Vinden blåser från höger i Sverige numera. Eller mot höger, hur man nu väljer att se det. Vår nya moderatledda regering har tillträtt och det helt utan deltagande från det största partiet i regeringsunderlaget.

Men jag tror att Åkessn med anhang jublar inombords över den lösning de godkände. Eftersom de är det parti med flesr riksdgsledmöter så tvingas M, KD och L att i mångt och mycket driva SD-politik.

Hur det kommer att gå återstår förstås att se. Men ni kan nog räkna med att man kommer att strama åt när det gäller brott och straff. Så det första de måste göra blir väl att bygga fler och större fängelser. Det är nämligen trångt på nuvarande anstalter. Och nu vill man fängsla fler och dessutom för längre tid än vad som varit brukligt. Alltså måste man skapa plats för alla dessa.

Lag och ordning har regeringspartierna och inte minst deras stödparti i riksdagen pratat mycket om. Så nu hoppas jag verkligen att man ser till att rensa upp bland den rättsröta som funnits så länge men som så få förstått att den ens existerar.

Palmemordet är ju en enda stor mörkläggning liksom Estonias förlisning. Men det var ju inte de första eller enda rättsskandalerna i Sverige. Jag hittade idag på Youtube en gammal dokumentärfilm gjord av Efterlyst-redaktionen på TV3 för tjugo år sedan. Den handlade om Tomas Quick/Sture Bergwall. Det största justitiemordet i svensk historia. Kanske även i världshistorien. Den gjordes 2002, alltså för tjugo år sedan och även innan han frikänts från samtliga mord han felaktigt erkänt och dömts för.

Han satt alltså på Säters sjukhus i Dalarna dömd till sluten psykiatrisk vård sen många år tillbaka. Jag kan tänka mig att hans tillvaro där var väldigt tråkig och händelselös. Så han började läsa in sig på och erkänna mord han inte begått. Varför, kan man undra.

Jo, därför att när han lurat i sina vårdgivare att han hade intressanta saker att berätta dukade man genast upp ett smörgåsbord av droger som han ville ha. Och så var bollen i rullning...

Det slutade med att han dömdes för ÅTTA mord han inte begått och det med bara hans eget erkännande som grund. Inte i något fall fanns någon som helst teknisk bevisning eller vittnen som styrkre hans skuld.

Och håll med om att det vore väldigt egendomligt om nån skule kunna mörda åtta personer utan att lämna det minsa spår av teknisk natur.

Men under utredningens gång serverade polis och åklagare honom med uppgifter som kunde styrka hans skuld. Man kan säga att en publicitetskåt åklagare och en likasinnad poliskommissarie hjälpte Quick att fylla i luckorna. Han fick tillgång till förundersökningar innan rättegångarna och full insyn i materialet så han kunde ändra sina svar. Och därigenom få mer av de droger han var så beroende av. Dokumentären är visserligen gammal men jag känner att den är så viktigt att jag vill lägga ut den här om någon är intresserad.

Hasse Aro var några år yngre förstås men seriös redan då. Kanske den mest seriöse reporter TV3 haft någnsin.

När dokumentären gjordes satt Bergwall ännu på Säter, dömd för åtta mord han inte haft något med att göra.

Och det handlar alltså inte bara om röta inom rättsväsendet utan psykologer, psykiatriker och andra inom  vårdapparaten är med helhjärtat och vill bli ihågkomna som de som avslöjade Sveriges värsta seriemördare.

Men det fanns ju ingen seriemördare! Däremot går kanske åtta andra mördare fria än idag tack vare deras klantigheter.

Så nu hoppas jag att dessa vänner av lag och ordning som ska regera oss i fyra år tar tag i rötan som finns inom rättsvårdande myndigheter och dess utövare. För jag lovar att mörkertalet är gigantiskt.

De kan ju börja med Palmemordet och Estoniakatastrofen!

Idag har det varit en bra tisdag. Alltså ingen vanlig sketen bond-tisdag utan en av årets bättre, skulle jag säga. Och varför det då? Jo, för att idag blev jag inbjuden att käka surströmming med min tama husmekaniker och vår gemensamma kvinnliga vän M.

Jag skrev om M här i våras eller möjligen i början av sommaren. Hon hade då drabbats av en tumör på huvudet. Då hade hon en knöl som stack ut från skallen, ungefär lika stor som en ordinär golfboll.

