God fredag förmiddag på er, grevar och baroner! Och allt annat löst folk också förstås.

Är det inte det ena så är det det andra, brukar man säga. Och visst känns det lite så när äntligen 7-8 dagar i rad med tvåsiffrigt i minusgrader har bytts till bara -2.

Men då kommer förstås ännu mer snö som lök på laxen. Aldrig får man vara riktigt glad!

Bilen påminner starkt om en igloo där den står med 15-20 cm vitvaror över sig.

Men man får väl försöka se det positiva också. Det är ju kallsnö så den borde gå ganska enkelt att sopa av.

Alternativt sopa av rutorna och sedan köra en liten sväng och låta fartvinden göra jobbet åt mig. Då får man också hoppas att jag inte möter lagens långa arm för det är nämligen inte tillåtet att ha mycket snö liggande på bilen medan man kör.

Och det är ju inget konstigt med det. Jag skulle själv inte vilja få en halv kubikmeters snöklump mot vindrutan när man ligger och kör kanske 70-90 km/tim.

Ett annat glädjeämne är att min sjuka dotter är utskriven från sjukhuset för att kurera sig hemma efter förmåga. Så då utgår jag ifrån att tillståndet inte är så allvarligt varken för henne eller lillen hon bär på.

Efter fyra raka segrar fick mitt kära Timrå IK igår kväll vika ner sig. Och det hade väl inte varit så farligt med det om det inte vore för att det var arvfienden Modo som stod för motståndet.

Röda ulvens vann över Oskars, alltså, i "surströmmingsderbyt" som dessa möten ofta kallas. Slaget om Västernorrland är ett annat epitet på såna länsderbyn.

Nåja, det kommer fler derbyn. Och då ska vi allt stoppa ner dem i skridskorna, dra plösen över och göra dubbelknut.

I tabellen är det ju fortfarande Timrå som är "storebror"!

Inte hade jag egentligen nåt spännande eller intressant att skriva om. Men ibland skriver jag ändå. Och jag tvingar ju ingen att läsa heller utan det är din egen fria vilja som styr den saken.

Och av någon outgrundlig anledning har min statistik över antalet besökare ökat rätt ordentligt de senaste veckorna.

För kanske ett år sen hade jag mellan 40-60 besökare per dag och tyckte att det var alldeles väldigt bra. Men sen sjönk det till ett tjugotal under flera månader. För att sen öka till de gamla nivåerna igen.

Men tro inte att jag låter den framgången stiga mig åt huvudet och tro att jag blivit bättre på bloggandet eller skriver om mer intressanta saker. Nej, jag tror att det är tillfälligheter bara. Både uppgångar och nedgångar.

För hade jag skrivit mer intressanrt borde kommentarerna öka i så fall. Så räknar jag framgångar på bloggområdet. Om flera kommenterar ett inlägg tar jag det som ett gott betyg. Men det är fortfarande ett fåtal och ibland ingen som gör det. Så ingen tuppkam på mig!

Därmed önskar jag fortsatt fin fredag och helg till mina kära ordbrukare i Vikmanshyttan, Nossebro, Ulricehamn och Matfors.

Ha det gott till nästa gång!