Igår firades internationella mansdagen. Fast här hos mig brukar den få stå lite i skuggan eftersom yngsta dottern fyller år den dagen. 29 har hon hunniot bli och hennes ankomst till världen skedde inte med någon brådska.

Vi åkte in på kvällen den 17;e när vattnet gick för exfrun. Men den där lilla människan som bodde i henne gjorde sig ingen brådska. 28 timmar, massor av lustgas och all annan bedövning som fanns att få plus en läkare som drog med sugklockan för allt han var värd var vad som krävdes.

Och ungen var blå över hela kroppen så det där med att låta pappan klippa navelsträngen fick glömmas och barnmorskan slet åt sig våran unge och skulle rusa iväg med henne då hon plötsligt började skrika. Och huden bytte til den normala färgen på bara sekunder. 

Dramat var dock inte över för det för hennes mor drabbades av störtblödning och kördes i ilfart till intensiven medan jag och min alldeles nya unge fick traska upp på BB för att försöka sova en stund.

Annars minns jag väl inte sååå mycket från den där natten mer än att strax före midnatt var jag ute och promenerade fast det var närapå tio grader kallt ute.

Idag är det min musikaliske husgud Ulf Lundell som fyller år. Inte brukar jag nu fira det nåt särskilt mer än att hoppas att han får en trevlig födelsedag. Jag har ju ganska många gånger lagt ut Youtube-klipp med honom här och det ska jag förstås göra idag med. Ulf Lundell till ära.

Den här har jag aldrig tidigare delat här. Den är, enligt mig, det absolut bästa han skrivit, komponerat och sjungit in.

Och det vore fel att kalla det för en låt eller en sång. Nej, det här är ett verk. Ett MÄSTERVERK!

Om du har tålamodet att lyssna dig genom hela så tror jag att många håller med mig. De är en väldigt annorlunda skapelse. Han inleder med att läsa en text med nån sorts dovt, dämpat ljud som bakgrund innan orkerstern börjar spela. Och det räcker inte med bas, gitarr, trummor och synth utan på den här är det full symfoniorkester och en ljuv kör som ackompanjerar.

Och den är lång. Väldigt lång. Drygt 20 minuter. Men... på slutet har han, av nån anledning, valt att lägga in fyra minuter av våpgskvalp mot en strand. Så när det börjar kan du stänga av.

Men jag rekommenderar verkligen att du drar på rejäl volym och avsätter den dryga kvart som krävs för att höra hela texten. Tyvärr hittade jag inget textat klipp men det går att googla fram den och ha den fliken öppen medan man lyssnar. Det finns strofer i den som är nästan outhärdligt vackra. Jag ger er... CONNEMARA! Av och med Ulf Lundell.

"Bli min vän och älskling i det irländska regnet. Jag kan bli din konstnär, din krigare, din kung, din katedral. Tro på mig och säg att vi är gamla nog att älska nu. Att tåla denna skröplighet, dessa tömda ideal..."