Idag är det långfredag! När jag var barn var det också verkligen lååååååångfredag, minns jag! Inte så hiskeligt länge sen men ändå en evighet, känns det som...

Då var den här dagen pest och pina! Ingenting - och jag menar verkligen ingenting- var öppet. Inga affärer, kiosker eller ens bensinmackar! Och oftast var de flesta av mina kompisar bortresta till stugor eller släktingar så man hade minimalt med sysselsättning den dagen. Dessutom var det vanligtvis "mitt-emellan-väder". D.v.s slaskigt och blött så att man varken kunde ägna sig åt vinter- eller barmarksaktiviteter. Inte heller visade den enda TV-kanalen nåt jag ville titta på den dagen. Det var liksom meningen att man skulle ha tråkigt på långfredagen.

När det förändrades vet jag inte riktigt, det skedde antagligen gradvis. Men jag kan ju säga att jag inte precis längtar tillbaka till den tidens långfredag. Allt var alltså inte bättre förr!

Idag ska jag utkämpa några slag i det eviga kriget mot dammråttorna och annan smuts. Sen blir det nåt med kyckling till middag, vad vet jag inte än.

Och därmed önskar jag världens människor en skön dag!

I början av min "bloggarkarriär" skrev jag om jul och hur lite dagens barn och ungdomar bryr sig om den. Det är likadant om inte ännu tydligare med påsk och därför lutar det åt att det blir "Påsk Light" här hos mig.

Fylla påskägg med lite godis blir jag kanske tvungen till fast de är såpass stora men när det gäller allt det andra tror jag att jag tar ner ambitionsnivån en bit. Påskmat bryr sig ingen av dem om så varför ska jag då stå och göra sillbord eller lammstek? Det blir stekt lax en av dagarna men på övriga dagar gör jag nog nåt vanligt. Inte pyttipanna eller makaroner och falukorv precis men heller inget speciellt påskbetonat.

Det är föresten första påsken på flera år som jag inte ska jobba nåt extra. På gott och ont...

På gott därför att kroppen absolut behöver några dagars extra vila. Övertiden är det mest plånboken som vill ha. Nu blir det ingen sån i år så jag får hanka mig fram ändå.

Härligt dock att våren gör framsteg trots grått och trist väder idag. Plusgraderna gör ju sin sak med snön och tussilagon tittar fram lite här och där. En vecka till med samma temperatur så ploppar det nog upp krokus och snödroppar i gräset också. Hoppas på sol i helgen för då ska jag dra fram nån solstol och sitta ute med eftermiddagskaffet och kanske få lite färg på vinterbleka kinder.

Grattis Färjestad till SM-guldet och HV71 till god kamp  och välförtjänt silver! I september tar vi nya tag igen!
Till övriga säger jag godnatt och sov gott! Var ni än är...

För ett äkta hockeyfreak är det nåt visst med slutspel! Trots att mitt kära Timrå IK ännu inte figurerat i nån SM-final. Som längst har de gått till semi.

Ändå bänkar jag mig för att se finalerna oavsett vilka som spelar för då får man äntligen se hockey som det SKA spelas. Med agressivitet och hjärta över hela banan. Inte är jag nån supporter till varken HV71 eller FBK men jag måste säga att jag tycker lite synd om HV ikväll efter derasa heroiska insats. Men imorgon har de ju en ny chans!

Själv får jag lite sovmorgon imorgon och slipper dessutom byta om och gå till den dammiga fabriken. För hastigt och lustigt blev jag ju skyddsombud igen igår och imorgon är det skyddskommittémöte hela dagen. Det är min tredje sejour som s.o och jag kan väl säga att det är lite annat idag än den tid min farfar en gång berättade om när det där med skyddsombud var nåt nytt. Då var det ett hedersuppdrag att få sätta på sig det gröna märket. Ett tecken på förtroende hos arbetskamraterna, något att vara stolt över!

Idag är det tyvärr ofta så att den som har svårast att säga nej får ta på sig det. Lite synd egentligen för om tillräckligt många är engagerade så går det faktiskt att åstadkomma ganska mycket även om det förstås går mycket saktare än jag skulle önska. Att jag hamnat där beror dock inte på oförmåga att säga ifrån utan på att jag faktiskt är genuint intresserad av skydds- och miljöfrågor. Nu hamnar jag i en ny konstellation, många tidigare skyddsombud är uppsagda och har slutat eller slutar snart. Så vi får väl se på vilken nivå intresset ligger nu.

