Senaste inläggen

Av Göran - Lördag 28 april 10:29

Min syn på saker är lite obalanserad just nu. Bokstavligt talat, alltså. Jag är ju såpass gammal att jag får räkna med att synen försämras allteftersom. Därför sa jag till min chef för några veckor sedan att jag behövde nya skyddsglasögon. På samma gång beställdes även ett par vanliga utan skyddskåpor på företagets bekostnad. Detta eftersom jag behöver glasögon även då jag jobbar i portvakten. Plus ett tredje par som jag betalar själv och använder privat. Synundersökningen visade som jag anat att höger öga blivit sämre medan vänster är oförändrat. P.g.a att jag slarvade bort mina gamla privata när jag var i Holland har jag här rhemma endast haft läsglas av billigare modell från nån bensinmack. Och när höger öga blev sämre måste de sitta exakt rätt för att jag ska se att läsa ordentligt. Lite på snedden så att hjärnan tolkar ihop bilderna rätt. Därav obalansen. Men som tur är så får jag hämta de nya glasögonen på onsdag

Min syn på dagens V75-tävlingar på Åbytravet påverkas dock inte av synfelet. 120 kr har jag försölösat på det och här nedan delar jag med mig av min "expertis" . Kopiera den gärna om du vill men det sker på egen risk, jag lämnar inga som helst garantier...


Ordinarie                                                     Reserver

Avd.1) 4, 11, 13, 14                                     6, 1

Avd.2) 5, 9                                                  10, 12

Avd.3)  1, 8, 9                                               6, 3

Avd.4) 7 Bandit Brick                                     6, 3

Avd.5) 1 Southwind Feji                                12, 8

Avd.6) 7, 8                                                     12, 6

Avd.7) 1, 3, 6, 8, 9                                          4, 5

 


Varsågod och lycka till!

 

ANNONS
Av Göran - Torsdag 26 april 21:40

Är det "karma"? Eller nåt annat... Min arbetsgivare drabbades hårt av USA;s sanktioner mot ryskt stål och aluminium efter Donald Trumps beslut. 

Här har jag spytt galla över Trump och hans presidentskap. Är sanktionerna sättet att ge igen kanske? Får jag bara vad jag förtjänar då mitt och mina arbetskamraters jobb är i fara på grund av detta?

För säkerhets skull tar jag tillbaka allt elakt jag sagt om USA;s president sen han valdes. Härmed erkänner jag Donald Trump som ledare för världens kanske mest inflytelserika nation. Självklart ska Donald Trump erkännas som den president det amerikanska folket har valt.

Jag har våndats över denna fråga i några dagar nu men idag kom så beskedet från deras utrikesminister att målet med sanktionerna aldrig varit att göra jobben osäkra i Rusals minsta enhet. 470 personer skulle beröras direkt av en nedläggning men många, många fler skulle drabbas i form av entreprenörer som har hela sin utkomst från fabriken där jag arbetar. Med underleverantörer och andra blir det säkert minst det tredubbla.

Nu vet vi att vi överlever åtminstone över sommaren. Vi är undantagna från sanktionerna till slutet av oktober. Trumps villkor är att den ryske oligark som äger aktiemajoriteten i Rusal (som äger fabriken där jag arbetar), Oleg Deripaska ska dra sig tillbaka och låta någon annan bli huvudägare.

Om det sker eller ej står just nu skrivet i stjärnorna. Men för stunden är våra jobb i alla fall tryggade ett halvår framåt. Tänk att EN människa kan ha sån otrolig makt!!!

Annars... så är jag sjukskriven sen tisdag morgon då jag vaknade med en rgg som inte ville vara med. Jag tig mig ur sängen och till badrummet. Utan att gå in på detaljer så skötte jag om vad som skulle skötas om där också. Men då jag skulle försöka kliva i strumporna gick jag bet. Så det var bara att, än en gång, bita i det sura äpplet och sjukskriva sig.

Det är bättre idag men jag chansar inte när jag nu ändå tagit karensdagen. Utan blev hemma även ikväll då mina arbetskamrater jobbar sista natten. Får ta nya tag den tredje maj då vi börjar nästa gång.

Efter de två dagskiften och nätterna är det ledigt i två veckor igen så om inte förr så får jag väl kurera mig då.

