Tänkte visa lite hur vintern ser ut idag på Sveriges midja. Samt hur fin min lilla sambo är i sin jultröja. Det ljusgula rappade huset är det jag bor i. Bakom fönstren på första våningen ligger mitt hem.

På den tredje bilden är andra igloon från vänster min Madame Citroen..

Som alla år så önskar jag inte heller den här gången "Gott Slut"! Detta eftersom det för mig känns lite som att stå vid någons dödsbädd och önska den en smärtfri hädanfärd.

På årets sista dag blickar jag tillbaka lite och konstaterar att jag mest minns alla motgångar och tråkiga saker.

Som kampen för att få den redan snåla peng som kallas pensionen att räcka till nästa utbetalning trots att staten bestal mig på mer än två och en halv tusenlapp i rena pengar varje månad. 

För några människor är 2500 ingen stor summa. Men för mig kommer det att innebära en sjujävla skillnad när utbetalningen i januari kommer. Och i februari blir det ytterligare något smäpp bättre för jag har lagt in om skattejämkning för mina ränteavdrag. Inte på hela summan men lite mer än halva.

Detta eftersom restskatt är ett väldigt fult ord i mitt tycke. Fullt i klass med raketattack, krig, rotfyllning, blötsnö, ombesiktning eller fiskbullar. Det finns hur många fula ord som helst men jag ska inte räkna upp fler nu.

Inte heller ska jag fördjupa mig så mycket mer i det negativa utan tvinga mig själv att tänka mer på de positiva saker som 2023 förde med sig.

Den första jag tänker på är ju ett år sedan om bara några få dagar. Jag tänker förstås på Theas inträde i mitt liv.

Hur många får en sån chans ens en gång i livet? Att utan kostnad få bli äldreboende åt en liten levnadsglad hund som både håller en sällskap och ser till att man kommer ut och rör åtminstone lite mer på sig?

Jag hade nog velat säga ja direkt frågan kom. Men bad att få tänka en dag eller så. För även om det lockade väldigt mycket så insåg jag ju att det också innebar kostnader. Hundmaten är iofs inte så kostsam, hon äter ju inte några enorma mängder. Men försäkring ska man ju ha och lite annat.

Men jag sa ja. Och det har jag aldrig ångrat. Att varje morgon då jag öppnar sovrumsdörren mötas av den nästan hysteriskt viftande vit liten svans och dess småskuttande ägare som är ivrig att få komma upp i famnen en stund.

Den ritualen har vi varje morgon då jag ägnar 10-15 minuter bara åt henne.

Och jag älskar den lika mycket som hon gör.

Sen så vann vi ju faktiskt kampen om den där orättvisa extraskatten och fick regeringen att krypa till korset och medge att den var just orättvis samt lova att rätta till saken.

Igår började den nya säsongen av Stjärnorna på slottet. Och jag måste säga att jag tror det här kan bli den bästa av alla. Mycket för att samtliga deltagare detta år är människor jag respekterar och gillar redan i förväg.

Mästekocken Samuelsson var första huvudpersonen och hans berättelse var både intressant och gripande. Kände igen så mycket i det han berättade från mitt eget liv som adoptivförälder till två utlandsfödda barn.

Men jag gillar ju alla de andra också och ser fram emot att få lära känna dem lite bättre

Så hade det inte varit nån gång tidigare. Det har alltid funnits minst en deltagare som jag tyckt i förväg att de verkade dryga och ottåliga. Någon har visat mig att jag hade fel medan några bara stärkte min uppfattning om dem som ena dryga jävlar. Bortskämda och egotrippade divor, helt enkelt. Och även respektlösa mot de andra.

Nämner inga namn, ett par av dem är dessutom avlidna numera.

Men i år känns alla intressanta tycker jag. Caroline af Ugglas, Mark Levengood, Pernilla Wiberg och Sanna Nielsen ska alla bli spännande att få veta lite mer om.

Spännande blir det också att få se Sverige-Finland i JVM i hockey idag. Ska vi gå obesegrade ut gruppspslet? Ska Finland bli första motståndare att göra mål på oss? Vi får se, vi får se...

Min nyårsmiddag kommer att bestå av revbensspjäll som strax ska läggas i slow cookern och stekas där. Till dessa blri det nog ett glas rött. En bortglömd vinbox som stor i ett köksskåp upphittades igår kväll och den var nästan halv.

Annars hade nyårshelgen blivit lika vit som julen, i den bemärkelsen också.

Att det är vitt ute har jag ju redan bevisat.

Min vana trogen avslutar jag min troligen sista blogg för i år med att låta Eldkvarn sjunga in det kommande året.

Som jag redan vet blir just ett hundår, fast i postitiv bemärkelse. Förutsatt att jag och Thea får leva och ha hälsan nnågorlunda till nästa nyårsafton.

Gott Nytt År, mina kära ordbrukare! Vi ses nästa år!