Jag har genomlidit ett smärre trauma idag på morgonen. Det är tvättdag 07-13 men jag vknade inte förrän halv åtta så då gick jag ner och körde igång maskinen. Då jag kom tillbaka upp i lägenheten försökte jag stänga dörren så tyst som möjligt för att inte väcka lilla fröken Thea som snarkade så gott då jag gick ner-

Sen satte jag mig här en stund och kollade mail, läste lite bloggar samt kollade FB. Efter kanske 10 minuter hörde jag at kaffebryggaren hostade upp de sista dropparna vatten i bryggfiltret så jag väntade lite innan jag reste mig för att hämta mitt efterlängtade kaffe. 

Då såg jag att ytterdörren står på glänt och efter att ha tittat i Theas säng och även resten av lägenheten förstod jag att hon måste ha smitit ut i trapphuset. Och där stod porten uppspärrad av hantverkarna som är här och river bort bastun som inte funkat på ett par år. Jag frågade om de sett en liten vit hund men det hade de inte. Så jag sprang ut och ropade. Och ropade. Och ropade igen. Men ingen Thea!

Grannen mittemot kom också ut och då hon fick höra att min hund smitit hjälpte hon genast till att leta. Samtidigt kändes det inte så troligt att hon gått så långt att hon inte skulle höra mig. Så till sist beslöt jag att gå in och efterlysa henne i nägon lämplig Facebook-grupp.

Men då jag kom in genom dörren står en annan granne, som bor en trappa upp, utanför min dörr och bredvid honom stod min lilla rymling med en nästan hysteriskt viftande svans. Grannen skrattade och sa att hon hade stått utanför hans dörr när han kom ut i trappan. ANtagligen hade han ringt på hos mig för att återbörda henne men jag var ju ute och letade. Och jag var ju lika glad att se henne som hon var att se mig.

Jag bråkade inte på henne, det hade ju inte gjort nån nytta för hon hade inte förstått nåt ändå. Hundarna är ju liksom alltid "här och nu". Det som hände för tio minuter sen vet de inget om. Och bryr sig heller inte.

Så jag blåste "faran över" till grannen som var ute och letade och tackade han ovanför att han stannat med henne tills jag kom. Nu ligger rymlingen och sover bakom mig på min säng och har för länge sen glömt sitt lilla äventyr i trapphuset. Och jag lärde mig att stänga dörren ordentligt efter mig. För det var ju faktiskt mitt eget fel!

Igår var vi ju på andra äventyr när vi besökte hund-dagiset som nästan är mina grannar, de också. 150 kr kostade det mig att få hjälp att klippa hennes klor och även lära mig att göra det själv utan att skada henne.

Och än en gång imponerades jag av hur lugnt och tålmodigt hon lät sig hanteras. Det gick hur fint som helst och hon var stilla och lugn hela tiden. Alldeles i början verkade hon lite orolig men då satte jag min hand framför nosen på henne så hon skulle känna att jag var alldeles nära medan hon fick sin manikyr.

Så nu återstår bara trimningen av den alldeles för yviga pälsen. Hon som klippte klorna visade mig även hur det ska gå till. Man ska liksom rycka pälsen av den sortens hundar. Men varken hon eller jag lyckades få loss särskilt mycket och hon sa att man även kan ta hjälp av en trimmer. Så nu har jag kollat några instruktionsfilmer på Youtube där proffs visar hur man går tillväga. En maskin är beställd och borde komma idag eller imorgon så då ska jag göra ett försök att frisera henne litegrann. Så fortsättning kanske följer i ämnet...

Skönt också att värmen kom tillbaka. Det blir ju mycket Youtube annars när man häckar inne i skydd mot kylan. Och "tuben" är ju verkligen en gigantisk källa at ösa både information, desinformation och förströelse ur. Den som vill kan t.ex få lära sig tillaga en svan av Edvard Bloom. Eller byta diverse delar på en bil. Eller lyssna på förnekare av alla möjliga slag. Den senast jag tittade på i ett par minuter på handlade om en man som är säker på att terrorattacken mot tvillingtornen på Manhattan i New York för dryga tjugo äår sen var en bluff.

