Tänk så mycket det finns som är så konstigt. Om man tar sig tiden att tänka efter, alltså. Hade TV; på förut medan jag strök mina skjortor efter tvättdagen. Riksdagens högtidliga öppnande med regeringsförklaringen.

Och medan jag strök så sneglade jag väl på TV;n då och då. Och reagerade som så många gånger förr.

På vad då, undrar kanske den nyfikne ordbrukaren. Först på hur många tomma stolar det fanns i kammaren.

Vid en sån tradition som öppnandet av höstriksdagen borde väl de som inte ligger nedbäddade  hemma med feber visa statsministern och kungligheterna den respekten att de är på plats?

För inte var väl sååå många sjuka samtidigt?

Men bland de som ändå masat sig dit för att höra regeringsförklaringen synted ett helt makalöst ointresse. Många satt och lekte med sina "klösbrädor" (mobiler), andra hade somnaat redan innan Kristerssson börjat prata.

SD;s Björn Söder satt med telefonen mot örat och pratade med nån som garanterat befann sig nån annanstans.

Har de ingen chef? Bryr sig inte den chefen om hur hans/hennes personal sitter och sover inför ögonen på TV-publiken eller om alla de tomma stolarna. Eller om alla som sitter och surfar, spelar patiens eller vad de nu har för sig med sina telefoner?

Om jag minns rätt är det väl talmannen som är chef över verksamheten i riksdagen även om han inte är chef för varje riksdagsman. Tycker talmannen att det där beteendet är ok?

Ja, han/hon måste väl tycka det. För det där är ju inget nytt! När deras vardag tar vid med debatter och interpellationer och allt vad det heter är det ju ännu glesare i bänkarna. Då är det ju oftast färre än hälften som är på plats. Och än fler som sover.

Vore jag talman skulle jag dänga min sko i bordet som gamle "Crusse" i Sovjetunionen gjorde när han ville markera. Och ryta ifrån att nu får ni väl tamigfan skärpa er. Jag skulle ställa krav på dem!

Med de löner vi betalar till dem med våra skatter vore det väl ett högst rimligt krav att man är på plats när man ska. Att man har mobilen avstängd och att man kan hålla sig vaken i mer än 5-10 minuter.

Hade ännu ett intressant samtal med en chef från Telia igår eftermiddag. Han var precis på väg att börja förklara för mig varför Telia inte vill betala för teknikern som hjälpte mig att kunna se TV igen. Jag hörde genast vartåt det barkade och avbröt honom ganska bryskt,

Sen talade jag om för honom att jag visste precis vad teknikern skrivit i sin rapport. Att det var Telia själva som hade slarvat/fuskat/underlåtit att starta upp det kanalpaket jag ska ha.

Då låtsades han först som om det stod nåt annat i deras rullor men jag stod på mig.

Så då bytte han fot helt och sa att om det var på det sättet så skulle jag såklart inte behöva betala något. Men hans förslag på hur det skulle ske fick mig att gå i taket. Han ville att jag skulle betala fakturan så skulle jag sedan få tillbaka den summan på nästa faktura från dem.

Varför i herrans namn skulle jag betala Telia för att de har klantat sig? Allt var ju deras eget fel. Digitalboxen funkade ju som den skulle. Varför ska då jag betala in 499 kronor som ska ligga på Telias konto och bära ränta till dem medan jag väntar på att få dem tillbaka?
Ja, var och en med någrlunda förstånd hör ju själv hur stolligt det låter! Så jag blåvägrade och hotade både med bekanta verksamma inom media och allmänna reklamationsnämnden.

Då, till sist, säger karlskrället att "Ja, jaha... Jovisst kan vi lösa det på det sättet också. Om det känns böttre för dig" Tror väl fan att det känns bättre att slippa betala in en summa pengar som jag inte ens är skylddig dem!

Har det där företaget någon som helst skam och moral så borde de allra minst skicka mig en blomkvast, en stor chokladask och en mycket ödmjuk ursäkt för allt obehag de utsatt mig för.

Alternativt erbjuda mig att få deras samtliga kanaler helt gratis året ut som plåster på såren.

Ännu har jag inte hört ifrån konsumentrådgivaren på kommunen men hon har säkert mycket att göra så det kommer väl i sinom tid. Men jag väntar väl till dess innan jag stampar foten i bröstet på Telia och utropar mig till segrare än en gång.

Manifestationen från oss 57;or i Sthlm igår var ett välbesökt evenemang. C.a 300 personer hade tagit sig dit och jag tror att även politikerna nu fattar att oss pissar man inte på hur som helst.

De har lovat oss full kompensation, i genomsnitt 27 000 kr/pers. För min egen del hamnar det en bit över trettio lax om jaghar räknat rätt. En fin slant att få som tillskott mitt i sommaren.

Inte är mitt eget bidrag så stor i FB-gruppen men det lilla jag kunnat göra har jag sannerligen gjort och därmed dragit mitt eget lilla strå till stacken. Därmed fick jag också vara med om att skapa hisotoria, vilket jag är övertygad om att vi 6000 medlemmar har gjort. Jag minns då inte till att folk från gräsrötterna gått samman och fått så många politiker att krypa till korset och ändra sig.

Organisationen kommer dock inte att upphöra. I alla fall inte förrän vi är i mål och alla har fått sina orättmätiga skatter återbetalda med ränta. Nu ska vi bevaka att allt går rätt och riktigt till så ingen kommer i kläm på nåt annat sätt heller. Det känns faktiskt lite stor att ha fått vara en del av en sån maktfaktor som gruppen blivit.

Som jag sagt förut så tror jag faktiskt att vi skapade historia. Och kanske ruskade vi om politikerna så det ser över rutiner och arbetssätt så inget liknande händer i framtiden. 

Då får de väl peka på "Lex 57" och påminna sig att vara lite mer noggranna