Ikväll har jag sett Tre Kronor slå¨Tjeckien i Sweden Hockey Games med tre mål mot ett och ser nu fram emot VM som börjar ungefär då jag börjar jobba igen.

Kokat ärtsoppa har jag också gjort, på yngste sonens begäran. När vi ätit oss mätta blev det ändå fem portionsförpackningar av denna delikatess i frysen. Så livet är inte bara skit ändå!

Imorgon tänkte jag göra kalops och ytterligare bevisa för kommande generation att förfäderna kanske inte var så dumma ändå. (Gillar verkligen att föra gamla mattraditioner vidare till kommande ssläkten.)

Därmed tillönskas min läsekrets en angenäm natt i Karlholmsbruk, Tomteboda, Ängelholm och Stora Skedvi. Sov gott, kära ordbrukare, i slott och koja!

ANNONS
Av Göran - Måndag 23 april 20:38

Hockeysäsongen är nästan över här i Sverige. Bara VM i Danmark kvar nu efter att Växjö pulvriserat Skellefteå i SM-finalen och bärgat klubbens andra svenska mästerskapsguld på 5 år. Jag såg inte alla finalmatcherna men got och väl tillräckligt för att fyllas av beundran över smålänningarnas sätt att spela hockey.

Nu har de ju norrland och Timrå att tacka för en del av framgången efter Elias Petterssons framfart både i serie- och slutspel. Förra vintern bildade han fruktat radarpar i Timrå IK med Jonathan Dahlén och denna vinte har båda tagit sjumilakliv på sina utvecklingskurvor.

Och därför är det också sååå synd att vi inte får se dem tillsammans i VM i Danmark i maj. Elias är, av någon underlig anledning inte uttagen ännu men det skulle förvåna mig mycket om han inte är given i den slutgiltiga VM-truppen. Och om jag vore Rickard Grönborg (svensk förbundskapten) skulle jag ha drömt våta drömmar om ELias tillsammans med radarpartnern från tiden i Timrå, Jonte Dahlén.

Men jonathan tillhör Vancouver Canaucks organisation och de bestämde att Jonte skulle åka till Nordamerika och spela AHL-sluspel istället för att få chansen i svenska landslaget. Så chansen är liten att det blir av. Inte i år i alla fall.

Däremot kommer de säkerligen att förenas i NHL efter sommaren eftersom båda är tingade av Vancouver.

Då är det ju tur att vi har "silly season", i brist på bataljer på isarna runt om i landet. Den tid på året då journalister och supportrar spekulerar skallen av sig i förhoppningen om klassvärvningar till favoritlaget.

Timrå har redan tappat två spelare som jag gärna sett vara kvar. Didrik Strömberg och Johan Johnsson har båda gått till Jönköping och HV71. Ryktena säger också att målvaktshjälten Henrik Haukeland kommer att lämna för spel i Finland. Tråkigt, det också.

Men kulturbärarna Anton Wedin och Jeremy Boyce stannar. Och Mattias Guter ansluter från Karlskrona, den spelare i KHK som jag tyckte var bäst under play-off-serien mot just Timrå.

Idag har man dessutom gjort klart att sportchefen med fingertoppskänslan, Kent "Nubben" Norberg blir kvar i minst tre år till. Och jag litar på att han kommer att bygga ihop ett slagkraftigt lag innan det drar igång igen i höst. Och det kommer att vara spännande och intressant ända tills lagbygget är klart!

Första arbetsdagen av fyra är avklarad, tre återstår. Och det är med suck och stön man släpar sig dit just nu. Vi är, i och för sig, ganska vana vid idiotiska påhitt som daggående tjänstemän och chefer kommer med men den detaljstyrning de håller på med nu kan driva även den lugnaste arbetaren till vansinne.

Alla som kan aldrig så lite om psykologi och hur människor i grupp fungerar vet att det är ytterst viktigt att man har åtminstone något lite inflytande över sin arbetssituation. Kan styra planering och genomförande någorlunda självständigt. Men våra scheman styr oss idag in i minsta detalj. En arbetskompis frågade imorse vår chef varför det inte står angivet några klockslag när det är tillåtet att gå och pinka. Chefen skrattade förstås och sa att "det får du självklart avgöra själv efter behov.

Men det är ju faktiskt inte så jävla självklart! Styr de över allt annat så är det väl bara en tidsfråga. Det känns som om det är nästa naturliga steg att ta på den väg man stakat ut.