Orkade inte lyssna särskilt länge på honom men efter de stackars minuter jag ändå tittade så tappade han all trovärdighet i mina ögon. Jag har sett o hört honom tala om flera andra historiska händelser där han också har vilda teorier som jag inte heller hållit med om eller tror på. Men nu har han helt övertygat mig att inte lägga en sekund till på hans kanal eller intervjuer av honom. Han är också en av de där som tror att Palmemordet är en bluff. Att det var ett teatermord där makarna Palme byttes ut mot statiser längs vägen från bion och skeppades ut ur landet.

Orsaken till det, enligt samme man, var att Palme drabbats av HIV och börjat utveckla AIDS.

Naturligtvis är det bara rappakalja, jag kan såga de där nissarnas "fakta" på flera punkter. Flera böcker har dessutom sskrivits om samma idéer.

Men det finns ett fåtal kanaler som är väldigt trovärdiga också och dem tänker jag fortsätta att följa. Ända sedan tiden just efter mordet finns det ett antal saker jag inte får ihop, alldeles för många konstigheter. Så den officiella versionen med först Chrille P och Sen Skandiamannen tror jag inte alls på.

Den som eventuellt delar den uppfattningen och är intresserad av att få fram sanningen kan titta på Youtubekanalen "Postum Humanitas" där jag tror att man kan vara väldigt nära sanningen. 35 avsnitt har hittills publicerats och jag har sett alla. Och blir bara mer och mer övertygad att det kan stämma. Man bör börja från början och sedan se avsnitten i kronologisk ordning för att förstå helheten. Då förstår man också hela denna mörkläggning som pågår än idag, 37 år efteråt...

Oj, så långt det blev idag. Men om du läste ända ht kan jag glädja dig med att jag ska avsluta nu och knalla ner till tvättstugan en sista gång för idag.

Ha det gott, kära ordbrukare i världens alla hörn och vrår tills vi ses igen!
För DET gör vi säkert!

Nästan en hel vecka nu med härligt försommarväder. Jag var "duktig" igår och städade ur Madame Citroen invändigt. Fönsterputs, dammsugning samt rengöring av alla vinylytor. Ikväll ska jag åka iväg och ge henne en renande utvändig dusch också. Skulle gjort det igår men sköt upp det och tog mig en liten virre istället.

Dessutom kom jag äntligen till skott med att montera ihop den hundbur jag fick av Theas förra ägare och även montera fast den i bilen så min lilla sambo åker säkert, hon också. 

Tidigare hundar jag haft har alltid fått sitta i baksätet och att sätta fast dem har aldrig varit aktuellt. Men nu hörde jag, för ett tag sen, att det numera visst är lag på att även husdjur ska vara säkrade när de åker bil. Det kände jag inte till och jag vet därför inte säkert om det stämmer heller.  Men jag förstår ju att det är lika viktigt att hunden åker så säkert som det går.

Premiärturen i hundburen gjorde vi upp till Svarttjärnen i skogarna ovanför mitt hem.

Där hade isen gått upp och jag lät Thea springa lös ett litet tag. Tänkte att vi väl knappast möter några människor. Och det stämde i ungefär en kvart. Då kom först ett par motionärer springande så jag kopplade henne förstås. Och tur var det för det kom snart fler skogslöpare och även några andra hundägare. Men jag hann se att hon verkligen gillade att få springa lite som hon ville.

Så nu återstår egentligen bara att få henne att hoppa upp och in i buren godvilligt. Men det gick trögt igår fast jag lockade med hundgodis. Jag fick alltså lov att lyfta in henne. Men väl på plats i buren verkade hon inte alls obekväm med det utan lade sig tillrätta lugnt och fint.

Efter skogspromenaden svängde jag förbi Willys och då lät jag bakluckan stå vidöppen så det inte skulle hinna bli för varmt i bilen. Och hon låg helt stilla och lugn då jag handlat och kom tillbaka till bilen. 

Jag ska fortsätta med att försöka lära henne att hoppa in själv. Höjden är ju knappast nåt problem för hon hoppar ju gärna upp på min säng som är ungefär lika hög. Inte heller tycks hon ha nåt emot att åka bil så antagligen är det väl bara lite terrier-tjurighet. Jag kanske måste locka med nåt smaskigare än små bitar av hundgodis. Kanske en korvbit eller en köttbulle kan få henne att ta språnget, vi får se.

