Hannibal Lecter kom förbi här nyss och ringde på min dörr. En väldigt förkrympt upplaga visserligen men visst såg man ändå genast att det var han. Den masken tar man ju inte fel på. Gamle hockeyhjälten Leif "Honken" Holmqvist hade visserligen en likadan men han är mycket större. Denne Hannibal var väl typ en dryg meter ovan jord, på sin höjd.

(Såg ni vilken Göteborgsk ordvits jag fick till alldeles omedvetet; "en dryg meter ovan jord, PÅ SIN HÖJD"!!!)

Bus eller godis frågade han men skräckslagen som jag förstås blev så drog jag bara snabbt igen dörren och försökte skälla som en stor farlig hund för att skrämma bort den lille seriemördaren.

Jag hade bara precis hunnit in i hallen efter hemkomst från jobbet så jag hade verkligen tur. Tänk om jag kommit 15 sekunder senare, hur hade det gått då?

När jag hämtat mig från värsta skräcken började jag fundera. Inte fasen har jag sett några extrapriser på lösgodis den här veckan. Inte heller har butikerna kryllat av pumpor eller Halloweenkostymer och masker. Så inte kan det väl vara den här helgen?

En snabb koll av kalendern i min telefon visade att det mycket riktigt är en vecka kvar till årets upplaga av den där amerikanska hogtiden som handlarna älskar eftersom det ger dem möjligheten att pracka på folk en massa extra onödigheter som de inte alls behöver. Så om jag skulle råka se Hannibal genom fönstret eller nåt så kanske jag ska sticka ut huvudet och säga åt honom att be mamma och pappa kalibrera om sina almanackor. Om jag törs...

Kanske var den lile Lecter bara ett exempel på företagsam ungdom som mycket väl visste att det är en vecka kvar men kanske räknade med att såhär en lördagkväll har nog många köpt hem godis ändå och han kanske såg sin chans att få göda Karius och Baktus lite extra.

Ni minns väl dem? Ni har väl läst om Karius och Baktus när ni var små? Eller läst om dem för era barn?

De där små tandtrollen som bodde i munnen på Jan som aldrig borstade tänderna. Och hade livets glada dagar tills Jan en dag fick för sig att stoppa en tandborste i käften...

Själv fick jag höra om dem innan jag själv kunde läsa och berättelsen skrämde mig storligen. Då! På 60-talet.

Det var ju innan man hört talas om Hannibal Lecter. Jämfört med honom är ju K & B rätt harmlösa.

Fast visst ska jag borsta tänderna lite extra noga ikväll ändå. Man vet ju aldrig...

Och sen har jag ju veckan på mig att klura ut djävulska sätt att hantera dörrtiggare när det bär till med Halloween på riktigt. Den minnesgode ordbrukaren kanske kommer ihåg att jag filosoferade kring ämnet härom året då den helgen inföll. Inte för att något av det jag skrev då var sant men... kanske man skulle spela dem ett spratt i år!

På tal om almanackor och kalendrar föresten... (Jodå, båda orden förekommer tidigare i texten!)

Min yngre dotter som snart fyller 22 kom igår glädjestrålande indansande i köket för att visa vad hon fått med ett utskick från Hotell & resturangfacket där hon är medlem. Det var en fickalmanacka för nästa år.

-Kolla, pappa, vad praktiskt! En almanacka som man kan ha i fickan eller handväskan! Och skriva upp saker som man ska komma ihåg. Och titta, det finns en världskarta också på mittuppslaget!"

Jag skrattade inte åt henne även om det var nära. Men jag log faderligt överseende och svarade henne.

-Tja, om du varit född bara tio år tidigare skulle du kanske komma ihåg att såna där hade var och varannan människa förr i tiden. Innan vi hade smarta telefoner.

Sen frågade jag henne, lite stillsamt, om hon kunde hitta nåt i den som hon inte har i sin mobil. Då blev hon pinsamt tyst och insåg att hon höll en relik i sin hand. En kvarleva från en förlorad värld, från en svunnen tid.

Precis som farsan, kanske hon tänkte sen, för i nästa andetag frågade hon om jag ville ha den. Då var den inte lika häftig längre.

Och visst kanske det finns tillfällen då det kan vara praktiskt att kunna plocka fram en världkarta i fickformat. Men det finns varken GPS, internetbanken eller möjlighet att surfa på nätet med en filofax som de kallades på 80-talet.

Så jag tror att min I-phone vinner ändå.

Men å andra sidan... En fickalmanacka blir aldrig strömlös och saknar aldrig täckning...

Därmed ska jag avrunda detta inlägg? Tack för att du läste! Gå nu och sätt dig nånstans med pannan i djupa veck medan du funderar ut en elak plan hur du ska lura godiset av de ohängda och utklädda barn som kommer och tigger godis eller pengar nästa helg! Anteckna det sedan i din smartphone eller i den gamla hederliga pocketkalendern. Trevlig helg på er, kära ordbrukare i Tidaholm, Rättvik, Oviken och Kortedala!