Den 3/5 ska vi ha ett extra möte med skyddsombuden och cheferna för att försöka hitta vägarna att samarbeta kring det de redan bestämt om skyddskommittéens arbete. Då ska jag fråga vem som gjort konsekvensanalysen på den här organisationsförändringen (jag VET nämligen att ingen gjort en sån) som företagets egen policy kräver. Plus vilka skyddsombud som deltagit i planläggningen av den (vet jag också att INGEN har gjort).  Det sistnämnda är de nämligen skyldiga att göra enligt lag - att låta skyddsombuden delta i alla större förändringar av verksamheten.

Får jag då inte jävligt bra svar så kommer jag att på stående fot lämna mina förtroendeuppdrag i protest. Och därefter göra mitt bästa för att ställa företaget inför arbetsdomstolen.

Det får liksom vara nog nu! Ny VD och ny personalchef håller på att ställa allt på huvudet som vi kämpat för i så många år. Dags att någon sätter ner foten och jag kommer inte att tveka.

Men... bitter??? Näää, hur kan du tro det?

Av Göran - Söndag 22 april 22:07

Verkar som om ordningen är återställd - idag är det 27 personer som beökt min lilla blogg. En helt ok siffra i vardagslag men efter gårdagens nästan trehundra beökare undrar man ju lite varför plötsligt såååå många ville läsa mina ord.

I bloggens backspegel ser jag att jag skrev om just det den här dagen för ett år sedan. För fyra år sedan skrev jag ett av de inlägg jag kanske är allra mest nöjd med. Under rubriken; "Den tursamma generationen" fick jag till ett av de inlägg som jag kanske är allra mest belåten över.

Med tanke på hur många riktiga skitinlägg jag har producerat så måste jag väl få glädjas åt det fåtal som blivit någorlunda bra. Dit hör "Den tursamma generationen" om singelfarsan själv får välja.

Imorgon är det arbetsdag igen och jag måste försöka foga mig i arbetsgivarens detaljstyrda schema. Hur det går får vi väl se men jag ska göra mitt bästa. Vi ses igen när andan faller på...

Av Göran - Lördag 21 april 21:26

Nu kanske det äntligen blir lite ordning på den här bloggen. Jag har idag, nämligen, fått tummen ur och installerat mitt alldeles nya trådlösa tangentbord med tillhörande mus. Jag har sååå länge varit såååå irriterad på det gamla. Och du som läser regelbundet här vet ju hur mycket onödigt som DET tangentbordet har åstadkommit. Det var orginalet, det som följde med i "paketet" när datorn inköptes och rent löjligt litet. Nu har jag ett som är mycket större och som jag redan nu gillar mycket bättre. Att det dessutom är trådlöst gör inte saken sämre. Alla tangenterna går lätt och inte en enda är utnött utan man ser tydligt både a, s och n som annars slits ganska snabbt.

Jag avstår dock ifrån att försöka porträttera bortgångne artisten Avicci. Mest för att jag kan för lite. Nog har jag hört hans allra största hits men han tillhörde mer mina barns favoriter än mina. Givetvis är det tragiskt när en 28-åring lämnar jordelivet, oavsett orsaken. Och oavsett om det är en kändis eller inte. Det känns som slöseri när det finns så många som ligger och bara väntar på sina sista andetag. Han borde ju ha haft minst femtio år kvar.

Funderade ett tag imorse på att lägga ut min V75-rad igen men det blev liksom inte av. VIlket i sig var en välgärning mot mina ordbrukare eftersom den inte ens inbringade satsade 120 kr tillbaka. Ett antal rader med fem rätt gav mig knappa femtiolappen i utdelning och det är ju såklart bättre än ingenting. Men det skulle vara roligt att någon gång få dela med sig av ett system som gav åtminstone några tusenlappar. Utifall någon skulle vilja kopiera min rad.

De senaste dagarna har det blåst småsspik här på Sveriges midja och detta har verkligen gynnat snösmältningen.

I onsdags kväll hade jag en snödriva framför bilens parkering som säkerligen var 120-130 cm ovan jord. Idag är den reducerad till en knapp decimeter tack vare sol och blåst. På södra sidan om huset tittar grågrön gräsmatta fram och imorgon ska jag gå ut och titta om mina krokusar kommit upp. Jag kallar dem mina eftersom de växer rakt nedanför min balkong.