Idag blir det kanske en ny skogstur till nåt annat trevligt ställe som är ännu mer avsides. Där Thea kan få springa lös en lite längre stund. Jag såg ju hur lycklig hon verkade igår och vill gärna se det igen.

I bloggens backspegel ser jag att den här dagen förra året skrev jag om Kick-bike-eländet. Tack och lov verkar det som om det där var en "fluga" som inte längre är lika lockande för ungarna. För visst ser jag en och annan susa omkring på de där elldrivna självmordsredskapen även i år. Men inte på långa vägar så många som ifjol.

Här i stan och säkert i många andra större orter har man ställt ut såna där mackapärer som vem som helst får låna/hyra och när strömmen tar skut eller man har tagit sig dit man ville är det bara att lämna den längs vägen.

Företaget (för jag tror knappast att det är kommunen som äger dem) har sen folk som åker omkring och plockar upp dem och kör dem till laddstationer för att kunna användas igen.

Och Sverige har tydligen vunnit stora mellon igen också. Det såg jag när jag kollade rubrikerna hos kvällsblaskorna. Själv tittade jag inte ens och bryr mig heller inte så mycket. Men det ska tydligen vara så att vi nu delar förstaplatsen på listan över vem som vunnit flest gånger. Irland och Sverige toppar numera den listan medan sn stormakt som Storbrittannien ligger en bit ner liksam Frankrike och Tyskland.

Därmed knyter jag ihop säcken för den här gången och önskar mina kära ordbrukare en härlig söndag och hoppas att ni har samma fina väder som jag här på Sveriges midja.

Nu är surgubben förbannad igen. Den trogne ordbrukaren tänker förstås genast att "Vad har Telia ställt till nu då? Det löste sig ju med de förlorade TV-kanalerna?"

Om du tänkte det så tänkte du alldeles rätt. Och jag är nog dubbelt så förbannad den här gången. Tillfällena hänger ihop på så vis att igår damp det ner en faktura från nåt som hette Tech Buddy. Tusen kronor vill de ha av mig för att deras tekniker skickades hit av Telia som själva inte klarat att lösa problemet. Han kom hit och gjorde en fullständig återställning av maskinvaran. På TELIAS utrustning, alltså! För de äger digitalboxe. Som slutade fungera när abbonnemanget gick ut för mitt gamla kanalpaket. Alltså INTE på grund av att jag varit oaktsam eller mixtrat med den. Som närmast hade jag väl varit ett par meter ifrån digitalboxen.

När jag suttit i deras evighetslånga telefonkö och kom fram, efter att första gången blivit bortkopplad, försökte de att lösa det över internet men de hittade inga fel. Så då sa jag att de fick väl skicka hit nån som vet hur man gör.

Jodå, det kunde de göra men mannen från Telia Support talade om för mig att om jag kunde anses rå för det själv så skulle jag faktureras ungefär en tusenlapp.

Jag visste ju att jag inte hade förstört eller ens rört grejorna så jag oroade mig inte alls. Teknikern kom efter nån dags väntan och stannade kanske i tio minuter och sedan funkade boxen igen. Jag kunde se de kanaler som ingår i det slimmade paket jag valt. Han gjorde en återställning som jag inte hade kunskap att göra själv.

Jag var inte hemma när posten kom igår så jag kunde inte ringa Tech Buddy och fråga vad i herrans namn det var fråga om. Men på deras hemsida kunde man bestrida fakturan vilket jag genast gjorde. Därför kan jag kanske tycka att de borde hört av sig idag men inget telefonsamtal, mail eller ens ett sms har jag fått från dem.

Idag tvingades jag ringa Telia i ett annat ärende för fjärrkontrollen till digitalboxen åkte tyvärr i golvet och slutade fungera. Nästan ingen kö alls till det, som omväxling mot deras andra tjänster och det gick snabbt och enkelt att beställa en ny. Jag t.o.m betalade den med Swish under samtalets gång.

Då frågade den mycket vänliga och trevliga dam jag oratat med om hon kunde hjälpa till med nåt annat. Då berättade jag om den orättmätiga fakturan. Hon försökte ett par gånger med att hon nog inte kunde göra något men jag lyckades övertyga henne att fakturan var åt helvete fel. Hon skulle då prata med sin chef och kom också tillbaka efter några minuter. Då sa hon att hon måste ringa runt lite till andra avdelningar men att jag skulle vänta kvar.

