Så var det fredag igen då. Och inte vilken fredag som helst utan Black Friday. Åka ut och handla ska jag göra men inte annat än för att fylla på lagret av mjölk, smör, tvättmedel och lite andra förnödeheter som behövs i hushållet.

Vaknade ganska belåten imorse efter att ha bevittnat Timrås krossvinst borta mot Luleå. Det var det andra mötet med dem på bortaplan för säsongen och förra gången slutade det oavgjort och vi vann efter förlängning och straffar.

Men igår gjorde vi  processen kort med norrbottningarna. 2-5 blev slutresultatet efter en match där hemmalaget egentligen aldrig hade någon chans mot ett Timrå som dominerade totalt.

Smoket i glädjebägaren var väl att i pausen efter första perioden kom nyheten att legenden Börje Salming, en av min ungdoms stora hockeyidoler, hade somnat in. Så sent som förra veckan hyllades han ju på hockeygalan och han var tydligt märkt av sin ALS. Jag insåg redan då att han knappast hade så långt kvar men trodde väl inte att det skulle gå sååå fort. Han hade då tappat talförmågan och det syntes att han hade riktigt svårt att stå och gå.

Hedrande och mycket fint gjort av mitt favoritlag så hade ledningen förberett sig inför detta och hade med sig svarta sorgband som hela laget bar matchen ut på vänster arm. Om Luleå också bar såna var lite svårt att avgöra eftersom de redan hade svarta ränder på tröjärmarna. Men deras klack på läktaren hyllade ändå Salming då den tysa minuten var ööver och spelarna började göra sig redo för att spela den andra perioden. Mangrannt reste dig sig och klappade medan de skanderade hans namn i säkert ett par minuter. Börje kom ju ursprungligen från Kiruna som ju också tillhör NOrrbotten  så det kanske var lite extra speciellt för dem. Fint var det i alla fall!

Fint känns det också att han fick uppleva både det kanadensiska och svenska folkens kärlek och respekt. Några dagar innan galan i Globen var han ju i Toronto där han spelade i hela 17 säsonger på en liknande hyllning. Och han är nog faktiskt ännu större där än här. Hans tröja hänger i taket och det finns bilder från hans karriär runt om i hela arenan. Dessutom står han staty i naturlig storlek på trottoaren utanför. Då är man en stor hjälte.

Själv blir jag väl aldrig ens en liten hjälte. Över mig kommer ingen att resa några statyer. Men det gör ingenting, jag är så nöjd om ett litet fåtal av jordens folk tänker på mig ibland med positiva tankar den dag min jordavandring är till ända.

Handla lite ska jag göra, som sagt. Plus slutföra den städning jag påbörjade igår. Kartongen med advents- och julpynt står redan upptilll i en garderob så jag behöver inte hämta upp den från förrådet. Där står förresten minst två lika fulla kartonerg till med stjärnor, tomtar, julgranspynt och ljusstakar av olika slag.

Om jag bara kommer till skott så ska jag anordna en mini-loppis och se om kanske nån vill betala ett par kronor för allt det där som jag aldrig mer kommer att använda. Men det blir när sonen flyttat och extraförrådet som jag hyr är tömt på sitt innehåll.

Jag var nere och rotade runt lite igår och konstaterade att det egentligen är väldigt lite av det jag samlat på mig som någonsin kommer att användas igen. Julkrubban med alla dess djur och vise män och annat var det många år sen jag hade framme över helgerna. Kanhända att nån barnfamilj kan tycka att den vore nåt att ha.

Hittade också en massa annat som jag inte ens visste fanns där. Som t.ex en väl inplastad bunt med morgon- och kvällstidningar från första dagarna i mars 1986. Dagarna efter Palmemordet alltså. Måsta ha varit exet som sparat dem för jag kan då inte minnas att jag gjort det, Inget man kan sälja dock så just de åker väl i pappersinsamlingen, tänker jag. 

Så om jag bara, som sagt, kommer till skott borde mitt ordinarie förråd se ganska rymligt ut då jag blir klar. Fyra skinnstolar med hög rygg står där också. De ska bäras upp och ersätta de svårast sönderklösta av de jag har i lägenheten. Vraken efter kattklor får väl fraktas till tippen sen.

Därmed önskar jag mina kära ordbrukare en fin fredag och helg i Robertsfors, Almunge, Båstad och Julitta.

Vi ses!