Antagligen har någon tidigare hyresgäst stoppat ner lökar där och de har kommit upp varje vår sedan 2011 då jag var nyinflyttad. Tänk, jag har redan bott här i dryga sju år! Skulle jag bo kvar i tre år till blir det mitt längsta stopp på samma ställe någonsin. Och... varför inte? Jag trivs ju rätt bra även om vissa saker kunde vara bättre.

Och i nuläget tycks ju ingen av mina "gökungar" vara på väg ut heller så tills vidare blir jag kvar.

Imorgon ska vi köra hit det sista av yngstingens grejor så hans mor får rummet tömt innan hon själv flyttar. Och i den bästa av världar hinner vi det innan GIF-matchen (bortamatch mot nykomlingen Dalkurd) börjar vid 15-tiden.

Sen är det måndag och arbetsdag igen. På onsdag kan min tillvaro komma att förändras ganska radikalt men jag berättar om det OM det händer. (Har med arbete och arbetstider att göra.)

Våren är i alla fall igång nu. Snön har smält oerhört fort sista dagarna tack vare gynnsamt väder och jag börjar nästan tro att vi kan ha barmark till första maj.

Det gäller dock INTE Sundsvalls senaste turistattraktion - "Nackstafjället". D.v.s den snötipp som man skapat i stadsdelen Nacksta vid västra utfarten från stan av vinterns extrema snömassor. Försökte knycka någon bild eller länka till den men jag lyckades inte så ni får väl googla efter Nackstafjället (som folkhumorn har döpt snöhögen till) om ni är intresserade. 

DEN snöhögen lär säkert finnas kvar till midsommar och ett tag till också. Stenhårt packad av lastbilar som kört upp till toppen för att tippa och dessutom blandad med grus som isolerar bort värmen.

Kanske man kunde skylta upp vägen dit och ta betalt i sommar för att låta folk gå dit och rulla sig i snön under de värsta värmeböljorna. Snöbollskrig för turister för 50 kr per person. Eller nåt...

Så till dagens stora mysterium...

Jag kollar inte min statistik över besökare så ofta. Men idag råkade jag klicka där och fick något av en chock. Jag har, för det mesta, 15-25 besökare och ibland ännu mindre. Och det är ok. Jag är nöjd ändå.

Men idag säger statistiken att jag helt plötsligt haft 294 stycken! Hur går det till?

Jamen, självklart är alla välkomna men... Två-fucking-hundra-jävla-nittiofyra människor har tittat in på MIN blygsamma lilla blogg!!!

294!

294!!!

Jag sa, TVÅHUNDRANITTIOFYRA!

Det är ju hur mycket som helst! Vadan detta?

Kanske är det någon slumpgenerator på bloggplatsens stora högkvarter som hängt sig och råkat skicka ALLA som slumpar just till mig. För jag tänker inte låta framgången stiga mig åt huvudet och inbilla mig att alla dessa 294 VILLE just till mig. Nej, tillbaka ner på jorden och minns Jante! Jag ska inte tro att jag är något.

Det tror jag ju inte heller. Jag VET att jag är något - nämligen TRÖTT.

Så därför säger jag godnatt nu! Sov gott och vakna torrt i Fjärdhundra, Simlångsdalen, Vavd och Gånghester. Vi ses!





Av Göran - Lördag 14 april 18:47


"Early in the morning

Factory whistle blows

Man rises from bed and puts on his clothes

Man takes his lunch and walks out in the morning light

The work, the working, just the working life..."


Så börjar den. Bruce Springsteens "Factory", en väldigt målande beskrivning av hur livet kan se ut för folk som får ihop till grötsaltet genom arbete på nån skitig fabrik. Av olika anledningar ligger den mig väldigt varmt om hjärtat. Mest för att jag känner igen mig i den. Det är lätt för mig att identifiera mig med mannen han sjunger om (Han sjunger om sin egen farsa). Han hittar stämningarna exakt och uppgivenheten man känner ibland inför makten. Makten som styr oss på våra arbeten, makten som styr oss i samhället för övrigt. Den fortsätter...