Jag hade högtalaretelefonen påslagen och la mobilen på bordet.

Och tiden gick. Som tiden gör. Efter kanske 25-30 minuter ringer plötsligt telefonen. UTAN att jag hade avslutat samtalet. Eftersom jag inte avslutade samtalet måste alltså den rara damen från Telia ha gjort det. Kanske oavsiktligt eller också med flit, det vet jag förstås inte.

Men jag antar att de får upp alla uppgifter på skärmen så om hon RÅKAT avsluta så hade hon ju enkelt kunna ringa tillbaka. Här är det ju inte ens nån telefonkö eller ens knappmenyer. Men det skedde alltså inte!

Så nu hoppas jag bara att de, som så många gånger förr, läser bloggar där det skrivs om dem. I kommentaren kan de gärna ge mig ett sätt att få ny kontakt med dem UTAN att köa i 45-120 minuter.

Glädjeämnet idag är väl att VM i ishockey börjar idag. Världsmästarena från ifjol, Finland, som också är värdnation,

förlorade premiärmatchen mot USA och om en stund är det dags för Sverige-Tyskland.

Det får jag streama på datorn för på TV;n kan jag bara se det som går i ettan. I alla fall tills de levererat den nya fjärrkontrollen. Men det gör mindre, huvudsaken är att jag kan titta på det.

Därmed tillönskas mina vördade ordbrukare en trevlig fredagkväll och helg i Sunnersta, Göinge, Johanneshov och Mellansel. Jag kommer tillbaka. Förhoppningvis på lite mindre ilsket humör då. Hoppas jag...

På FB finns en grupp för såna som jag. Det epitetet passar förstås in på ett antal grupper där likasinnade finns men jag syftar på gruppen; "Född -57. Åldersdiskriminerad och straffbeskattad av riksdagen".

Upptäckte och gick med i den igår och idag har jag bjudit in alla jämngamla jag har i vän-listan.

Har ju skrivit om detta förut men det gladde mig att se att det faktiskt finns folk som retat upp sig såpass att man håller på att forma en manifestation mot denna oförrätt som jag och jämnåriga anser att det är när vi tvingas betela den högre skatten även hela detta år. För mig personligen var det ju så att jag hade räknat med att få skattelättnaden från och med första januari det här året. När jag valde att ta pension ett år i förväg accepterade jag den högre beskattningen för första året. Sen kom ju riksdagen och slog undan benen under mig och många andra. När man flyttade fram normen för pensionsålder till 66 istället för 65.

Och det är ju inte precis korvören eller småslantar de lurar oss på utan drga 25 tusenlappar över året. Jag fyller ju inte förrän i december så det är väl tidigast till jul jag kan hoppas på den förbättring jag hade hoppats på redan 1/1-2023.

Men jag ger mig fanken på att straffskatten, som jag kallar den, gäller väl förstås hela det år man fyller 66.

I så fall finns det ju, för en gångs skull, en fördel med att fylla år i december. För då är ju nästa år nära...

Undrar just om Mona Sahlin fortfarande tycker att "det är häftiigt att betala skatt" även gällande denna diskriminering av både henne och mig. Vi är alltså jämngamla.

Nu haltar väl iofs den jämförelsen ordentligt för hon har säkerligen både riksdags- och statsrådspension. Så Mona har säkert sitt på det  torra.

Annars... så har vi äntligen fått värme och vår på riktigt här på Sveriges midja. Vitsipporna blommar för fulla luggar och björkar och andra lövträd har fått små "musöron". Och då är det ju bara en fråga om daagar innan allt blir grönt igen. Årets bästa tid, tycker jag, från maj och fram till midsommar!

Njut av den, ni också, kära ordbrukare i Väckelsång. Marstrand, Åmotfors och Arjeplog!

Som en bumerang kommer jag tillbaka! Nån gång...

Nån gång i vintras "fick" jag ju en "gratis" telefon av min operatör, en Xiaomi Redmi mot att jag förlängde mobilabbonnemanget med två år. Lite motvilligt flyttade jag SIM-kortet till den nya och tog den i bruk. Men efter bara någon månad gick det inte längre att ladda den. Hur jag än försökte gick det inte att sätta i laddkabeln i telefonen.

