Inte fullt en månad sedan min tid som "göra-lös" började. Arbetade ju mitt sista skift natten mellan 8/6-9/6 och mötet då jag beslöt att acceptera att bli "utköpt" ägde rum först måndag veckan därpå. Så det är inte riktigt en månad som jag övat på att inte arbeta enligt något schema. Ändå var det först nu i fredags som min semester började. Jag försökte visserligen förhandka till mig rätten att inte behöva ta ut semestern utan få ut den i pengar på slutlönen men de var inte beredda att förhandla en enda krona mer än deras eget förslag till uppgörelse.

Och visst har jag haft mina lite bittra stunder då jag ångrat att jag gjode dem till viljes. Vetskapen att de var helt ute och cyklade när de hotade mig först med uppsägning och sedan med avsked. Den händelse som låg bakom det hela hade aldrig räckt som saklig grund för uppsägning och absolut inte för att avskeda mig. Det visste jag redan då. Så ibland tänker jag att jag borde ha snytit mig i papperet som kontraktet var skrivet på och rivit det i småbitar som jag sedan kunnat kasta i ansiktena på dem. Och sagt typ... "Jamen, försök med det då!"

Undrar också hur de hade reagerat på det. För HR-avdelningens representant vid mötet säger sig ju vara jurist så hon måste ha vetat lika bra som jag att de inte skulle ha lycktas med vad de hotade att göra. Kanske hade jag då kunnat förhandla till mig en mycket bättre deal än den jag fick.

Men som jag skrev i juni så kände jag mest att jag inte orkade bråka med dem. FAST jag troligen hade vunnit med 99% säkerhet.

Så jag försöker rätta in mig i allt det nya. Har väl mest latat mig sen dess men inser ju att jag snart måste börja ruta in min vardag och aktivera mig lite mer. 

Den här månaden ut tänker jag dock bara njuta min ledighet och göra vad som faller mig in för dagen. Sen ska jag i alla fall registrerar mig hos arbetsförmedlingen och försöka sätta ihop ett CV attt skicka till presumtiva arbetsköpare. Vi har städat en del, sonen och jag. Mycket återstår ännu men innan veckan är slut ska vi köra ett lass med släpvagn till Kretsloppsparken som soptippen numera kallas. Och visst låter det nya ordet jävligt mycket glassigare än soptipp?

Därmed får det räcka för denna tisdag, kära ordbrukare i Löddeköpinge, Svenstavik, Ålesund och Hjoggböle. Jag kommer tillbaka. Som en bumerang kommer jag alltid tillbaka. Så länge jag lever och orkar. Vi ses!