"Through the mansions of fear, through the mansions of pain

Seeing my daddy walking through them factory gates in the rain"


Och i just denna liverversion ser det ut som om han vet exakt hur det känns att stiga upp och gå till ett skitjobb en gråmulen morgon i november till exempel. Och värre blir det...


"End of the day

Factory whistle cries

Man walks thruogh those gates with big tears in hos eyes.."


Så startar vers 2 och samma känsla är kvar. Ett mästerverk om ni frågar mig. Lite som att läsa Vilhelm Moberg eller Fogelström.

Den spelades på radio i eftermiddag strax innan jag avslutade mina arbetsuppgifter för dagen och jag började nästan undra om Springsteen frågat någon som jobbar där jag jobbar innan han skrev den. För den är en klockren beskrivning av hur det känns ibland. "The work, the working, just the working life..."

Ännu mer klockren är nedanstående text som en av mina kvinnliga arbetskamrater delade med sig av idag. Den som skrivit detta MÅSTE vara anställd av samma arbetsgivare som jag. Trodde jag. Men det var inte så...

 


Jag har mailat ut det till mina kolleger bland skyddsombuden samt några till. Kanske borde tipsa företagsledningen att lägga in den i sin personalpolicy. Så att den blir mer lik verligheten. För där står idag bara en massa vackra ord som ingen efterlever!

Är det konstigt då om man blir lite bitter? Då man måste gå till ett sånt jobb fast det är lördag, strålande sol och blå himmel ute! Tur att vi har humorn i behåll i alla fall! Och varandra. Vad gjorde man utan arbetskamraterna?

Nåja, bara två nattskift kvar nu innan friveckan. Sovmorgon imorgon så man kanske ska unna sig ett glas vin och glömma eländet för en stund. Låtsas att man sitter på nån spansk, italiensk eller kanske grekisk uteservering en ljummen kväll i trevligt sällskap med gott att äta och dricka och ljuv musik som hörs från någonstans.

Ja, jag tror tamejtusan att det är det enda vettiga att göra just nu. Ha en fortsatt trevlig lördagkväll och helg kära ordbrukare i slott och koja, land och rike runt! Ska försöka vara midre bitter nästa gång!

Av Göran - Fredag 13 april 21:35

Fredag kväll för dig - måndag eftermiddag för mig! Jamen, lite så är det väl. Jag började jobba efter frivecka imorse, alltså är det typ måndag för mig.

Ännu en dag med ledningens detaljerade schema och jag kan lova att det är fiasko rakt igenom. Det enda vi är riktigt noga med är vilka klockslag det står "rast" eller "lunch" i schemat. Jo, det är sant - vi som aldrig någonsin kunnat veta säkert när vi får tid att äta vår mat ska helt plötsligt käka på fasta tider.

På gott och ont, kanske. För kroppen mår väl egentligen bäst av att ha fasta rutiner. Men det har vi ju inte ändå FAST vi har detaljerade scheman att följa. Vilken tid man får äta avgörs av vilken arbetsuppgift man är schemalagd på.

Själv har jag gjort tusen andra saker än vad jag skulle eftersom en annan avdelning misslyckades med att förse oss med vad vi behövde för att utföra ordinarie jobb.

Och där har förstås företaget tagit en liten seger för innan schemaläggningen hände det att man fick sitta i timmar och vänta på vad man behövde för att göra sitt jobb. Men nu har de kommit på att då kan vi ju göra annat. Som att städa med skyffel och piassava eller måla väggar eller städa källaren.

När arbetsdagen ar över blev det en sväng till Willys och sedan hem för att se GIF Sundsvall ta sig an Malmö FF på hemmaplan. Matchen slutade 2-2 efter en hel del dramatik i andra halvlek.

GIF har alltås inte förlorat ännu i årets allsvenska. Men de har inte vunnit heller. För det här var andra raka matchen med oavgjort resultat. Och sett till hela matchbilden ska kanske GIF vara nöjda med det. För även om svenska mästarna inte imponerade så syntes det ändå att de har ett lag av betydigt högre kvalitet än Giffarna.

Dock fick jag mig en tankeställare om vilken nivå GIF egentligen håller i år. Expertisen har ju sagt sitt och placerat oss toksist i årets allsvenska. Men jag tyckte mig se kvaliteter jag inte riktigt vågat hoppas på i försnacket.