Så då återgick jag till att använda min kära gamla "aj-fån". Och det var lite som att komma hem. Kände genast att jag trivdes mycket bättre med den än med den nya androiden. Som dock fixades vid ett besök på Teliabutiken, de gjorde rent där och sen funkade den igen. Men jag behöll min i-phone i drift eftersom jag trivs så bra med den.

Och den funkade också klockrent ganska länge. Ända tills skärmen plötsligt blev nästan svart. Jag kunde se siluetter av mina appar och hittade ett sätt att få igång skärmen ett tag. Fick rådet att göra den strömlös för att sen ladda och starta om den. Efter det funkade den igen. I kanske tre veckor innan den svartnade på nytt.

Då bytte jag till den nya igen för telefonen behöver jag ju dagligen.

Min I-phone har ett annat fel också - den går inte att stänga av manuellt. Så jag måste köra slut på strömmen i batteriet. Vilket jag gjorde och startade om den på nytt. Men den här gången gick det inte längre att få igång skärmen.

Så det är bara att inse och acceptera att den har somnat in förr gott. Drygt fyra år fick vi tillsammans och jag var mestadels väldigt nöjd med den. Men allt har ju en ände, så även mobilers liv.

Så nu får den vila i frid i ett köksskåp tills jag har ärende till soptippen nästa gång. Där finns ju en särskild läda för elektronik och där får den sin sista vila så småningom.

Och det är väl bara att sörja färdigt och försöka tycka om Kina-telefonen. Men jag saknar bekvämligheten med att telefonen kände igen mitt ansikte som dög för att inte bara låsa upp den utan även som legitimation för mitt mobila bank-ID. Nu får jag knappa in sex siffror istället och det får jag väl lära mig att leva med. 

Lyxproblem? Ja, visst är det så. Om det är ens värsta bekymmer är det inte så värst synd om en.

Och vår är det också. Jag fotograferade en vitsippsbacke igår men hade solen mot skärmen så jag fick bara chansa och trycka av några gånger utan att se motivet jag fotade. Och hemma igen kunde jag konstatera att jag borde ha zoomat in mycket mer, det syns knappt att det är vitsippor på marken. Annars kanske jag hade lagt ut en bild här.

Men mina kära ordbrukare har ju sett vitsippor själva under alla sina levnadsår så jag tror ingen saknar det.

Därmed ska jag gå ut och valla min lilla sambo, en lite längre promenad blir det nu. Det behöver både hon och jag.

Så ha en fortsatt fin söndag nu, kära ordbrukare i Vattholma, Skebokvarn, Sjöbo och Lovikka!

Vi ses!

"Var glad att du lever, var glad att nån annan är där som kan höra dig, se dig. Var glad att du andas ännu! Var glad att du finns!" Ord värda att minnas i stunder då det kanske tar emot en aning!

"Man ska vara glad att man lever när det är så många som är dö´a!" Ett av många små underfundiga och roliga talesätt min mormor brukade svänga sig med när hon var på skojhumör. Ett annat var att "Vi ska ju alla dö en dag, bara vi får leva och ha hälsan till dess!".

Och varför, kanske ordbrukaren undrar, väljer jag att blogga om just döden. Kanske delvis på grund av att flera personer ur den kända världen gått bort nyligen. Inte bara Pugh Rogefeldt men även TV-reportern Lotta Bouvin och animatören Per Åhlin (som bla var med och skapade Karl-Bertil Jonssons jul som traditionellt visas på julafton).

Och som om inte det räckte så har ju självaste Televinken gått ur tiden också. Nej, inte själva spratteldockan men mannen som gjorde hans röst med "Tant Anita" i TV i min barndom, Ola Lundberg.

Jag minns faktiskt ännu när han för första gången dök upp i den svartvita rutan när det var dags för barnprogram. Har för mig att Tant Anita först inte sa sig veta vad han hette och bad barnen hitta på ett namn och den som vann fick väl nån sorts pris, tror jag. Kanske skickade jag in nåt förslag, kanske inte. Kommer inte ihåg. Men i min generation finn väl ingen som inte  minns Televinken. Och "hallåorna". D.v.s damerna, för jag minns inte att barnprogrammen nånsin presenterades av en man, som pratade lite till barnen före, mellan och efter barnprogrammen.

Det vackra men kylslagna vädret tycks ha bosatt sig i mina trakter. Igår morse vaknade jag ved fyratiden och innan jag lade mig för att somna om kollade jag utetempen och det var minus fem ute! I maj månad???

