor som ganska nyss slog ut regerande världsmästarna USA från fotbolls-VM. Sverige är alltså klara för kvartsfinal där jag tror att Japan står för motståndet.

Alla tjejerna krigade på riktigt bra genom de första ordinarie 90 minuterna, plus tilläggstid. Sen även genom två gånger femton minuter innan den gastkramande straffläggningen tog vid.

Och den blev precis så spännande som en straffläggning ska vara. Missade straffar från båda lagen ledde till sist fram till ett läge där USA "bara" behövde slå in den sista så hade det varit de som gick vidare.

Men då darrade deras kanske mest rutinerade spelare och sköt utanför. Vid nästa straff kvitterade vi och när amerikanskan steg fram för att försöka göra mål på utmärkta Zecira Musovic (hoppas jag stavade rätt där) i det svenska målet såg jag i hennes ansikte att hon var ganska nervös.

Man såg liksom att hon var lite darrig. Men hon sköt stenhårt och Musovic chansade åt fel håll.

MEN... det hårda skottet gick i stolpen!
Så nu var det Sverige som hade "matchboll" för att låna en tennisterm.

Då klev Lina Hurtig fram och DET ansiktet utstrålade bara vinnarlust och självförtroende.

Ännu en stenhård straff och USA;s målvakt slängde sig åt rätt håll och stoppade bollen. Men kunde inte hålla den utan den studsade upp och landade bara millimetrar innanför mållinjen.

Därav rubriken "Den gyllene millimetern"! Även om det kanske var någon millimeter till...

Jag trodde först inte att den gått in men när domaren hade konfererat med "VAR-rummet" där de kan se repriser från flera vinklar signalerade hon för mål. Och Sverige var ätligen klart för kvartsfinal.

Jag blev så glad att jag där och då beslutade att fira med nån sorts god hämtmat.

Ifjol höst när min f.d arbetsgivare bjöd oss pensionärer på lunch på fin restaurang vann jag ju ett presentkort som gäller i en hel massa butiker, caféer och resturanger i centrala staden.

På det har jag dryga 200 kronor outnyttlat och det går ut om bara nån dag och då är pengarna borta. Så det får bli en sån där dag då det slinker ner lite onödigt många kolhydrater för att fira miraklet i Australien.

Därmed, kära ordbrukare, ska jag ägna mig åt lite pälsvård av min fyrbenta sambo. Jag satt i soffan och såg matchen och när jag sitter där vill hon hela tiden ligga, sitta eller klättra på mig nästan oavbrutet. Hur mycket jag än klappar och kliar och gullar med henne så kan hon liksom inte vara stilla då. Och då kände jag att hon hade tovor i pälsen på flera ställen som nog måste klippas bort. Så det blir först en omgång med sax och borste och därefter med den trimmer jag skaffat för luggen börjar hänga henne i ögonen så smått igen.

Fast det känns som bara några dagar sedan sista friseringen.

Så ha en fortsatt fin söndag nu, kära ordbrukare i Misenträsk, Sävedalen, Gimåfors och Bjurholm.

Vi ses" Nån gång...

Lördag morgon här på Sveriges midja. Vet inget om vad den här dagen har att bjuda mig mer än några promenader i grannskapet med 8 kg glad och nyfiken dvärgschnauzer i andra änden av kopplet.

Jag när, inom mig, en vag förhoppning om ett telefonsamtal eller sms där jag inbjuds till surströmmingsätande med vännen Hans (ska försöka sluta kalla honom min tama husmekaniker) samt vår gemensamma kompis Monica. Båda är minst lika hängivna vänner av denna norrländska delikatess som jag.

Förra gången vidgade vi ju våra vyer lite genom att pröva en annan sort än vårt gemensamma favoritmärke, Oskar´s.

Det hade, i alla fall jag, inte gjort på många, många år. Men då lärde vi oss ju att även andra fabrikat går alldeles utmärkt att äta. Så vi får väl se om det ringer framåt förmiddagen.

Det instundande morfarskapet som jag slrev om igår har annars sysselsatt mina tankar en hel del så nu får jag hålla tummarna för att allt går väl hela resan mot födseln. Har strängeligen tillhållit dottern att snarast sluta röka. 

Och jodå, hon hade själv tänkt göra det. Sa att hon skulle försöka så fort som möjligt.

Men då klev jag förstås tillbaka in i rollen som lite sträng far och sa åt henne på skarpen att det ska hon absolut inte göra.

"Försöka" alltså! Man ska aldrig "försöka" sluta att t.ex röka/dricka/spela  etc. Tänker man att man ska försöka så har man ju redan öppnat upp för att misslyckas. Har man den attityden så är risken nästan hundra procent att man misslyckas. Och ursäktar sig själv med att man ändå försökte.

Nej, man måste bestämma sig och sedan bara göra det. Det låter enkelt och ÄR enkelt också. Men ändå inte.

För beroendet är så mycket mer än nikotinsuget. Det sitter i vanor man har, situationer då man gärna tänder en cigarett.

Jag låg själv i lumpen när jag slutade röka. Hade en knapp månad kvar till muck. När jag sen kom tillbaka till jobbet kom jag på mig själv med att föra handen till bröstfickan på hängselbyxorna automatiskt i vissa situationer. Alltså ingen abstinens utan muskelminnen och bara de är svåra att bli av med.

Det där har jag förstås predikat för henne många gånger så hon brukar sucka och himla med ögonen när hon hör det. Men den här gången är det ju på riktigt liksom. Nu handlar det inte längre bara om henne själv utan en ny liten blivande människa som hon ska skydda mot allt farligt.

Så jag måste kanske tona ner men peppa henne att ta fram viljan inom sig själv. För utan den så går det aldrig. Man måste inse och erkänna för sig själv att man är den enda på jorden som kan bestämma sig själv.

