Ja, det är lite så det känns denna -för årstiden- ganska ljumma kväll. Jag var hemifrån en sväng vid sjutiden av skäl som vi kan lämna därhän. Och... det var hela nio grader varmt!
Jodå, visst regnade det med varierande slagstyrka på olika platser i kommunen men ovanligt varmt ändå. Jag har fönstret på glänt i mitt lilla sovrum och det känns som om jag kanske skulle kvävas (eller åtminstone svettas ganska duktigt) om jag INTE hade det på glänt.

Min frivecka, som nästan nyss började, lider obönhörligt mot sitt slut. Bara en dag kvar innan det åter är dags att vika sig ur lakanen med ett lyckligt "ÄNTLIGEN!" och skutta iväg till jobbet igen. Kort ledighet, känns det som den här gången! FAST den är lika lång som de flesta av mina ledigheter. Det beror naturligtvis på att jag haft möten och andra åtaganden varenda dag denna vecka utom i måndags. Idag var det möte med den lokala skyddskommittéen och även om vi hade ett ovanligt bra möte och fick igenom vår vilja på flera viktiga punkter så känns det ändå liksom lite avslaget nu då dagen övergått i kulen oktoberkväll. 

Det är lite som jag varit inne på flera gånger förut genom åren i bloggen - Oktober kan dra åt helvete!

November också, liksom januari och feruari.

December har jag en aning mer fördragsamhet med. Inte bara för att jag fyller år och att det är jul då men kanske än mer för att advent infaller då och advent tycker jag om. Med alla sina ljus i fönster och i girlander över stadens gator och torg.

Jag börjar alltså att gå ner i stand-by-läge inför nästa vår och sommar.

Under några svaga ögonblick har jag lovat mina vänner, tjejerna i portvakten, att ställa upp och jobba så att de får ta ut sina vintersemestrar då deras barn är lediga. Men när jag hade lovat dök eftertankens kranka blekhet upp och hånflinade medan den sa till mig att mina 200 tillåtna övertidstimmar för året snart är förbrukade. Vid en närmare kontroll visade det sig att jag bara har c:a elva timmar kvar att jobba utan att riskera att gå över gränsen.

Så eftersom jag är en man som brukar försöka hålla mitt ord så innebär det att jag tvingas använda något som heter "extra utfyllnadstid" istället för övertid när jag infriar mina löften nästa vecka samt i mitten av november.

Det betyder att jag jobbar på min fritid mot endast timpenningen och eventuella OB-tillägg. När det är övertid får man ju både inställelseersättning och övertidstillägg utöver det. Men det går jag alltså miste om.

Nåja, det är mest min egen girighet som fått mig att lova så jag får skylla mig själv. Lita på att jag INTE kommer att göra om det misstaget fler gånger!

Ännu ett flyktinboende har brunnit och en vilsen ung människa har dödat flera på en skola i Trollhättan idag. Våldet kryper på oss. Närmare för var dag som går! Det där våldet som man trodde bara fanns i USA och några andra länder.

Och på internet är gärningsmännen påhejade av hatarna. "De som bränner flyktinboenden är Sveriges verkliga hjältar" kan man läsa på SD-vänliga sajter på i-net. 

Hur kan mördare och mordbrännare vara hjältar?

Ja, jag bara frågar. För att jag inte förstår det!

Vad är det som skrämmer så fruktanvärt hos dessa utsatta grupper att man vill hylla de som försöker döda dem?

Ni kan förklara det så mycket ni vill eller kan men jag kommer aldrig att förstå det ändå.

Jag skäms. Skäms över att vara född i ett land vars innevånare ser hjältemod i att döda försvarslösa medmänniskor.

Skäms över att ha landsmän/kvinnor som tycker att våld mot försvarslösa är något att hylla!

Jag skrev nyss att oktober kan dra åt helvete. Det kan ni också göra, alla ni främlingshatande rasister och nynazister. Jag tycker principiellt illa om hat och förakt men gentemot er har jag inget annat. Ni förtjänar ingen som helst respekt! Inte förrän ni själva kan visa det mot våra medbröder och -systrar som har det svårt.