Nu är det över. Eller... det var ju aldrig nåt så egentligen kan det väl inte sägas vara över heller då.

Enligt planen satt jag och mumsade Janssons frestelse då det färskaste av våra traditionella julprogram rullade i rutan. Inspelad 1994 enligt min informatör, Google.

Jag menar förstås "Kan du vissla, Johanna" som ju visats i rätt många år nu. Men det är i alla fall nyare än både Disneytimmen och Karl-Bertil Jonsson.

Och det är nog det program jag gillar bäst av dessa tre. Mycket beroende på Per Oscarssons eminenta skådespeleri.

Kanske den allra bästa av alla roller han spelade.

Och imorgon är det 56 år sedan han klädde av sig i bara kallingarna hos Hyland i TV. Jag var nio år då men minns ännu vilken uppståndelse det blev efteråt. Och det var kanske inte det svenskarna hade förväntat sig på annandag jul på den tiden. Men de fick kaffet i vrångstrupen då han drog av ena paret kalsonger efter det andra. Och stackars Hyland såg ut att helst vilja sjunka genom studiogolvet. För han visste ju inget i förväg heller.

Tror att programpunkten hette "Godafton, vackra mask" och gick ut på att en kändis skulle komma in förklädd och Hyland skulle gissa sig fram till vem det var.

Oscarsson kom in som riddare i rustning och när han blvit avslöjad började han att klä av sig.

96 år hade han varit om han levat idag. Född samma månad och år som Olof Palme.

Han gjorde ju många andra suveräna rolltolkningar också. Bland annat en i "Mannen som vägrade frysa" som handlade om en man som var så livrädd att bli utan värme i sitt hus om vintern att han installerade alla värmesystem han kunde komma över. Det slutade med att huset började brinna mitt i vintern och mannen brändes inne.

Nästan en ödets nyck att det var precis så som han gick bort i verkligheten. Vid en eldsvåda i sitt hus på nyårsnatten för rätt många år sen nu. Både han själv och hans fru omkom i lågorna.

Med Oscarsson i rutan åt jag min ensamma middag och gladde mig redan då åt att jag hade gjort två matlådor också. Så det blir samma mat idag.

Tänkte slänga ur mig en fråga i det ämnet förresten (Janssons frestelse). Då jag, vid femton års ålder, flyttade till min pappa och hans nya familj så var just Janssons en ganska vanlig rätt året om där.

Han eller hans fru lagade det som helgfrukost då och då. Och hans fru hade lärt honom och lärde mig att det är gott med kallt hårdkokt ägg som tillbehör. Har nämnt det ett par gånger för vänner och bekanta men ingen tycks ha hört talas om det. Så jag undrar om det är nån av mina kära ordbrukare som gör likadant? Berätta i en kommentar!

Thea fick lite skinka och två prinskorvar som jag skar ner i småbitar. Plus sitt vanliga torrfoder förstås.

Och efter maten behövde jag inte tillbringa en timme med att stuva in disken i maskinen och förpacka alla matrester innan de ställdes undan i kylen. Och det var faktiskt ganska skönt.

Min ischias från förra veckan gjorde ett försök till come-back också igår morse. Men tack vare min urgamla värmedyna så skrämde jag nog bort det värsta och idag är det mycket bättre.

Och tur är väl det för skulle jag drabbas likt de värsta gångerna i mitt liv så vet jag inte riktigt hur jag skulle klara av att gå ut med hunden. Så det är bara att hålla tummarna att jag håller mig på benen.

Gör det ni också, kära ordbrukare i Väckelsång, Tomteboda, Alfta och Gånghester. Håll er på benen om ni kan!

Och som en ubåt ungefär, lär jag väl dyka upp här igen när ni som minst anar det!

Förr eller senare...