Hur många såg hockeygalan igår? Och hur många behövde torka ögonen efter de otroligt vördnadsfulla hyllningarna till den ännu levande legenden, Börje Salming?

Svensk ishockey firade sin 100-årsdag igår och många av våra största hyllades. Både på herr- och damsidan. Men eftersom damhockeyn är såpass ny jämfört med herrarnas så låg väl tyngdpunkten mer på den. Vi har ju fler legender där eftersom de hållit på så länge. Men jag tycker att SVT balanserade det bra och de som gått i framkant på tjejsidan hyllades ju också välförtjänt.

Det blev också Sveriges hyllning till den man som banade vägen för fler svenskar i världens bästa liga, NHL. Börje Salming, Kirunapojken som i början av 70-talet åkte till Toronto för att spela hela 17 säsonger i rad.

Innan fanns det ett talesätt där om "Chicken Swedes". D.v.s man ansåg svenskarna lite fega eftersom de hellre spelade hockey än att slåss. Men det ändrade Börje på. Många försökte skrämma honom i början men lärde sig snart att om man smällde på Salming så fick man ångra det. Han stod upp mot dem allihop och var samtidigt så skicklig och snabb att han blev en ännu större legend i Tornto och Kanada än de flesta av oss kan förstå.

Sen många år står han staty utanför Maple Leafs Gardens som är Torontos hemmahall och han var den första europé att väljas in i Hockey Hall Of Fame som är NHL;s yppersta finrum. Där hamnar bara de allra största.

Så när han stapplade in på scenen för att ta emot hyllningarna var det inte utan att det blev lite fuktigt i ögonvrårna. Att han är svårt märkt av den obarmhärtiga sjukdomen ALS syntes tydligt. Börje hare förlorat talförmågan och man såg tydligt att han även hade svårt att gå eller ens hålla sig upprätt.

Men han hade familjen med sig och de stöttade honom hela vägen. Hans fru höll tacktalet åt honom och det rann många tårar både i TV-sofforna och i Globen under den stunden. Även hos Börje själv.

Han fick flera priser, samtliga välförtjänta. Men det jag tror berörde honom allra mest var nog priset för "Tidernas hockeyögonblick". Det svenska folket tycker är det starkaste minnet förknippat med sporten ishockey..

1976 spelades turneringen Canada Cup för första gången. Då speakerna presenterade de svenska spelarna i just Maple Leafs Gardens och hans namn lästes upp reste sig hela publiken och gav honom stående ovationer som aldrig ville ta slut. Då hade han bara spelat i några år för Toronto och var alltså redan då en legend  hos dem.

Minns att jag satt uppe den natten och tittade och jag var väldigt förvånad för jag hade ingen aning om hur stor han var i deras ögon. Men jag förstod det framför TV;n.

Och nu är han alltså dömd till döden av en aggressiv form av ALS. Den kanske går att bromsa en aning men att bota den kan ännu inte vetenskapen. Därför är jag glad att han hann få uppleva dessa hyllningar och ta emot svenska hockeyfolkets kärlek inför tusentals människor i Globen i Stockholm.

Så jag instämmer bara i hyllningskören och säger ett stort tack till Börje Salming för allt han gjort för svensk hockey. Och för att han under hela sin fantastiska karriär förblev samma ödmjuka människa. Samma lite tystlåtna norrbottning som aldrig lät framgångarna stiga honom åt huvudet. Tack Börje Salming!