Dagens rubrik syftar förstås på att vi imorgon når bottenläget när det gäller ljus och mörker. Imorgon är årets kortaste dag och från och med torsdag kommer ljuset, sakta men säkert, tillbaka.

Nu brukar jag iofs inte märka nån större skillnad förrän i början av februari men blotta vetskapen att det förhåller sig på det viset är ju ändå en liten tröst.

Än kan det förtås bli både snökaos, extremkyla och vad som helst i flera månader framåt så vi ska väl inte ropa hej för högt. Men oavsett vilket så blir det i alla fall en aning ljusare, dag för dag.

Här på Sveriges midja är det varken eller just idag. Grå himmel men uppehåll och 3-4 plusgrader ute.

Men jag håller mig mestadels hemma ändå, vill inte ut och trängas i julhandeln om jag kan undvika det. 

Julklappar, oss vuxna emellan, har vi slutat med för flera år sedan så nästa jul blir det första gången på länge som jag kommer att handla såna och slå in paket. För då har jag ju förhoppningsvis ett litet barnbarn att skämma bort.

Den här julen blir ingen jul alls utan det blir som vilken annan dag som helst. Ensam är jag ju inte, jag har ju Thea!
Hon och jag får väl se på när Kalla Anka tvättar rumpan, när Karl-Bertil leker Robin Hood och allt det där andra.

De säljer färdigkokta skinkor på närbutiken denna vecka för bara 39:90 så jag köpte en liten en som jag lär griljera endera kvällen innan eller på julaftons morgon.

Annars lutar det åt att jag snor ihop en form med Janssons frestelse, som jag är omåttligt förtjust i, och låter den ensam utgöra mitt julbord. Kanske rullar jag lite köttbullar och steker några prinskorvar också men sen räcker det.

Firat jul för mig själv hemma har jag aldrig gjort förr. Däremot har jag tillbringat många julaftnar på fabriken där jag jobbade i så många år.

Om jag minns rätt så arbetade jag de fyra första jularna. Eftermiddagsskift tre gånger och ett år hade vi nattskift. 

Det finns för övrigt inga helger eller högtider då jag inte har arbetat.

Och hade jag varit kvar där så hade jag haft dagskift i år. Det vet jag eftersom min kompis, som vikarierar ibland som timanställd, ska jobba då och med mitt tidigare skiftlag.

Under mina första år där bjöd arbetsgivaren på landgångar med julbetonade pålägg. Och de där mackorna var oftast tillredda flera dagar i förväg så brödet var torrt och även det som låg ovanpå började ofta att torka i kanterna.

Därför pratade jag med dåvarande verkschefen och sa att julmat äter ju alla hemma så att det både räcker och blir över. Så jag föreslog att man skulle hitta på nåt annat istället.

När jag förklarat för honom hur de där mackorna brukade smaka bad han om förslag på alternativ.

Så jag drog till med smörgåstårta. Som ju bara blir mer saftig om den står i kylrummet nån dag eller så.

Så blev det och den traditionen höll de vid liv åtminstone så länge jag jobbade där.

Men nån smörgåstårta blir det alltså inte för mig och lika bra är väl det. Jag är så glad att jag slipper det där företaget med alla dess inkopetenta ledare på olika nivåer.

De har visserligen fått en ny VD rätt nyligen. En svensk för första gången på bortemot 15 år. En man jag känner ganska väl och hoppas att han kan förändra/förbättra den attityd som genomsyrar den där firman och göra den till en lite bättre arbetsplats för alla mina f.d kolleger.

Bara det att han talar samma språk som personalen tror jag många ser som ett plus. Efter att först haft en amerikansk platschef som trodde att han kunde bete sig likadant som chefer får göra i USA. Därefter en italienare som jag personligen ändå respekterade och gillade men som nästan alla andra tyckte illa om.

Efter honom kom en spansk chef som var en ännu värre tyrann än amerikanen.

Spanjoren efterträddes sedan av en ryss som inte kunde ett ord svenska. Men i höstas fick visst ryssen hemlängtan eller om han fick sparken för han försvann visst väldigt hastigt om jag fattat rätt.

Nu står det åtte kg ivrig hund på bakbenen här och krafsar mig på låret samtidigt som hon smågnäller lite. Och det vet jag förstås vad det betyder. Så jag får aaaaavrunda här och tacka för visat intresse.

Tack till dig som läste hela vägen!