Den hade utvecklats väldigt snabbt och senast vi åt surströmming tillsammans hade hon ännu inte fått besked om hur allvarligt det var. Det beskedet kom några dagar senare och dessvärre var knölen riktigt elak av sig så hon bokades in för operation i början av sommaren vid Umeå universitetssjukhus.

Där avlägsnades själva tumören tillsammans med en bit av skallbenet som ersattes med plast. Därefter transplanterades hud från andra delar av kropen för att täcka plasten.

Några bakslag har hon fått längs vägen men idag mår hon ändå ganska bra och ska börja jobba 50% ganska snart. Den delen av skallen där tumören satt är förstås fullt synlig efterso hon väl aldrig kommer att få samma hårväxt där som på resten av huvudet. Men hon tröstar sig med att när håret på resten av hennes huvud växt ut lite mer kan hon ju göra som många tunnhåriga män gjort i evigheter - skaffa sig en s.k Robin-Hood-frisyr. "Ta från de rika och ge till de fattiga", alltså. D.v.s låta håret runt om växa så hon kan kamma över den kala fläcken.

Å andra sidan... Har man fått en cancerdiagnos, blivit opererad medlyckat resultat såvitt hon vet nu så kanske lite hårbrist går att leva med.

Men bortsett från denna fläck på en del av hennes huvud är hon, i stort sett, som vanligt igen nu. Och var lika nöjd som oss två herrar över att äntligen få äta surströmming igen. Både hon och min manlige vän hade bunkrat lite i förväg. Som om de anade att våra så kära fermenterade fiskar skulle ta slut i affärerna detta år.

Så här såg vårt ganska enkla middagsbord ut innan vi satte oss och högg in på de kanske sista burkarna från Oskars salteri på Tynderö någonsin.

De klassiska tillbehören, hackad lök, tunnbröd med smör och lagrad ost, mandelpotatis och tomater var alla på plats liksom några burkar Mariestads öl och en flaska Hallands fläder.

Den sistnämnda har blivit en favoritsnaps till just surströmming för mig. Fullt i klass med OP Andersson och Gammal Norrlands akvavit. Eller som min tama  husmekaniker säger; "Hallans flédurr". Han är ju född i Stockholmstrakten vilket fortfarande hörs tydligt fast han bott i snart femtio år här på Sveriges midja.

Men det är ju så att vissa människor behåller sin barndoms/ungdoms sätt att prata även fast de flyttat långt från dessa trakter. Andra faller mer in i den dialekt som råder där de bor. Hur deras omgvning pratar och dit hör nog jag själv. När jag, som femtonåring, flyttade 35 mil söderut till norra Uppland fick jag i början kommentarer om min dialekt men de tystnade efter ett tag. Men då jag hälsade på här uppe första gången och träffade gamla vänner reagerade de direkt. "Vad är det med dig då? Varför pratar du sådär?"

Några trodde kanske att jag försökte göra mig märkvärdig men sanningen var att jag själv inte märkt att jag lät mer som invånarna i det samhälle jag flyttat till. Likadant första tiden efter att jag flyttat tillbaka några år senare.

Samma är det med min storebror  som flyttade till Tornedalen för 50 år sedan ungefär. Bara något halvår efter var han hemma och hälsade på och det hördes direkt att han gjort samma sak som jag skulle komma att göra några år senare. Fallit in i den dialekt han hörde dagligdags.

Men om kanske tio år till kanske vi pratar nästan likadant i hela landet. Dialekterna slätas ju ut mer och mer och har gjort så ganska länge.

Vi betonar fortfarande olika mellan landsändarna. T.ex i efternamn som Lundberg, Strömqvist och Bergström. Nånstans mellan Gävle och Uppsala går gränsen där man söderut betonar sista stavelsen i de namn jag nämnde ocjh ju längre norrut man sen åker blir det allt tydligare  hur vi betonar den första istället.

Men ju mer globala vi blir desto mer kommer sånt att fortsätta förändras och då får det väl vara så.

Klockan tickar på och det närmar sig sängdags så jag avrundar nu med att önska godnatt till mina kära ordbrukare i världens alla hörn. Som Bastuträsk, Ljubjana, Vladivostok, Pnom Pen och Salt lake city. Och alla andra metropoler och bondhålor i världen.