Men sådär är det ju med all facklig verksamhet. Så länge folk har det ganska bra bryr sig de flesta inte om facket men när det börjar "blåsa" ökar medlemsantalet. Bland ungdomar är det inte alls så självklart att vara med som det var för de flesta i min generation. Kanske dags att påminna om att rätten till föräldraledighet, studieledighet, semester eller medbestämmande lagen (om än rätt tandlös) är inget som arbetsgivarna gett oss av sin godhet precis utan det har krävts kamp i många år. Inget av detta är heller så självklart att det alltid kommer att finnas! Blir fackföreningsrörelsen tillräckligt svag så kan vi snart stå där med mössan i handen och bocka för direktören igen som jobbarna fick lov att göra för 75-100 år sen. Tänk på det ni, alla "nyegoister"! (Mitt eget påhittade ord!)

Och sov så gott inatt!

Söndag kväll! Ännu en helg går till historieböckerna och en ny vecka med nya möjligheter väntar runt hörnet. Eller kanske en ny vecka med nya bekymmer...

Beror helt på hur man väljer att se det!

Min äldste son är numera 17 år! Tänk, det där lilla knytet som jag bar säkert 10 gånger mer än nån av hans syskon. Ingen av dem var så "klängig" som bebis som han var! Men det blev ju folk av honom ändå. Eller kanske delvis tack vare det..., vad vet jag?

Men de har ju alla varit just små knyten! Små hjälplösa varelser som satt hela sin tilltro till oss vuxna. Idag har man inte riktigt samma värde längre! Nu är man mer en kvarleva från en förgången tid som inte fattar särskilt mycket.

"Vill du veta nåt om livet - fråga en tonåring för de vet allt!"

Eller det är i alla fall vad de verkar tro! Och antagligen var man likadan själv på den tiden det begav sig. Trodde att man visste allt, hade alla svar!

Idag är jag gammal och förståndig(?) nog att inse min begränsningar på ett helt annat sätt.

Timmen börjar bli sen och det är dags att krypa ner och kramas med kudden ett tag för att orka upp i gryningen. Har glömt att köpa pulverkaffe så jag hoppas att nån av mina kära bordskamrater på jobbet delar med sig en kopp eller två imorgon tills jag hunnit handla nytt. Trösten under den kommande veckan är väl att den "bara" är fyra dagar lång liksom nästa (som börjar först på tisdag efter påsk). Får alltså hela fyra dagar ledigt nästa gång, nästan som en liten semester!

Med dessa ord önskar jag vackra drömmar till fattiga och rika i konungariket Sverige. Oavsett var ni befinner er!

Så har då alltså moderutterna gått om sossarna i storlek! Vem hade trott det i min röda ungdom? Jag har hjärtat till vänster men inget parti idag inger mig så värst stort förtroende. Jag tror att det spelar liten roll för oss fotfolk vem som regerar, skillnaderna är mindre nu än nånsin. Det är, har alltid varit och kommer alltid att vara vi, s.k vanligt folk, som får "stå för fiolerna" i samhällsekonomin.

Ideologi verkar inte finnas längre idag när t.ex centern kan tänka sig att satsa på mer kärnkraft. Exemplen är många men klart står i alla fall att det har förändrats enormt mot den tid då jag var som mest politiskt intresserad.

Nyligen bytte en lokal politiker här i Sundsvall parti och blev omskriven i lokalpressen. Och det handlade inte om ett byte från s till v eller från c till fp som ju inte vore särskilt uppseendeväckande. Nej, det var en vänsterpartist som gick över till... (Håll i er nu!) Moderaterna!

Jag måste säga att det övergår mitt förstånd liksom det hade gjort om han gått andra vägen (från M till V). Då kan det ju inte handla så mycket om ideologi och grundläggande värderingar. Jag tror ju knappast att en övertygad socialist plötsligt vaknar en morgon och har totalt bytt ut varenda åsikt i hela huvudet. För inte finns det många frågor där vänstern är överens med Reinfeldt & c:o. Så det hoppet är en gåta för mig.

Handlar det kanske bara om att få fortsätta vara heltidspolitiker? Eller har de roligare fester hos moderutterna? Eller vad?

Nej, det var bättre förr! När man visste skillnaden mellan blocken. Idag är det ju en enda röra, alltihop. När högern höll sig med partiledare som man åtminstone kunde avsky för att de verkade så dryga. Den här Reinfeldt är ju nästan översympatisk, potential som "landsfader". Den styrkan har i alla fall inte jag sett hos Mona Sahlin på den andra kanten. Hon tappar dessutom sympatisörer varenda dag nu genom att försvara LO-Wanja som hon gör. Jag kan berätta att nere på fabriksgolven har Lundby-Wedin förbrukat sitt förtroende och vi fattar inte varför hon inte har avgått redan.

