Äntligen går november månad i gravén för att inte återkomma förrän nästa höst. Men det tänker jag inte börja gruva mig för nu redan. Så mycket vatten ska rinna under både broar och annat innan dess. Så mycket kan hända eller inte hända innan vi är där. Vem vet, jag kanske har dragit in den där Eurojackpoten och sitter i en Baden--badenstol på fördäck till en lyxkryssare i Karibien eller nån annanstans där vårt svenska novembermörker inte finns utan nätterna är ljumma och sammetsaktigt svarta och ömma.

Eller så kanske jag sitter på en molntapp med harpan i famnen och försöker spela till mig en ordinarie plats i himlens orkester. Kanske blickar jag då ner över mina nära och kära och oroar mig för dem.

Nej, kära ordbrukare, det enda vi säkert vet om framtiden är att den kommer. Obönhörligt och överallt hela tiden.

Den sekund då du läser just den här raden var ju faktiskt framtiden alldeles nyss. 

Och redan nu tillhör den historien. Hej, vad det går...

Det finns saker man inte förstår, här i världen. Väldigt många såna saker finns det och hela tiden hittar man nya. För någon vecka sen var vi hemma hos äldste sonen och hans sambo och käkade middag. Då började larmet i sonen vil att krångla. Ingen var i närheten men det blinkade hysteriskt. Så han låste upp bilen och låste den igen.

Då slutade det men efter bara någon minut var det likadant. Så jag sa till sönerna att gå ut och lägga av pluspolen från batteriet för utan ström kan den inte larma. 

MEN... nu är det ju så att på den bilen så finns batteriet i bakluckan och den gick ju i lås när de stängde den. För att korta ner en annars onödigt lång historia så blev det så att jag ringde assistanskåren (Läs: Bärgningsbil). Konstaterade med en suck att jag skulle bli tvingad att slanta upp de 1500 som är självrisk på försäkringen.

Häromdagen kom så fakturan från dem och servicemannens arbetstid med uppdraget var angiven som 0,00. Han visste att det finns ett lite svårfunnet nyckelhål till bakluckan och sen var det ju bara att sätta tillbaka kabeln på batteriet så var ju allt frid och fröjd. Så det tog alltså inte ens en minut för honom att klara av uppdraget. Körsträckan fram till oss angavs som 3 km men ändå var totalkostnaden för det hela 1433 kr.

Så då borde det väl bara ha varit att betala det och se så¨glad ut jag kunde. Nej, totalsumman på fakturan är 1531 kronor i rikets valuta. Är det meningen att jag ska kräva Länsförsäkringar på de där sista 31 kr som överstiger självrisken, måntro? Men så gnetig är inte ens jag. Men jag medger att jag tycker att det är konstigt. När man har en överenskommen självrisk i avtalet borde man väl aldrig gehöva betela mer än så?

Mellanskillnaden mellan deras summa för arbetet och priset är specificerad som moms i två poster.

Betalat har jag redan gjort och tänker inte tjafsa om 31 kr. Jag är ju faktiskt tacksam för hjälpen också för det man inte kan och vet kan vara svårt att lista ut.

Och igår uppstod nya konstigheter med den bilen. Nu är det bromsarna som krånglar så nu får den stå tills min mekarkompis jobbat klart på fredag så får vi väl försöka att frakta dit den sedan. Hyra en biltrailer och hitta nån med körkort som räcker till. Det blir ju tungt släp i lagboken och då måste man ha ett "e" som tillägg efter B;et.

Vilket jag alltså inte har...

Men det löser sig väl. Det brukar ju det när det måste göra det.

Onsdag råder vilket betyder nytt avsnitt av västernserien jag skrev om i förra veckan, Yellowstone. Ska slå mig ner och titta på det nu tänkte jag. 

Ha en fin kväll kära ordbrukare i Skulltorp, Moliden, Öregrund och Eslöv!

Vi ses!