Inte så mycket kvar nu av fredagen den trettonde. Snart kanske man vågar ta av sig hjälmen, gasmasken och skyddsglasögonen och säkra hagelbrakaren igen och kliva ut ur skyddsrummet. Ut i världen, ut i det okända, ut ur mörkret. För faran borde väl vara över nu... Eller?

Tänk att denna dag är så mytomspunnen. Fredag den 13;e är säkert inte värre än tisdag den 25;e eller lördag den nionde? Nån som vet varifrån det där med fredag den trettonde och dess förbannelse kommer ifrån?
Oturen kring siffran tretton har jag hört kommer ifrån sagan om Törnrosa där man bjöd in 12 féer till barndopet eftersom man bara hade tolv gyllene tallrikar. Då blev den trettonde féen förstås attans förilskad och nedkallade en förbannelse över den stackars nyfödda prinsessan.

Tänk bara så onödigt! Jag menar... kungen och drottningen måste väl ha vetat att det fanns 13 féer som förväntade sig en inbjudan så varför inte bara ta vardagsporslinet eller ännu hellre papptalltikar och bjuda in alla. En mer eller mindre som käkar snittar, sushi,smörgåstårta eller vad de nu bjöd på kan väl inte spela nån större roll.

Och då hade vi sluppit all denna vidskepelse kring detta tal.

Denna fredag var åtminstone slutet på mina plikter under den långa ledigheten. Nu har jag vikarierat färdigt i portvakt, reception och telefonväxel för denna gång. Och är ledig till nästa fredag då arbetsköparen kallat till lytdonsutbildning på undertid. D.v.s de där av arbetsgivaren så hatade timmarna som vi egentligen jobbar för lite och som de har rätt att tvinga oss att göra fyra gånger fyra timmar per år utan någon som helst ersättning.

Nu har de dock dealat med facket att de får tvinga ut oss i åtta timmar nästa fredag eftersom de visst glömt bort att använda den där tiden under hela det år som nästan gått.

SÅ för oss gräsrötter är det bara att bita i det sura äpplet och åka dit för att lära oss att man aldrig får göra traverslyft med trasiga vajrar eller kättingar samt att man alltid måste kolla att kroken från nämnda travers sitter som den ska innan man lyfter. Efter det får vi alla köra traverserna i några år igen utan att fråga om lov.

Som alltid är det förstås bara att "gilla läget". Att vara lika glad FAST man måste tillbringa åtta timmar på sin arbetplats utan lön. Men det är ju den deal vi har gjort och skrivit under på så varför gnälla?
Jag har kommit fram till att man aldrig vinner nåt på att gnälla och beklaga sig. Så varje gång jag handlat något och kassören/kassörskan säger summan de vill pungslå mig på säger jag numera; "Som hittat!" elller "Oförskämt billigt!"

Jamen... Varför inte ha den inställningen redan från början när man handlar? Det hjälper ju inte ett smack om vi står där i kassan och tycker att det är dyrt med 199 kr för den där treliters boxen med rött vin eller 1575 kr för den rågade kundvagnen med mat från Willys eller Maxi. Så varför inte göra människan i kassan lite gladare med lite käcka tillrop om hur billigt det blev? Pröjsa måste vi ju hur som helst! Pröva själva så får ni se hur glada de blir, de där människorna som räknat ihop våra skjortor/vinflaskor/falukorvar och vitkålshuvuden.

Ledig helg stundar och jag har inte så mycket planer mer än att passa på att äta en massa såna där saker som jag inte kommer att äta från och men måndag då tävlingen börjar. Idag blev det pasta carbonara med färsk pasta och imorgon lutar det åt hemlagat potatismos och ugnsgratinerad falukorv.

Lillflickan (yngsta dotra) fyller 22 på torsdag, vilket betyder att då är det tre veckor till jag själv fyller år (dock inte 22 utan 58...) och fem veckor till julafton då jag jobbar sista natten inför nästa 14-dagarsledighet.

Men än finns tid att njuta av den innevarande. En hel vecka kvar innan jag ska sprätta upp ur sängen med ett lyckligt; "ÄNTLIGEN!" och åka för att jobba mina två dagskift.

Så ha det gott, kära ordbrukare! Sköt om er i Moningssand, Örkelljunga, Hargshamn och Vedevåg!