Det löste sig! I år också. Dubbdäck på Madame Citroen - check! Klart o betalt. 

Lite spänd innan för det var verkligen vinterföre på de vägar/gator jag behövde ta mig fram på för att komma upp på E4. Som givetvis är saltad och därmd ganska blöt men inte isig eller snöig. Och när jag lämnade E4 körde jag vidare på E14. En annan Europaväg, alltså. Besöket på verkstaden tog kanske 15-20 minuter och sen kunde jag åka vidare med betydligt renare samvete än innan.

Nu är ju iofs mina sommardäck fortfarande i mycket bra skick eftersom de bara rullat två säsonger och jag tror aldrig jag har kört så lite med bilen som just det här året.

Mindes också att förr, innan det blev lag på att köra med vinterdäck på vintern, så sa många att man klarar sig bättre på bra sommardäck än dåliga vinterdäck. Och det var kanske sant då men är det inte nu längre.

I de förhistoriska tider jag hänvisade till skilde sig inte gummblandningarna åt så mycket mellan årstiderna. Vinterdäck som åldrats kunde ha bra mönster och även dubb men åldern torkade utt dem och gjorde dem hårda och då var det nog säkrare med de mjukare sommardäcken.

Det fick jag uppleva själv förra gången jag var lite sen med att skifta däck på hösten. Sommardäcken jag hade på dåvarande bil var inte alls så värst slitna men moderna däck har mer profilerade blandningar på gummit nu mot förr. Så då jag lastat in mina dubbdäck så var det med knapp nöd jag ens tog mig till däckverkstaden.

Det recept som använts  då de sommardäcken tillverkades var avsett för värme och klarade inte alls kylan utan blev hårda och hala som blankslitna däck.

För snart 40 år sedan bodde jag i ett radhusområde och grannen tvärs över gatan var chef för länstrafikgruppen i stan. På kräftskivorna brukade han berätta om situationer han och hans kolleger kunde hamna i. Allt kanske inte var helt sant utan kanske lades till för att göra storyn bättre. Men en gubbe minns jag som han berättade om. Han vinkades in för att man såg framifrån att framskärmarna höll på att ramla av hans urgamla bil.

Mannen kom från nån liten by runt Ånge nånstans och var trevlig och skojfrisk. Han steg ur bilen och då gick en av de aspiranter de hade med sig och tittade in i bilen. Han/hon ropade på bilägaren och pekade på ett stort hål i golvet mellan förarstolen och pedalstället med orden "Och vad är det här då?"

Gubben kikade fram, flinade lite skamset och svarade. "Tja, är det inte E75;an? (E14 hette tidigare E75). Anders, min f.d granne, hade då upptäckt att mannens däck var totalt blankslitna. På fråga om den saken hade gubben svarat; "Tror du mig om jag säger att jag jobbar på SÄPO? Och har hemligt mönster på däcken...)

Då var det dags för honom att visa körkortet som han hittade efter lite letande och sen frågade Anders om han var nykter. Svaret fritt ur mitt minne kom direkt; "Nykter? Tror du på allvar att en nykter och klok människa sätter sig bakom ratten i ett sånt där vrak?"

Ungefär då anlände, från andra hållet, en mindre lastbil med en tom biltrailer bakom. Den gjorde en u-sväng och stannade vid mannens bil.

Det visade sig att det var hans son som kom och han skällde på sin gamla far att han borde ha väntat in trailern och inte börjat köra själv. Bilen var på väg till bilskroten men den äldre herrn hade blvit för otålig eftersom han visste att bilem gick att köra.

Nykter hade han varit och Anders och kollegerna valde att inte bötfälla honom för körningen som där och då avslutades med att bilskrället vinschades upp på trailern och körde bort med lastbilen.

Detta berättades för mig och övriga i samband med en av våra årliga kräftskivor på gatan och alla runt bordet vred sig av skratt när Anders beräyttade med stora gester och härmade mannen i rishögen.

Sådärja, då har jag delat med mig av ännu en historia ur minnet. Som kanske bara gläder mig själv en aning.

Men då får det väl vara så då!