Sov gott! För det tänker jag göra...

Nattinatti!

Dagens andra blogginägg. Ibland blir det så... Måste ju få skriva av mig lite av euforin efter  Timrå IK;s totala kross av Malmö på bortaplan. Matchen slutade 0-7 och var Malmös största förlust på hemmais sedan 2004. Då var det faktiskt OCKSÅ Timrå IK som var där och vann med8-1.

Sju måls skillnad, alltså men det anses en aning större att "nolla" sin motståndare än att göra åtta mål och släppa in ett.

Givetvis är jag glad över vinsten och över att Timrås eminente målvakt, Jacob Johansson, lyckades hålla nollan. Att inte släppa in ett enda mål bakåt, alltså.

Matchen krockade tidsmässigt med GIF Sundsvalls bortamatch mot Hisingens stolthet, fotbollslaget Häcken men den skummade jag mig igenom när hockeyn var över och den gjorde ju inte någon Medelpading gladare eftersom GIF förlorade med 4-1. Därmed är deras allsvenska saga över för den här gången och man får börja om i ssuperettan till våren och därifrån försöka ta sig tillbaka tilll fotbollens finrum.

Men jag kan leva med det! Timrå IK;s väl och ve är mycket viktigare i mina ögon. Så länge de vinner sina matcher så får det liksom gå lite som det kan med fotbllen och Giffarna. Hockeyn är och har alltid varit lite större för mig!

Annars.... så lär vi få en ny regerinhg inom inte alltför avlägsen framtid. En regering där Sverigedemokraterna visserligen inte ingår men där de kommer att ha ett större inflytande än någonsin förr.

Såsom varande största borgerliga parti kan de ställa krav på vilken plitik som ska föras och sedan rösta med M och KD i de frågor där de är överens. För att sedan, i nästa valrörelse, kunna  förneka all delaktighet i de besut som svenska folket inte gillade lika mycket. Säga att...Nej, men vi fick ju inte vara med i regeringen så vi har inget ansvar för det!

Jag funderar redan nu på att kanske SD inte är en förkortnng för Sverigedemokraterna utan mer för Sörgården-drömmarna. För visst är det väl det de målar upp i valtalen. Ett Sverige som lksom återgått till det där landet vi kände en gång för länge sedan.

Så gör inte misstaget att tro att SD inte kommer att rösta för alla förslag som försämrar för de sämst ställda i samhället men gynnar de  redan rika.

Men det kanske var vad ni ville ha, ni som röstade på dem! Ni kanske önskade en högerpolitik som ifrågasätter allt som aretarrörelsen lyckats driva igenom under så många år.

Rätt åt er, säger jag! Problemet är bara att det även drabbar mig och andra som INTE ville ha SD vid makten.

Men nu är de där och vi kommer alla att få lära oss vad detta innebär!

Något nytt Sörgården ska vvi nog inte hoppas på. Däremot ett kallare klimat där det gäller för dig att kunna bevisa att du verkligen är SVEnSK. Så akta er, samer, judar och andra i SD;s ögon misshagliga individer.

Tyvärr är det inte bara jag som i andanom hör fraset av bruna skjortor eller trampet av marschkängor. Grattis, svenska folk! Nu har ni fått vad ni bad om! Var det det här ni ville ha?

Gud bevare oss alla...

Jag känner mig inte gamal ävem om alla som är yngre tycker att jag är det. Och spegeln bekräftar det ju också om jag skule få för mig att spegla mig. Då ser jag ju genast att det inte är samma ansikte, samma kropp som då jag var 20, 30 eller 40. Men mannen som bor i kroppen är väl ändå ungefär densamme?

Frågan måste besvaras med både ja och nej. Mina grundläggande värderingar om vad som är viktigt har t.ex inte förändrats. Utvecklats och breddats hoppas jag att de gjort men hörnstenarna i dem är samma som då jag var t.ex 25. Och det är förstås på gott och ont, det där. För samtidigt som intellektet och tankarna är desamma så förfaller kropp och utseende obarmhärtigt.

Så ju mer man får att se tillbaka på, desto mindre har man kvar att se fram emot. Det är den enkla men hårda sanningen. Livets grymma gång och så har det ju alltid varit för varje generation. Och så kommer det att fortsätta.