Var är den där globala uppvärmningen när man behöver den?

Så det blev att ta på en varm tröja utanpå skjortan innan jag gick morgonrundan med Thea. Måste se till att få henne klippt snart för hon är så lurvig om benen att allt möjligt skräp fastnat på henne och följer med in där det sedan ramlar ner på golven i mitt hem. Barr, grässtrån, löv och kvistar...

Funderar på att skaffa hem en trimmer så jag kan göra det själv. Hur svårt kan det vara? Man kan ju börja med att sätta på den adapter som lämnar mest päls kvar och sedan pröva sig fram.

En djuraffär i närheten erbjuder bad, klippning och kloklippnng för 800 kronor och det kanske det är värt. Men kan jag köpa en trimmer och en klotång för mindre pengar så är ju det en engångsutgift som jag slipper nästa gång hon blir lite för lurvig. Klorna ska jag dock få hjälp med i nästa vecka så då ska jag passa på att lära mig att göra även det själv. Viktigt att man lär sig rätt så man inte gör henne illa, det vil jag ju absolut inte.

Och det tycks även hon ha förstått numera. Första tiden hos mig så duckade hon liksom om jag sänkte handen mot henne lite för snabbt men det har hon slutat med nu. Hon vet att handen bara vill ta på eller av kopplet eler helt enkelt klappa om henne en aning.

Vilket jag tydligen behöver göra ganska snart för hon har satt sig i hallen utanför mitt rum och gnällt ett par gånger vilket hon brukar när naturbehoven tränger på. Så jag ska sluta svamla och ta på skor, tröja och jacka och knalla ut i snålblåsten med min lilla sambo.

Ha en fin lördag och helg, kära ordbrukare i Burträsk, Alunda, Askersund och Nybro.

Och om du läste hela vägen hit så skriv gärna några rader i kommentarsfältet! Då blir jag glad.

Mitt i alla kriser med inflation och annat kom det idag ett väldigt gldäjande besked för mina hemtrakter. En batterifabrik för elbilsbatterier ska byggas och startas i Torsboda som ligger i Timrå kommunn strax norr om Sundsvall. PTL, ett företag från Shanghai står för investeringen och ska äga fabriken.

Från start kommer de att anställa hela 1900 personer som ska jobba i fabriken. Vad det sedan kommer att innebära för övriigt företagande i trakten är svårt att uppskatta men säkerligen kommer det att ge stort avtryck även bland underleverantörer och många andra företag i regionen. Framför allt kommer befolkningaen i Sundsvall/Timrå och säkert även i Härnösand att öka och därmed skatteintäkterna.

Det kan också komma att gynna mina f.d arbetskamrater när konkurrensen om arbetkaraft öker och företaget riskera att tappa värdefull kompetens. Jag vet att den fackliga organisationen jobbat i flera år för att få till stånd ett lönesystem, de har inget alls idag sen ganska många år tillbaka. Om de nu riskerar att tappa folk till någon som kanske betalar bättre, har bättre personalpolitik och kanske mer attraktiva scheman för skiftgång kanske de tvingas inse att de måste göra något för att få sin personal lite nöjdare med sin situation.

Ytterst kan det säkert även gynna Timrå IK. Ökad befolkning innebär större publikunderlag och fler och starkare företag kan ge fler och generösare sponsorer.

Att det skulle finnas några förlorare i detta har jag svårt att tänka mig. Det förekom visserligen några gansla lama protester från en väldigt liten grupp människor för ett par år sedan. Där man hävdade att området för x antal hundra år sedan funnits samiska bosättningar där. Men det är alltså inte så att det har uppmärksammats innan planerna på fabriken, inget som nån brydde sig om överhuvudtaget.

Men sådär är det ju alltid när större byggen dras igång. När man byggde om E4 i ungefär samma trakter fanns det människor som ville stoppa det på grund av det tydligen unika fågellivet i Indalsälvens delta och utlopp i Östersjön.

Den gamla vägen var kurvig och smal och skördade många dödsoffer så jag brukade kontra med att de unika människoliv som gick till spillo på den gamla vägen var viktigare.

Nu det dröjer det väl. i och för sig, några år innan fabriken är klar att startas men det var verkligen ett glädjens besked för en region där det inte precis kryllar av arbetstillfällen.