Så jag lär nog rösta blankt igen nästa höst. Bättre det än att skita i att rösta! Då visar jag att jag är missnöjd. Om jag inte röstar så visar jag bara att jag inte bryr mig och om nog många gör det så är demokratin i fara.

Lördag - veckans bästa dag! Frågan är; Ska jag försöka att njuta av den eller ska jag försöka hinna få gjort så mycket som möjligt på min enda helt lediga dag, denna vecka?

De två yngsta "arvingarna" är hos sin mor, den äldsta är på sitt jobb så det är bara jag och min fyrbenta sambo, Daisy hemma. Ett ypperligt tillfälle att sätta på sig förkläde och "huckle" och sedan i flygande fart radera ut all smuts i huset från golv till tak. Eller kanske en lysande chans att äntligen få lite vila i sliten kropp. Och då kommer vi liksom in på nåt jag skrev om för x antal veckor sen; Rätten till lättja!

Fast jag kan ju inte titta i taket och pilla mig i naveln hela dagen. Får väl försöka hitta nån sorts balans. Sen har jag ju varken förkläde eller huckle så därmed torde valet vara gjort och problemet löst!

Ha en fin lördag i Ystad, Haparanda, Alvesta, Solna, Glomslöv, Bastuträsk, Karlshamn, Falkenberg, Österbybruk eller Blattnicksele (Joooodå, det finns VISST en plats som heter så - jag har åkt genom den och handlat i handelsboden). Var ni nu bor, menade jag.....

Vad glad jag blir! Min uppfattning om Sveriges folk kan upprättas en aning eftersom ni inte gick på min lilla fint att skriva ordet "Sex" som rubrik!
Ärligt talat så trodde jag att mina läsarsiffror skulle mångdubblas av denna rubrik men det är ju ett friskhetstecken att jag hade fel!
Fel är jag ju föresten van att ha, jag har ju varit gift i nästan 25 år! Och då fick man minsann lära sig att man ständigt hade just fel!

I fortsättningen lovar jag att låta bli vilseledande rubriksättming - "What you see is what you get!" kommer att gälla fr.o.m nu!

Ännu en arbetsvecka läggs till handlingarna och halvt om halvt barnfri helg har just börjat! D.v.s att lille sonen varit hos sin mamma sen igår och kommer  hem imorgon och lilla dottern åkte dit idag och kommer hem på söndag em efter vi har firat hennes storebrors 17-årsdag.

Sov gott, Sverige, where-ever you are!

... är den nya starttiden för min arbetsdag fr.o.m imorgon! Denna rubrik är ett experiment - jag vill se hur mycket antalet läsare ökar just idag med den rubriken. Men det är sant också, jag SKA börja jobba kl 6 hädanefter! Ingen big deal egentligen, det är bara en halvtimmes skillnad. Och i slutet på arbetsdagen är det skönt att komma hem liiite tidigare.

Vi "livegna" på "gruvan" är omgärdade av tusen regler och föreskrifter och fler blir det för varje dag. De flesta av ekonomisk natur men även en väl utvecklad drift från arbetsgivaren att detaljkontrollera sin personal.

Geografiskt sett är fabriksområdet ganska stort så vi som jobbar 700-800 meter från omklädningsrummen får se till att planera så man kommer i tid. För stämpla in får man nämligen bara göra på sin arbetsplats!

Jag måste alltså vara där en halvtimme innan för att byta kläder från topp till tå och därefter ta mig till fots till arbetsstället. Efter jobbet ska jag gå tillbaka och sedan tar det c:a 20 minuter att bli såpass ren att man kan ta på sig sina privata kläder och åka hem.

Slutsatsen av detta blir för mig att arbetsgivaren tycker att det viktigaste är TIDEN!

Tiden då jag stämplar in och ut, alltså. Och att jag reggar mig på rätt ställe på området. Vad jag eventuellt åstadkommer däremellan läggs inte så stor vikt vid (utom att det alltid är för lite, förstås).

Har hört talas om att det finns arbetsgivare som visar uppskattning mot sin personal. Och även min födkrok har en massa vackra ord i personalpolicyn. Ord som ingen jävel följer! Ord som utvecklande, intressant och engagemang för att nämna några. Där står inte ett ord om det viktigaste - tidsregistreringen!