Det var bättre förr, säger vi som passerat 40 och 50 gärna och påp sätt och vis stämmer det förstås på vissa sätt. Men totalt sett, om man tar med all utveckling som skett under ens jordavdring så har väl mer blivit bättre och bättre än motsatsen? 

Den som är riktigt gammal och även då mycket äldre än jag vill väl knappast tillbaka till den tid då man kanske inte ens hade ström indragen i sitt hem. Min generation vill väl kanske inte så gärna tillbaka till den tid då TV var enkanalig och svartvit. Tiden innan datorer och internet.

Men samtidigt som vi vinner något på den galopperande tekniska utvecklingen förlorar vi annat istället.

Under min barndoms somrar brukade jag och mormor, som jag växte upp hos, gå till min ena mosters stuga ett par hundra meter från oss om kvällarna och kanske se på TV. Ström hade vi i vår stuga också men ingen TV eller telefon.

Jag minns at det fanns dagar då jag var väldigt TV-sugen som t.ex de dagar då man sände västernserien High Chaparall. Allsång på Skansen kan jag inte påminna mig att det börjat sändas ännu då men däremot hade man auktioner på Skansen som sändes en kväll i veckan. Om jag minns rätt så gick intäkterna till radiohjälpen. De kvällarna var det nog mer mormor som blev TV-sugen. Men visst tittade jag också ibland om jag inte hade nåt bättre för mig. Om inte annat för att han ju var rolig, den där farbrorn som ledde auktionerna.

Karl-Erik Eriksson hette han om jag minns rätt. En fryntlig värmlänning som gärna drog vitsar och berättade historier som värmlänningar av många ansågs vara lte bättre på än vi andra.

Men samlades halva släkten gjorde vi även utan att ha TV;n på. Flera i släkten var musikaliska och då och då hade vi vår alldeles egen allsångsafton till cittra, banjo och gitarr då vi sjöng tillsammans och pratade lite mellan varven.

Sådant tvivlar jag på att det ens förekommer idag. Nu ska ju de flesta ha klösbrädan (mobilen) i handen mer eller mindre varje vaken stund. Ungdomar förstås men även många vuxna ända upp i min egen ålder. Ofta då jag har mina lunchdejter med kompisen, Hans, ser jag hur folk vid borden omkring äter med bara gaffeln för att kunna ha blicken i mobilskärmen. Som om man hellre kommunicerar med den som inte är inom hörhåll än den man har som sällskap vid bordet. Samma sak är det på tåg och bussar, i väntrum på diverse inrättningar. Och vid kulturevenamang måste arangören t.o.m påminna publiken att stänga av sina telefoner. Fattar vi inte det själva så är det ganska svagt, kan jag tycka.

Nu är det ju inte så att jag är motståndare till utveckling. Tvärtom! Men jag känner att det där med levande social kontakt får allt mindre plats i våra liv. Beröringsabstinensen är redan utbredd och jag misstänker att bristen på sociala kontakter med levande människor utan elektronikens hjälp kommer att skapa fler olyckliga människor.

Men å andra sidan.... Vad vet väl jag som bara är en gammal gubbe. En kvarleva från en tid då man fortfarande fick handla sin mat över diskav expediter som servade kunden så snabbt och bra de kunde och dessutom småppratade om väder och vind och lite skvaller med dem. Jag är ju så gammal att jag t.o.m varit springpojke i en sån affär och levererat kundes per telefon beställda varor hem till deras köksbord. Jag är så gammal att jag alltid bockade och tackade artigt när jag fick min dricks av dem. Oftast en krona men med kanske 10-12 "skubb" per dag så blev det ju pengar. GB:s "Storstrut" kostade på den tiden 1:25 eller kanske 1:50. Bara för att ge lite perspektiv på penningvärdet.

Lönen var från början  50 kr/vecka men den rörde jag aldrig utan sparade själv ihop till en egen stereoanläggning . Dricksen räckte gott som fickpengar. För självklart fick jag ingen vecko- eller månadspeng hemifrån när jag tjänade egna pengar. När skolan slutat för dagen sprang jag hem med  skolväskan och sen direkt ner till jobbet. Och på lördagarna började jag klockan åtta och slutade när jag cyklat hem till allakunder som ville det. Man stängde affären klockan 13 men det var inte ovanligt att jag måste jobba 1-2 timmat efter det . Undrar om någon tonårskille eller tjej skulle kunna tänka sig att göra det för motsvarande pengar i dagens värde.

