Igår var en trevlig dag. Äldste sonen med sambo hade bjudit in mig, de två av hans syskon som bor i stan samt deras mor på middag. Det bjöds på glutenfri, vegetarisk lasagne. Något jag aldrig ätit men kan absolut tänka mig att smaka igen. Sambon är glutenallergiker så pastaplattorna var väl gjorda av nåt annat än vetemjöl. Annars innehöll den spenat, soltorkade tomater och creme fraiche. Plus kanske nåt mer som jag glömt bort. Gott var det i alla fall och inte minst trevlig att få räffa båda sönerna. Yngre dottern blev tyvärr krasslig och kunde inte vara med men vi får väl göra om det så snart hon har frisknat till.

Exfrun och jag är väl inte bästisar precis men vi är ändå "on speaking terms" som det heter på engelska. Vi tolererar varandra, kan man väl säga, och klöser inte ut ögonen på varandra när vi hamnar i samma rum.

Så det var trevlig och en ljuspunkt i det kompakta novembermörkret. Vi konstaterade också allihop att vi varit alldeles för dåliga på att träffas regelbundet och lovade varann att skärpa till oss.

Det händer en del just nu i min familj. Dottern jag nyss nämnde har haft tur som en tokig och äntligen hittat sig en lägenhet. Och det bara typ 100-150 meter från där hennes storebror bor.

Ursprungligen kanske huset var en flott villa för en förmögen familj men är nu uppdelat i lägenheter där hon fick en tvåa på 65 kvm med en jätebalkong i söderläge. Litet korridorkök där man bara kan laga mat så hon får han matbordet i vardagsrummet. Men där är det däremot gott om plats så det blir inga problem. Sovrummet är också det rymligt och har desstom en stor klädkammare med massor av yta. Och för detta betalar hon en dryg tusenlapp mindre än vad jag gör för min fyrarummare. D.v.s lite över 6000 kr/mån

De borde enkelt ha kunnat begära 2-3 tusenlappar till med tanke på det centrala läget. Det är ungefär tio minuters promenadväg till stadens torg och Storgatan där de flesta och största butikerna finns så det borde vara attraktivt. Särskilt då fär ungdomar.

Nu kanske hon inte ska kallas ungdom längre, hon fyller 29 på lördag och då räknas men väl som vuxen med rätt god marginal. Men jämfört med mig är hon ju ungdom.

Hemma har yngstingen börjat packa inför sin flytt och tre veckor ungefär. Och jag börjar mer och mer inse att jag antagligen kommer att behöva en viss startsträcka när jag nu ska lära mig att leva ensam igen.

Det är ju så längesen jag gjorde det, förtutom en kort period på kanske en månad för tio år sen. Men jag ser positivt på det så det löser sig säkert.

När tiderna förändras är det alltid klokast att själv förändra sig med dem. Att gilla läget, som det heter. 

Gör det ni med, kära ordbrukare. Gilla läget och gör det bästa du kan av den här torsdagen. Jag tror att jag ska plocka fram en pyts med ärtsoppa att tina upp och värma till middag. Och på så sätt skapa lite glädje även idag.

Vi ses!