Det blev en tur till skogs igår. Kom iväg rätt sent så jag beslutade att bara kolla av edt kanske bästa och säkraste stället jag har. Men endera har nån annan hunnit före och plockat rent där eller så har vår herre glömt att ställa ut varken gula kantareller eller blek taggsvamp som annars brukar kunna skördas där.

Kanske tar en sväng till i eftermiddag. Om inte annat så för Theas skull. Jag lät henne springa lös i skogen och nu känner jag att jag kan lite på att hon kommer springade med hysteriskt lycklg svans när jag ropar på henne.

Jag var iväg och handlade en sväng också och innan kollade jag i skafferi och kylskåp vad som fanns resp, fattades. Osten började se tunn ut så jag var precis på väg att anteckna det då jag mindes att jag ju faktiskt hade en ost som legat på lagring i rumstemperatur i c:a två månader.

Annars är inte hushållsosten nån favorit här, tycker den är alldeles för mesig i smaken. Men efter ett tips jag fick av min kusin i Västervik köper jag ändå en hushållsost då och då när det är sådär extremt bra lockpris på dem.

Hon berättade för några år sen hur hon gjort så i många år. Den ska vara vacumförpackad annars kan den börja mögla.

Man lägger den i t.x ett köksskåp och märker den med datum då den köptes.

Låt den sen ligga där i en månad eller ännu hellre två så blir det mycket mer smak på den. 

Så jag flyttade den till kylskåpet och igår kväll öppnade jag och smakade på den. Inte är det som lagrad prästost eller Grevé men absolut mycket godare än i färskt skick. Då smakar den ungefär som de där magrare bordsmargarinerna.

D.v.s inte mycket alls...

Förmodligen finns det väl nån bortre gräns för hur länge man kan låta dem ligga så men två månader passade i alla fall min smak för ostar.

Jag vill ju gärna ha lite sting i dem. Lite jävlar-anamma, som jag brukar säga. När jag biter i den ska den bita tillbaka, liksom.

Ikväll startar SHL igen, som jag skrev om igår och döm om min förvåning då hela Sveriges självutnämnda hockeyorakel, Niclas Wikegård, sticker ut hakan och tippar SM.guld för mina rödvita hjältar till våren.

Och omöjligt är det förstås inte även om jag absolut inte ställer några såna krav på dem. Men hoppas får man ju!

Att läsa en laguppställning i skrifr kan ju imponera om den ser stark och bra ut men de ska ju få ihop det också och kunna leverera på isen. Spännande!

Och för första gången på närmare tio år kan jag inte se matcherna live på TV. Jag sparade över 700 kr/måm på att ta bort det stora TV-paket jag hade och som vållat mig så mycket besvär efteråt. Och som inflationen galopperar så behövs sannerligen de slantarna till annat.

Efter årsskiftet kommer dock mina finanser att se bättre ut då jag dels får de förhöjda grundavdraget för pensionärer plus en skattsänkning som bör ge mig ytterligar 400 sänn mer att röra mig med.

Höjningen av garantipensionen som Tidötrojkan tyckte att vi ska vara tacksamma för känns mer som en spottloskai ansiket. Den skulle höjas med 1100 kronor, har de sagt. Men inte per månad utan för hela året.

Alltså inte ens en hundralapp i månaden! Och så ska man skatta på det också...

Nej, den höjningen var då inte mycket att skryta med.

Skryter gör jag väl inte direkt heller om segern för oss födda 1957 men för varje dag som går känner jag mig mer och mer stolt över att ha varit delaktig i en rörelse som till sist blev så stark att regeringen inte hade nåt val.

Vi  tillsammans tvingade dem att ge tillbaka de pengar som vi själva slitit ihop under långa arbetsliv.

Jag kan inte erinra mig att nåt liknande uppnåtts i Sverige någon gång under min livstid. 

Jag har hört talas om att det fanns nån rörelse som kallades "Skärholmsfruarna" som kämpade för rimligare matpriser men då var jag rätt liten och minns inte vad de eventuellt åstadkom.

Kanske blir det inspiration för andra liknande rörelser för att påverka maktens människor. Glädjande i så fall för det är väl nästan det man menar med DEMOKRATI. Att all makt utgår från folket och när folket sätter ner foten åt dem ska de jävlarimig lyssna också.

De kan behöva lite lektioner i ödmjukhet och förstå att 90% av folket inte på långa vägar är så priviligierade som de själva ju faktisk är. Som Astrid Lindgren sa en gång; "När politikerna slutar lyssna på folket är det dags att byta ut dem"

Så nu undrar jag för mig själv hur jag ska applicera den tanken på den här lilla skriftsamlingen. När besökarantalet och kanske framför allt kommentarerna minskar så mycket som gjort på sistone... Är det då bokstavsskötaren (bloggaren) som ska bytas ut? Eller kanske ta en time-out för en tid.

Tja, det tål att tänkas på!

Men jag lär väl fortsätta att pränta ner mer eller mindre spirituella rader här, Alltid retar det väl nån, tänker jag.

Jag VET dock att nästa år och åren som följer så gillar jag verkligen att titta igenom backspegeln varje dag.

2023 är ju dessutom det första året som jag har minst ett gammalt inlägg att läsa VARJE dag.

Detta efter att ha hållit nyårslöftet att inget datum fick vara obloggat när 2022 var över. Det gällde även de dagar som bara hade ett inlägg i historiken.

Avslutningsvis tänkte jag dela med mig av filmen från manifestationen på Mynttorget i Sthlm i måndags. Jag var inte själv på plats med förbluffande många var det . Så om du som läser själv är 57;a eller från nån av de två andra årgångar som skulle ha drabbats om vi inte krigat så hårt vill se och höra vad som sades så varsågoda.

Självklart är även den välkommen att titta som alls inte berörs själv men har ett samhällsintresse i största allmänhet.

Varsågoda!