Det blev mest svamel idag, känns det som. Men då får det vara så. Jag tvingar iingen att läsa utan det står ju var och en fritt att slumpa vidare när man vill. Du som ändå läste hela vägen hit kan trösta dig med att snart är det över. Jag ska börja avrunda nu-

Tänk.... när jag satte mig vid tangentbordet var tanken att jag skulle skriva lite tankar om regeringsbildningen men det får nog bli en annan gång. Den oroar mig en hel del och jag undrar vad folk kommer att tycka när de ser vad de röstat fram. 

Verkmästaren i magen börjar bli lite grinig och pekar på klockan att det är dags för frukost för en bra stund sen. Så jag ska glädja honom med att smojsa till lite äggröra och toppa den med lite riven parmesan.

Lördag råder över Sverige och världen så jag önskar mina kära ordbruare en trevlig helg och ber er hålla tummarna at Timrå slår Malmö borta idag. Matchen krockar i tid med Giffarnas bortamatch på Hisingen mot Gbg-laget Häcken men den ser jag i efterhand istället. Risken att nån förstör spänningen genom att berätta resultatet är ju nästan obefintlig. 

Vi ses! Förr eller senare

Fredag är det förstås. Men hur mycket mys det blir får vi väl se. Vi som lever, alltså, föör det heter ju att den som lever får se. För elva år sen just idag var det också fredag. Det hade jag väl aldrig kunnat hålla reda på om det iinte vore för bloggens backspegel. Den försöker jag titta igenom varje dag. Om inte annat så för att hålla mitt nyårslöfte att då 2023 börjar ska det inte finnas en enda dag utan åtminstone ett inlägg under rubriken "Tidigare år".

Idag fanns det bara ett så då kom jag på att från och med nu och ett år framåt blir målet att det ska finnas åtminstone två inlägg att blicka tillbaka på och försöka minnas.

Det är rolig läsning, de där historiska bloggarna man skrev för x antal år sedan. Senast igår satt jag här och fnissade och mindes när jag läste mina egna ord från 2014. ALltså ÅTTA år sen.

"Utskrattad av en pyssling" hade jag skrivit som rubrik och lyckats få till texten så den blev ganska rolig och läsvärd (tyckte jag själv). Rubriken syftade på en liten, liten händelse där en liten, liten människa fick syn på mig i kassakön på Willys och höll på att skratta sig fördärvad.

Och minnena aktiverades omedelbart, jag mindes precis hur glatt det lät. Hur det kluckade i hela den där lilla kroppen. Och, som så ofta så häpnade jag över att det gått hela åtta år sen den händelsen. Och den lilla bebisen går väl åtminstone i andra klass vid det här laget. Och vet väl knappast att det där ens har hänt.

Gråväder ute men det är ju ganska normalt för årstiden. Planer för dagen har jag inga. Sonen ligger däckad dav förkylning med feber och frossa så jag får väl pyssla om honom så gott det går.

Annars... så ska jag väl försöka komma ut lite också, gråvädret till trots. Lite frisk luft behöver man nog få varje dag. Nånting att sno ihop middagsmat av måste jag plocka fram ur frysen också så slipper jag åka och handla.

Med det så önskar jag väl trevlig fredag och helg till mina kära ordbrukare, världen över!

Ha det gott, annars kanske nån annan har det...

Hösten tycks ha gått in i fas två nu. Då kraftiga vindar ska blåsa träden rena från gulnade eller rodnande rester av sommarens gröna lövverk. Jag gick ut strax före elva för att invänta min gamle vän, Hans (även kallad min tama husmekaniker) som skulle komma och plocka upp mig för vår lunchdate på Svartviks herrgård, Den ligger strax norr om Kvissleby, en knapp mil söder om mitt hem så alltså måste man åka på den "päråker" som tidigare var E4 och numera är ett 1½ mil långt vägarbete. Men det funkar ju om det inte regnat nyligen och det hade det inte. Soligt och fint var det ute men blåste iskall nordan så jag hann faktiskt börja huttra så smått innan han dök upp.