Jag har många gånger frågat rökare varför de röker. Och oftast fått svaret att de röker för att de inte kan sluta.

Då brukar jag säga att de röker för att de valt att röka. Varje cigarett man tänder är ett aktivt val man gör.

Man måste alltså göra ett annat aktivt val. För det står ju inte precis nån och pekar med skarpladdat vapen mot en och tvingar en utan man väljer själv.

Att det sen kan vara svårt att stå emot suget, vanorna, muskelminnena är en annan sak. Men det går om man VILL!

Sen.... kan jag ju inte låta bli att äterkomma till det där med koranbrännandet...

Alltså, vad är det för FEL på folk??? Vuxna människor! Som vill elda religiösa skrifter bara för att reta upp de som tror på dem. Förolämpa och kränka miljoner människor över hela världen. Som knappast gjort dem nåt ont.

Vad annat kan vara skälet till att man håller på med sånt? Eller vill de reta upp Erdogan så han ändrar sig om vårt inträde i Nato?

Vad dagen än må bära med sig till mig och till er, kära ordbrukare, så vill jag önska er alla en härlig lördag och helg I Skärblacka, Rosersberg, Mantorp och Lycksele.

Nog lär vi ses igen! Förr eller senare...

Egentligen borde man väl kanske inte börja jubla bara minuter efter beskedet. Jag har nyss haft mitt livs första videosamtal. Det var "lilljäntan" min som ringde först på vanliga telefonen och propsade på att vi skulle ha just ett videosamtal. Så hon ringde upp och jag lyckades öppna och fick se ett strålande glatt, ungt kvinnoansikte (29 år) som berättade för mig att jag ska bli morfar. Jag som nästan hade gett upp det där med barnbarn!

Så i mars nästa år får jag alltså titulera mig morfar. Jag som trodde att jag skulle bli farfar först eftersom jag vet att hennes storebror gärna vill ha barn. Men nu hann alltså lillasyster före.

Vad jag tänkte med de första raderna jag skrev? Att man kanske inte ska gå ut med stora trumman så tidigt eftersom jag vet att mycket kan hända under en graviditet. Men jag blev liksom så till mig att jag inte kunde låta bli. 

Jag har belagts med munkavle gentemot familj och släkt men såvitt jag vet läser ingen av dem min blogg så då töörs jag berättade det här ändå.

Nyss flyttade hon till Göteborg och nu ska de tydligen flytta till pojkvännens hemort Diö som ligger i Småland.

Därmed har jag väl skrivit av mig den värsta euforin och ska väl ta tag i dagens vedermödor.

Så jag tillönskar mina kära ordbrukare en fräsch fredag tillsamman eller var för sig i Hästveda, Katthammarsvik, Svinesund och Hundberget. Från en (förhoppningsvis) blivande morfar!

Vi ses! 

Det får faktiskt bli ett inlägg till idag. Denna dag som började så trevligt med lyxig frukost. Och fortsatte mindre trevlig med deltagande i min sons sorg efter att ha sagt farväl till sin kattkompis sen 12 år tillbaka.

Men lite senare ringde telefonen och kompisen, Hans (han som jag brukar kalla min tama husmekaiker) berättade att vår gemensamma kvinnliga vän M fått nys om att man fr.om idag kunde köpa årets Oskar´s surströmming direkt av salteriet i Tynderö. De skulle åka dit så fort M kom loss fråb jobbet. Och jag erbjöds att få följa med.

Så vid 13-tiden satte vi alltså iväg mot Tynderö för att fynda lite. 

Jag hade aldrig varit där innan och måste säga att jag trodde att det var en bra bit större. Redan från vägen ser man deras firmamärke som är omöjligt att missa. Eller vad sägs?

En jättebruk på stolpar talar om för en var man ska svänga av. 

Själva salteriet var vi inte inne i men de har en liten gårdsbutik i en liten friggebod.

Notera dekalen på dörren! "Salt Lake Cityr". Men med svenskt uttal, förstås. Och en strömminsburk till höger om texten.

Till höger, innanför dörren mötte mig sedan denna syn

De burkarna innehåller ingen strömming utan strumpor med företagets (burkarnas) design. På översta hyllan ligger ett par såna strumpor på en burk. Begreppet "surstrumpor" fick genast en annan betydelse...

Inne fanns också en hel del andra souvenirer att köpa för den som ville.

Muggar, glas, tallrikar samt T-shirts ända ner till babystorlek med Oskars logga på. 

Det hade varit en strykande åtgång och de hela strömmingarna var helt slut i gåprdsbutiken men damen som jobbade där sprang och hämtade den sista lådan från salteriet. Dessa burkar var av den minsta storleken, 5-7 st i varje burk.

Jag köpte fyra såna och när jag kom hem fick de flytta in i mitt kylskåp bredvid de två burkar med filéer som jag redan hade sen M var där förra gången och  handlade dem åt mig. 

De är från fjolårets inläggning och färdiga att ätas. De fyra nyköpta sparar jag nog till nästa år eftersom jag alltid har tyckt att surströmmingen är godare efter ett eller ett par års lagring. Får de bara stå kallt så är de fullt ät- och njutbara i minst 3-4 år efter bäst-före-datum.

Eegntligen tycker jag att denna delikatess borde märkas på ett annat sätt. Bäst EFTER istället för före.

Men det där med datummärkning av livsmedel är det ju lag på så de måste väl.

Nu ser det alltså ut så här på nedersta hyllan i mitt kylskåp!

Och löken finns redan i våningen under!

Önskat er en fortsatt trevlig dag har jag ju redan gjort så jag får väl önska er en god middag i trevligt sällskap eller var för sig istället.

Vi ses!