För ett år sedan just idag fyllde jag sextio år. Alltså måste jag ju vara 61 nu då. Det är inte riktigt klokt egentligen! Jag känner mig inte äldre än jag gjorde för 10 eller 20 år sedan.

Men spegeln och prästbetyget säger ju annat så då är jag väl en gammal gubbe då!
Och det är väl inget att fira att man blir en ännu äldre gubbe än dagen innan. Därför har jag inte gjort det heller. Inga blommor, ingen tårta och inga paket. Men jag är lika glad ändå.

För nobelpris har jag ju fått ändå i vanlig ordning. Denna gång består det i att mina barn bjuder ut mig på julbord med efterföljande revy i stadshussalongen på torsdag. Det ser jag fram emot.

Den dagen ska jag också gå på den läkarundersökning som min arbetsgivare har begärt. Synkontrollen gjordes ju förra veckan så nu får vi se vad farbror doktorn hittar. Om jag lyckats få ner mitt blodtryck t.ex

Därför deltog jag med liv och lust i rehabträningen i eftermiddags och körde på så bra att tröjan jag hade på mig fick hängas på tork så jag kan lägga den i tvättkorgen sedan utan att den surnar.

Lilla dotra (hon som "bara" är 25) lyckades med sin uppkörning idag och efter jobbet följde jag med henne för att provköra bilen hon sett ut. En Peugeot 207 av -08 års modell, en väldigt behändig liten bil som dessutom gick alldeles utmärkt. Priset var dessutom nedsatt från 38 000 till 34 900.

Tillbaka på bilfirman visade det sig att säljaren kände igen mig. Han hade sommarjobbat i fabriken för något år sedan och jag känner 3 av hans bröder. När han hörde det sjönk priset omedelbart till 30 000 jämnt så hon slog till och köpte bilen. Nedan syns hon i mörkret framför sin alldeles nyinköpta fransyska.

Så glad blir man när man klarat körkortet och bliviit bilägare på samma dag.

Skönt, tycker också jag som nu slipper stiga upp tidigt eller åka och hämta henne från jobbet i Timrå när hon jobbar på tider då inga bussar går.

Skönt är också att jag smärtan i mina axlar börjar ge med sig. Och jag tror att jag hittade botemedlet alldeles själv. I fredags kväll kände jag hur en förkylning började byggas upp bakom näsan. Ni vet, när man liksom känner att... Imorgon när jag vaknar är jag säkert dunderförkyld. Sedan många år vet jag att om jag då proppar i mig rejält med C-vitamin och några vitlöksklyftor så kan jag vända trenden. Men det måste vara innan det bryter ut.

Och det hjälpte. Så jag fortsatte ta C-vitamin och vitlök före sänggåender även lördag och söndag.

Och i morse då jag steg upp kändes även axlarna mycket bättre och jag mindes att jag läst någonstans att vitlök har en inflammationsdämpande verkan. Så jag ger mig tusan på att det är vitlöken som hjälper mig.

Därför fortsätter jag att ta det i några dagar till trots att förkylningskänningarna är borta nu. Billigare medicin måste man nog fan ha frikort på apoteket för att få!

Så ät mer vitlök, kära ordbrukare! Det hjälper mot nästan allt. Och om det inte hjälper så tror jag att man nog måste tratta i sig kopiösa mängder om det ska göra någon skada. Annat än för andedräkt och kroppsodör (om man äter väldigt mycket). Ha det gott tills vi ses igen i Katthammarsvik, Liatorp, Lövstabruk och Harsprånget.

Godnatt Sverige! Var ni än är...