Hu jävla dumma ska vi få bli och ändå tillåtas vandra omkring i frihet? Jag försökte nyss att lägga ut en länk till en artikel från AB;s nätupplaga men det går inte på det sätt jag gjort det förut och jag vet inte hur man gör.

Men om du är intresserad kan du gå in på deras hemsida och söka upp artikeln själv. Rubriken lyder: "Filmade när hon misshandlade dottern - skyller på okänd man"

Enkelt uttryckt så handlar det om en ung (22 år) ensamstående mamma som hittat sig en man på nätet som hon säger sig vilja dela sitt liv med. Och när de chattar med varandra säger han (enligt mamman) till henne att först måste hon visa att hon kan vara hård mot dottern. Som är tre år...

Denna smarta tjej filmar då hur hon misshandlar sitt totalt försvarslösa lilla barn och filmerna är ju snabbt ute på sociala medier. Där det sen, tack och lov, fanns ett antal riktiga människor som kände igen henne och polisanmälde.

I förhör hos polisen har hon sen sagt att det bara varit för att mannen krävde det som hon slog dottern. Hon har aaaaaaaldriiiiig gjort så förr, säger hon också i förhören. Hur många tror henne? Hand upp!

Om man är kapabel att göra nåt sånt här samtidigt som det filmas, medveten om att det är ute på nätet i samma stund som det sker då vågar jag lova att då har det hänt förrut. I skydd av hemmets väggar och tak. Och jag vågar också lova att vi inte pratar en gång eller två utan regebundet och systematiskt. Det är så den här mamman avregerar sig.

Och lika säkert som amen i kyrkan kommer det att ske igen och igen och igen och.... och så vidare. Om hon får vårdnaden om sin dotter igen. Som jag hoppas att hon ALDRIG får. För flickans skull.

En förälder som misshandlar en treåring och filmar det för att en karl hon aldrig träffat säger åt henne att göra det är inte värd att kallas förälder. Som jag ser det har hon förverkat sitt förtroende i den rollen. Hennes uppgift som förälder är ju att skydda och guida sitt barn till att bli en hederlig människa. Inte använda henne för att glädja nån idiot på andra sidan internet. Om det nu ens är sant...

Säger ofta att jag inte är någon straffivrare men jag hoppas innerligt att vårt rättsväsende sätter ner foten ordentligt åt den här kvinnan. Och vad flickan beträffar så hoppas jag att socialtjänsten där de bor snabbt hittar ett tryggt och kärleksfullt familjehem åt henne för den mamman har med sina handlingar förlorat rätten till sitt barn, anser jag.