Ändå hör jag att min f.d arbetsgivare har svårt att rekrytera sommarjobbare inför semestrarna. Och inte blir det lättare för dem med den konkurrensen som uppstår då batterifabriken står klar. Det hoppas jag ska gynna mina f.d arbetskolleger genom att företaget kanske tvingas slänga åt dem några fläskben.

Jag är dock inte alltför optimistisk när det gäller de som är kvar på min f.d arbetsplats, väl medveten om företagets historisk syn på personalen på golvet. Att straffa den som gör ett misstag är de duktiga på men att belöna goda insatser är inget man tycker är viktigt. Det är snart två år sedan jag lämnade jobbet där men varenda vecka får jag höra eller läsa exempel som visar att företaget inte ändrat sin syn på de anställda. Men vi får se...

Kallt och blåsigt ute idag med även om det är sol och blå himmel precis som igår. Så det gäller att klä sig varmt när man måste ut.

TV-problemet löstes i alla fall igår av en tekniker som "Felia" skickade hit. Det tog hohom tio minuter att återställa digitalboxen men sen dess funkar det igen. Jag har förstås färre kanaler än förut men man måste ju försöka krympa utgifterna när allt annat blir dyrare men utan att pebsionerna höjs. Och en massa TV-kanaler är ju inget man behöver även om det är roligt att ha dem. Efter nyåret 2024 ska jag förhopppningsvis slippa den där straffskatten som jag tvingas betala hela det här året också sen de höjde pensionsåldern ifjol sommar. Men fr.o.m nästa år borde jag alltså få dryga tvåtusen med i plånboken varje månad. Så då kanske jag anser mig ha råd med CMore igen. Vi får se...

Se får vi också göra när jag känner för att knacka ner några ord här nästa gång men nog lär jag återkomma.

Förr eller senare!

Nej, jag fick ingen kommentar från "Felia". Atagligen insåg de att en ny försäkran om att de "gör allt de kan" troligen bara skulle ha gjort mig ännu mer förbannad än jag redan var då jag slrev gårdagens svavelosande blogg.

Men när jag slrivit av mig värsta ilskan kom en liten vit lurvtuss och ville upp i famnen och få och ge lite kärlek så då glömde jag mina bekymmer och sen kändes det bättre. Så idag är jag mitt vanliga glada och positiva jag igen.

Dock blev jag senare uppringd av deras tekniker som kommer hit i eftermiddag för att försöka lösa problemet. Hoppas att han har med sig utrustning så router eller TV-box kan bytas direkt utan att jag behöver vänta på leverans från Postnord som ska hämtas och installeras av mig själv.

Nåja, har man inte värre bekymmer än att vara utan kanaler på TV;n så är det väl egentligen inte så värst synd om en. Jag har ju tak över huvudet och väggar som håller värsta kölden ute. Dessutom mat för ganska många dagar i kyl och frys och min lilla fyrbenta sambo. Som just nu snarkar bakom mig på min säng.

Annars... så känner jag mig lite frusen idag för omväxlings skull. Säger mannen som sover med fönstret på glänt året om. Det var verkligen kyligt imorse när jag vek mig ur lakanen så jag stängde fönstret. Men elementet var också kallt dessvärre. Tydligen är det datum och inte utetemperatur som styr när fjärrvärmen stängs på våren. Jag minns också nu att samma sak hänt några gånger förut då kylan dröjt sig kvar lite längre. Så jag tog helt enkelt på en kofta och det räckte för att få upp värmen i kroppen.

Inte så mkt planer annars för dagen, vet inte ens vad jag ska hitta på att göra middag av. Igår gjorde jag min patenterade bondomelett som brukar uppskattas av mina barn då de bodde hemma. Den fick jag själv också som barn då och då och har fortsatt att laga det ibland. Jag hade en bit kassler och några grillkorvar som jag skar i småbitar och stekte med purjolök. Den stekta potatisen som också varit given förr i anrättningen bytte jag mot färsk broccoli och det gick hur bra som helst. Två matlådor till frysen blev det också och det är inte omöjligt att jag tar en repris på den maten redan idag.

Ha nu en fortsatt trevlig lill-lördag, kära ordbrukare i Malmslätt, Ödåkra, Mantorp och Åsele.

Vi ses igen! Nån dag...