Redan onsdag! Två dagar till julledigt. Imorgon jobbar jag som vanlikgt på min tillfälliga arbetsplats i förrådet. Fredag ska jag jobba i portvakten precis som klämdagarna nästa vecka innan det är dags föra ytterligare fyra fridagar över nyår.

Har varit på uppföljningsmöte idag beträffande min tillfälliga omplacering. Och den består en bit in i januari för min arbetsgivare beslutade att jag behöver friska upp min truckförarkompetens. Så nu ska de väl leta i rullorna vem som har kompetensen att genomföra en sån utbildning inom fabriksområdet. Jag tror knappast att de flyger hit en konsult/expert från Stockholm utan kan det lösas med egen personal så gör de det.

Och jag vet egentligen bara en som har sån kompetens. Den mannen ledde en utbildning på hjullastare där jag deltog för kanske 8-9 år sedan och hade fixat en lastmaskin att öva i. Den visade sig ha totalt blankslitna däck på alla fyra. Något år senare var han min chef/skiftledare och då en gaffeltruck var trasig sa han att jag skulle köra sidolastaren. När jag invände att jag inte var utbildad på den följde han med mig till garaget där han visade mig hur man kollar och fyller olja och vatten m.m samt visade fuktionerna på spakarna på förarplatsen. Sen sa han att... "Du har ju kört alla stora fordon vi har här i åratal så det här fixar du! Kör lite extra försiktigt från början så går det nog bra!"

Den "utbildningen" tog sammanlagt max tre minuter. Och det gick ju. Jag tog det extra försiktigt tills jag lärt mig känna var jag hade alla fyra hörnen på maskinen (som f.ö bara är något mindre än en ordinär stadsbuss i storleken)

Efter detta myntade jag uttrycket; "Utbildning behövs inte egentligen - Det går lika bra med inbillning!"

Typ... Inbilla dig att du kan köra och ta det försiktigt så kan du lära dig själv!

Så om det blir han som ska utbilda mig så lär jag klara det galant.

Annars är det glädje som dominerar denna kväll FAST Timrå förlorade hemma mot Frölunda. Amerikanska OFAC har idag brevledes meddelat kongressen att de tycker att sanktonerna mot ryska Rusal som äger företagte jag arbetar åt. Det skulle innebära att jag åter har en trygg och säker anställning. Allt detta under förutsättning att inte kongressen i USA har några invändningar. Men eftersom Rusal har gjort exakt vad OFAC krävde då sanktionerna infördes så borde det gå vägen.

Företaget kan då åter göra affärer utan att be om lov, betala sina underleverantörer och framför allt handla elström på den öppna marknaden. Och även om jag kan vara både missbelåten och förbannad på min arbetsgivare så vill jag ju förstås att fabriken ska få finnas kvar de år jag har kvar att jobba och helst längre ändå.

Vem vet, kanske de t.o.m väljer att fira framgången med oss anställda och bjuda på en skorpa till kaffet eller så.

Ta det lugnt med julstressen, kära ordbrukare. Det blir inte mer jul för att du stångar pannan blodig melan varuhusen för att hitta de perfekta julklapparna eller julmaten. Vi ses igen!