Kan inte riktigt låta bli att än en gång filosofera en aning kring det för mig smått obrgripliga faktum att Sverige tar till sig mer och mer av amerikanernas påfund. Jag menar... Inte fanns det nån Black Friday, Weekend eller Black week heller för den delen då jag växte upp. Inte heller under mina tonår eller då jag räknades som ung vuxen eller ens medelålders. Nu är jag gammal (Ja, jag är ju pensionär och då är man väl gammal?) och numera är det ett faktum sen kanske 15-25 år. Jag minns inte riktigt när handeln beslutade att införa detta USA-jippo för att hetsa oss till att konsumera mer.

Var det kanske så att de inte riktigt klarade av att invänta julruschen? Som ju ändå inte är så långt borta. Även den har man tidigarelagt mer och mer med åren. Och numera hinner vi ju inte ens upleva julen innan semlorna börjar dyka upp i butikerna. Som barn fick jag lära mig att det bara var nyttigt för en att få vänta på de större högtiderna. Att få gå och längta till det där som man nästan alltid ändå blev aningen besviken på.

Som julen till exempel. Startskottet för min egen längtan brukade vara sista söndagen i november då staden firade skyltsöndag och ibland första advent också. Sen kom min födelsedag och då visste jag att då var det "bara" två veckor kvar till julafton. Lucia var väl nästa hållpunkt och jag har ingen aning om hur många luciatåg jag gick stjärngosse i under min barndom. Ett av de tidigare tillfällens såg ut sååhär.  

Tror att det kan ha varit 1960 eller -61 för jag ser väl ut att vara 3 eller 4 år ungefär. Med på bilden är också mina systrar. Jag hade två på den tiden men den yngre av dem är inte med oss längre. Däremot ser jag henne ofta i ansikte och ögon hos min egen yngsta dotter som är väldigt lik henne.

Jag ser lite trumpen ut, tycker jag. Men varför vet jag inte. I den åkdern tyckte jag nog fortfarande att det där var roligt. Det var värre när jag kom upp i 9-10 års ålder ungefär. De första åren jag protesterade så blev jag halt enkelt tvingad att ta på dumstruten och nattskjortan och bara göra det. Min familj och släkt var ju organiserade nykterister och föreningsfolk så det var liksom flera åtaganden runt lucia. Plus det man hade i skolan.

Men man stod väl ut för man visste att tomtens ankomst närmade sig och det gällde ju att kunna säga att man varit snäll utan alltför dåligt samvete. "Snäll" innebar ju att äta sin spenat och att vara lydig och hjälpsam.

Är det nån mer än jag som tycker att redan dessa gamla traditioner räckte? Nån mer som tycker att avrken Halloween eller Black Week behövs?

Vad kommer härnäst? Ska vi börja fira thanksgiving också? För det gör de ju därborta i cowboylandet...

På tal om cowboys förresten.... (Och nu släpper jag det där andra för stunden) Jag är ju på många sätt väldigt kritisk mot "världens bästa land" och mot mycket i deras kutut och sedvänjor. Men trots det så måste jag erkänna att jag fortfarande gillar cowboys. Och cowboyfilmer och serier. Redan som lite älskade jag att se westernfilmer på TV. GIllade och såg upp till de där stora, starka, tysta männen som red i galopp, drack whisky, slogs och sköt ihjäl varandra i parti och minut. John Wayne var en av idolerna liksom store Hoss i Bröderna Cartwright. Jag tyckte alltid att han såg så snäll ut. Lite som min äldsta mosters man, Oskar, som var en stor förebild för barnversionen av singelfarsan. Han var lite som en cowboy tyckte jag. Stor, stark ganska tyst och med glimten i ögat.

Och allt det där gillar jag fortfarande vid närapå 65 års ålder. Lite absurt kan tyckas eftersom de där filmerna har en kvinnosyn som ligger miltals från min. Eller inför det faktum att chefen kunde sparka folk hur som helst.

Därför blev jag också så lycklig när jag förra vintern hittade serien "Yellowstone" på CMore. Hela tre säsonger tittade jag mig genom på lediga stunder under förra vintern och slogs av hur lite som egentligen hänt sen John Waynes dagar. Serien handlar om familjen Dutton i Montana, USA. De driver en jätteranch där man föder upp framför allt hästar. Patriarken i familjen, John Dutton, spelas av Kevin Kostner och jag tror at tJohn Wayne ler i sin himmel och gärna hade spelat den rollen själv.

Och de slåss fortfarande. Och dricker whisky samt skjuter skallen av varandra till både höger och vänster. Visserligen kör de även feta pick-up-trucks och bor i lyxiga jättevillor. Kvinnosynen är lätt förändrad och det finns en dotter i familjen som är beredd att gå över lik för att skydda sin och familjens egendomar. En extremt bitchig dam som älskar sin far och ena bror men avskyr den andre brodern.

Kort sagt en gammaldags hederlig westernserie för oss som gillar att se män galoppera på sina hästar och sitta runt en lägereld i skymningen.

Har du tillgång till CMore och CMore Play så rekommenderar jag dig att se den om du inte redan gjort det. Säsong fyra visas nu och det kommer nya avsnitt varje onsdag.

Börjar du från allra första avsnittet så är det långfilmslångt men från tredje eller fjärde delen är de nere i 45 min per vecka. Och trots att serien så tydligt visar så mycket av det jag är kritisk mot i dagens och det traditionella USA så älskar jag att se den. Det är välgjort och massor av makalösa naturscener över vidder och berg.

Dagen idag har ännu bara börjat för min del. Jag sov ovanligt länge imorse så jag är väl lite seg i starten. Det ska städas lite här hemma. Tänker att om jag börjar idag så kan jag slutföra det imorgon. Och därefter plocka fram adventsstjärna och ljusstakar att sätta i fönstrem. Nästan alla i husen omkring har ju redan gjort det så då måste väl jag också då. Till kvällen blir det soffhäng framför Timrås bortamatch mot Luleå.

Ha en skön torsdag, kära ordbrukare i slott och koja i vårt avlånga land.

Vi ses! Endera dagen...