Rotmos och fläsklägg var det som hade lockat våra smaklökar denna gång. Till detta serverades senapscreme. Vilket var alldeles utsökt gott som tillbehör. Jag har ätit det en gång förut. Då var det min far som bjöd mig på en restaurang i Uppsala och det var tillbehör till Biff Rydberg. Som också var helt fantastiskt gott. Enda gången i livet jag ätit det.

Och jag minns en tydlig smak av senap men dagens senapscreme smakade nästan mer pepparrot även om man även anade lite senap också. Men jag klagar inte alls för det var supergott och det ska jag göra själv som tillbehör nästa gång jag lagar rotmos. Jag försökte få veta ungefär hur de gjort den men det var tji. Det var företagshemlighet tydligen.

Men det gör inget för jag vet att det på Youtube finns en video där kändiskocken Marcus Aujalay lagar just Biff Rydberg och senapscremen också. Om jag tittar igen på den så kan jag säkert mixtra till den själv sedan med eller utan pepparrot.

Även min middag blev väldigt lyckad även om jag kanske inte orkade äta så mycket efter den stadiga lunchen. Jag brukar emellanåt laga piccaata milanese i lite olika varianter. I orginalreceptet ska det förstås vara kalvstek i tunna skivor som vänds i först vispat ägg och därefter i en fifty-fifty-blandning av ströbröd och riven parmesan eller peccorino innan den steks snabbt på hög värme. Serveras sedan med tomatsås och kokt ris eller pasta.

Jag har lagat det på fläskfilé och även benfri kotlettrad som bankats tunn först men idag prövade jag att göra dem av kycklingfiléer. Och det passade hur bra som helst. Rekommenderas varmt!

Spiralmakaroner blev det som tilltugg den här gången och det var också lyckat eftersom den goda tomatsåsen fastnar så mycket lättare på dem än på t.ex spagetti.

Lika bra att passa på ch käka medan man har råd att göra det. Som priserna galopperar uppåt nu blir det väl svält framåt våren, kan jag tro. En ny variant på den där fem-två-dieten. Fast tvärtom så att man fastar helt på vardagarna men äter lite på helgerna. Då kanske man kan ta sig råd att festa till på kålsoppa, blodpudding eller pannkaka som väl är bland det billigare man kan äta. Plus de där japanska nudelsopporna förstås.

Och de ska inte föraktas för hittar man rätt fabrikat så är de ganska goda. Mitt eget favoritmärke heter Nissin instant noodles och finns i flera olika smaker. Biff, fläsk, kyckling och räkor t.ex Fast den  sistnämnda tycker jag personligen är lite smaklös. Men de finns även som "strong" och innehåller då sataykrydda som brukar få fram svetten i pannan när man käkar den. Och har man riktig tur kan man också hitta soppan med currysmak. Min ppersonliga favorit men det var flera år sen jag såg den i nån affär. Antagligen sålde de väl för dåligt.

Fem dagar vatten och två dagar kålsoppa, nudlar och pannkaka. Vid extra festliga tillfällen kanske man kommer att kunna unna sig en liten bit falukorv eller en sillburk.

Men den som lever får se, som jag brukar säga. Den som lever får se hur det blir. Får de inte bort den där psykopaten som regerar Ryssland snart så kan nästan vad som helst hända. Och än har vi ju heller inga svar på hur vår egen regering ska formeras. Jag har en känsla av att Åkesson inte har så mycket emot att eventuellt hamna utanför regeringen. Då kan han ju ställa ganska hårda krav men slipper vara med och ta ansvar mer officiellt. Och på det sättet få sitt eget parti att fortsätta växa.

För det är ju de regerande som brukar drabbas av folkets missnöje i nästa val. Att sen ett annat parti också röstat ja i samma frågor som regeringen gjort det brukar inte folk ha koll på.

Så att regera Sverige i de tider jag är rärdd kommer de närmaste åren är ingen avundsvärd uppgift. Alla som känner sig missgynnade av den kommande regeringens arbete kommer att byta till andra partier och gissningsvis ger det SD ännu större del av valmanskåren. Kanske blir de vårt största parti redan vid 2026 års val...

Fast... då vete fåglarna om jag vill vara med längre eller om jag kanske emigrerar till Finland eller Norge.

Men som sagt... Den som lever får se! Låt oss hoppas att vi alla ska leva länge än, kära ordbrukare i SMålands stenar, Örbyhus, Lenhovda och Flurkmark.