Nåja, det var andra matchen för i år och man kanske ska akta sig för att dra för stora växlar på den. Det lär visa sig men minns till hösten att jag sa i april att David Batanero skulle vara ett namn man säger med aktning innan året är slut. 

Nej, hörni, imorgon är också en dag. En arbetsdag. Så jag får väl se till att komma i horisontalt läge och lägga igen ögonen så jag orkar följa schemat även då, Vi ses!

Av Göran - Onsdag 11 april 21:52

Äntligen verkar det som om vintern är på väg att få ge sig. Körde till stan förut idag och framför grannhuset, på södra sidan om det, börjar faktiskt gräset att titta fram. Ännu gråbrunt förstås men ändå! Snödrivorna däremot ligger antagligen kvar ända in i maj, skulle jag tro.

Vaken måste jag vara c:a 1½ timme till eftersom dottern slutar jobbet kl.23 och jag har lovat att hämta henne. Så det fick bli en kopp kaffe för en stund sen för att pigga upp mig lite. Trots att jag nästan aldrig dricker kaffe på kvällen.

Imorgon bitti blir det till att stiga upp i hyfsad tid eftersom yngstingens katt ska till veterinären klockan åtta. Då förlorar han sina möjligheter att alstra nya katter. Vilket bara är en god gärning eftersom han stundtals, sedan han flyttade in här, gjort ansatser att försöka para sig med dotras katt. Som är en kastrerad hanne så den yngre kanske inte är den smartaste av katter. Han (den yngre) är också fullkomlikgt sjövild långa stunder och härjar med sin kattkollega tills gamlingen fräser ifrån och tufsar till ynglingen lite grand.

Förhoppningsvis blir han lugnare när han blivit hyvlad. De brukar bli det, kattoxarna.

Efter helgens städdille har jag latat mig ganska duktigt men imorgon tänkte jag försöka göra lite nytta igen. Skräpet jag röjde ut är ännu inte fraktat till tippen så det ska ske imorgon.

Ser i almanackan att det bara är fyra dagar till som man får köra med dubbdäcken men jag tror inte att polisen skulle säga något om de får sitta på bilen en vecka till. Vägar och gator är visserligen, i huvudsak, isfria. Men drivorna omkring tinar ju på dagarna och vattnet fryser sedan då solen går ner. För nätterna är fortfarande riktigt kalla. 

Därför väntar jag till nästa frivecka. Som börjar på tisdag morgon då jag går av sista natten.

Igår hade vi personalmöte på jobbet och som vanligt var det två av de inbjudna tjänstemännen som sket i att komma fast vi bokat in dem i god tid. När min chef till sist fick tag i dem sa de att de hade fått förhinder och inte kunde komma. Då rann ju sinnet på mig och jag blev heligt förbannad. Varför, undrar kanske mina ordbrukare.

Jo, därför att om man får förhinder så hör man ju av sig självmant i så god tid man kan och berättar det samt förklarar vad förhindret beror på. När man inte har hört av sig så har man glömt. Eller, som jag ser det, inte tyckt att det var tillräckligt viktigt för att kolla sin kalender.

Där satt vi, två hela skiftlag, närmare 40 personer och väntade på två "storfräsare" från styrgruppen. Vi hade tvingats dit på vår fritid och många av oss hade åkt ganska långt. 4 st från Härnösand (drygt fem mil bort), från Stöde (4 mil) och från Harmånger i Hälsingland, ungefär lika långt som till Härnösand. Jag tycker att det är så jävla respektlöst mot oss och bevisar bara ytterligare hur höga tankar de har om sin egen betydelse och hur låga tankar de har om oss.

Det fick verkschefen veta när han anlände som ersättare för de två andra tomtarna. Jag föreslog honom att han skulle skälla ut dem ordentligt och gärna ge dem en formell varning också.

Det tvivlar jag väl på att han gör. Men säger åt dem hoppas jag verkligen att han gör!

Usch, jag känner ilskan komma tillbaka bara av att skriva om det!

Så därför avrundar jag här och slutar för idag. Med en from önskan om en angenäm natt för mina kära ordbrukare i slott och koja världen över! Vi ses!


Presentation

Fråga mig

7 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10 11
12
13 14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2018
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Tankar och betraktelser från en amatörfilosof med Blogkeen
Följ Tankar och betraktelser från en amatörfilosof med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se