Vi ses! "Ôm Gud vill å pjäxer´n håll´!"

Så var det söndag igen då. Vaknade redan före fem imorse, pigg och rask. Nåja, så pigg och rask som nu sextiofyraåriga farbröder kan vara en söndagmorgon. Kanske beroende på att jag kröp i säng redan före kl. 22 igår, vilket är ganska sällsynt. Både somnade och vaknade ganska nöjd efter att ha bevittnat hur mitt favoritlag hamnade i underläge med två mål hemma mot Örebro. Men i paus mellan andra och tredje perioden var det visst nån som svvingat ett trollspö för plötsligt var det Timrå som stundtals spelade ut Örebro. Man gjorde också både 1-2 och 2-2 innan 20 minuter gått så det blev förlängning och sedan vann Timrå den följande straffläggningen. Men det gick åt fem straffar för båda innan Emil Pettersson kunde sprätta in segermålet.

Idag möter GIF Sundsvall IFK Göteborg och även om jag inte har några förhooppningar om vinst eller ens oavgjort så kommer jag att titta på matchen via streamingstjänsten som TV-leverantören bjuder på säsongen ut.

På TV;n kan jag inte se den men via datorn funkar det bra. Gällande TV så har jag förlorat alla viasatkanalerna inklusive TV3, 6, 8 och 10. De kom inre överens med min kabelleverantör men det är inget jag sörjer över. Det är inte mycket på dessa kanaler som jag tittar på. Ibland går fotbollsmatcher i sexan men jag får väl missa dem då.

Annars... så tittade jag faktiskt på en hel långfilm efter hockeyn igår. En svensk film som hette "Comedy queen"  som handlar om en tonårstjej vars psyksjuka mamma nyss tagit sitt liv. Bra film som rekommenderas till den som har tillgång till CMores kanaler eller streamingtjänster.

F.ö har jag väl inte så värst mycket planer för dagen utom att jag måste åka ut till Willys en sväng och köpa hem lite saker som tagit slut eller är nästan slut.

Så därmed önskar jag mina kära ordbrukare en trevlig söndag tillsammans eller var för sig i Ödåkre, Herrljunga, Fruängen och Bastuträsk. Vi ses!

"Katt i fönstret, träd på torg. Timmarna står stilla..." Ett lite bortglömt mästerver av Lundell som jag gärna vill dela med minaära ordbrukare

Min egen text till samma melodi blir; "Katt i fönstret, svamp på bord..." Detta eftersom bilden ser ut så här...

Den kommer från mitt eget bildarkivv från förra hösten men kunde lika bra ha varit tagen i år. Så gott om svamp har det nämöigen varit även  år.

Nästa bikd visar vad jag har ägnat dagen åt...

Rätt! Jag har kokat ärtsoppa idag och avnjutit den till middag, Sonen bakade baguetter som vi åt till den makalösa soppan så nog har vi njutit så att det räcker. Dessutom står i frysen inte mindre än sju stycken väl tilltagna portionsförpackningar av nyss nåmnda soppa och väntar på ruggiga, gråkalla dagar då man behöver nåt gott att värma sig med. Det där med varm punsch som tillbehör har jag kanske aldrig riktigt förstått mig på men jag vet att många gillar det. En ostmacka på nybakt bröd och ett glas kall mjölk funkar bra för mig!

Anars... så förlorade Tmrå kvällens bortamach mmot serieledande Skellefteå, vad annat var väl att vänta?

Man krigade tappert i 60 minuter men serieledarna drog det lämngsta strået och vann med  6-2.

Inget att sörja över. Det är inte ett av de lag vi ska räkna medpoäng ifrån utan vi får vara glada att det inte blev värre. På lärdag bär det till igen med hemmamatch mot Örebro och då borde vi kanske ha bättre chanser.

Annars... så planerar jag att rulla och steka köttbullar imorgon och servera dem medstuvade makaroner för att glädja min parasiterande son. Hur jag eventuellt lyckas eller misslyckas med det står väl skrivet i stjärnorna...

Så det får jag återkomma om, kära ordbrukare i Vavd, Göksnåret, Vendelsö och Hargshamn.

Jag kommer tillbaka! Som en bumerang kommer jag ALLTID tillbaka...