September sjunger på sista versen nu. Oktober kan jag stå ut med men efter den kommer ju den där tiden då livet inte alls känns lika roligt. Mörkret från november till februari blir bara svårare att stå ut med ju äldre jag blir.

En sorgens minnesdag är det också. Idag är det 29 år sedan MS Estonia gick till botten i Östersjön med minst 852 människor som följde henne i djupet.

Jag skrev ju en hel del om både det och Palmemordet i somras. Något samband mellan händelserna tror jag inte på även om många tycker att det inte kan vara en tillfällighet att 40-50 poliser från Stockholm befann sig ombord för nån sorts koferens eller utbildningsresa.

Nej, parallellen är väl mörkläggningen av hela saken. Man har kagt locket på i båda fallen och jag törs inte ens försöka gissa hur många skattemiljarder som genom åren lagt på att fortsätta mörklägga.

Själv blir jag bara mer och mer nyfiken på VAD det är som gör att sanningen måste hemlighållas för Sverige och världen.

Åsa Myrberg, som jag berättade om då, fortsätter oförtrutet sin kamp för att få upp och begrava kvarlevorna efter sin pappa osm försvann med förjan ner i havet. Jag följer henne på Youtube och får mer och mer klart för mig vilket tjyvsamhälle vi faktiskt lever i.

Igår snubblade jag över en annan skandal som mörklagts till stora delar. Det var en intervju med en av de allra yngsta tjejerna som figurerade i den s.k bordellhärvan på 70-talet.

Den gången valde dåtidens S-regering att offra sin justiteminister som hängdes ut men övriga höga politiker som varit kunder hos "bordellmamman", Doris Hopp i Stockholm under första halvan av 70-talet slapp undan.

Det var en rysande hemsk historia hon hade att berätta.

Men inte heller där offentliggjordes några namn utom ett utöver justitieministerns. Däremot maskerades namnen på flera höga politiker av olika partifärger, toppar från näringsliv och kändisar överhuvudtaget.

Damen som är ungefär i min egen ålder berättade att hon stämt staten på skadestånd för allt hon lidit genom åren. Hon bar ju fruktansvärda minnen med sig från tidiga tonår med ytterst grova övergrepp.

Men hon fick nobben! Det hade gått för lång tid, sa man. Brotten var preskriberade!

Hur de ansvariga för det beslutet kan leva med sig själva och vetskapen att de bara sopade henne under mattan får de väl själva svara på. Men jag anser att det är inget mindre än en jätteskandal.

För kanske 20-25 år sedan avslöjades en annan liknande skandal om barnhemsbarnen på 40- och 50-talen som utsattes för alla möjliga sorters övergrepp av vuxna som arbetade på hemmen eller hade makt över dem. Hemska berättelser och om jag inte minns fel så fick de flesta av anmälarna någon sorts skadestånd.

Så uppenbarligen går det om man bara vill. Men bordellhärvan var kanske lite för känslig. Där figurerade ju åtminstone två av partiledarna samt poliser och andra kändisar.

Så nog är det ett tjyvsamhälle, det där som vi så gärna tror är en mönsternaton för andra att försöka efterlikna.

Fasaden är nog fin men om man skrapar av aldrig så lite av den så härjar mögel och förruttnelse.

Min önskan är att ALLT det mörklagda ska dras fram i ljuset och de ansvariga får göra avbön och försöka förklara sig. Sen kanske man kan börja att bygga upp nåt nytt och bättre. Nåt som bygger på ärlighet, medmänsklighet och där lagarna verkligen är lika för hög som låg.

Kanske är det Åsa Myrberg med sin envishet och målmedvetehet som till sist lyckas att dra fram sanningen om Estonia till allas beskådan. Skulle hon lyckas med det tror jag chanserna ökar att sanningen kommer i dagen om allt det andra som också gömts undan och mörklagts från folkets och världens ögon.

Men då måste det fram fler som bryr sig! De flesta idag orkar inte göra det utan man tänker att det går inte, det har gått för lång tid, det är för många av de inblandade som lämnat jordelivet.

Men det är då de goda slutar bry sig som de onda vinner! De goda får aldrig någonsin ge upp utan förtsätta strida för sanning och rätt så länge man lever och orkar. Bara genom sanningen kan vi förändra något.

Jag har lärt mig så mycket de senaste åren om hur illa det faktiskt är. Idag kan jag lättare urskilja vem som står på vilken sida om skiljelinjen mellan mörkläggare och sanningssökare.

Jag ska inte hänga ut någon med namn men jag kan säga att ni skulle häpna, precis som jag gjorde, om jag räknade upp kanske 7-8 personer som tveklöst spelat och spelar en mycket aktiv roll i dessa cover-ups. Då talar jag om människor som varje vuxen svensk känner ganska väl till och även om man kanske inte gillar allihop så räknar de flesta dem som respektabla och pålitliga.

Det KAN ju också hända att de har rätt. Att de gör rätt i att mörklägga saker. Kanske skulle det få katastrofala följder på olika vis om sanningen kom fram. Men då tycker jag att man borde gå ut med det istället. 

Säga att.. Ja, vi har mörklagt den här saken av omsorg o Sveiges säkerhet och därför kan vi inte berätta mer.

Det skulle jag nog nästan kunna acceptera och finna mig i. Men blåljugandet hade jag svårt för.

Nåja, vi får väl se! Jag fortsätter att hoppas att under fortfarande kan ske. Det gjorde väl nästan det för en dryg månad sedan då Tidö-trojkan gick ut i media och erkände att den sanslösa beskattningen av oss 57;or var ett misstag och lovade att rätta till det så snart det var möjligt. DET kändes som ett under för mig.

Och jag skulle faktiskt kunna avstå från den där återbetalningen om det innebar att mörkläggningarna hävdes och vi fick sanningarna serverade istället. Trots att jag absolut behöver pengarna!

Som en liten bonus vill jag ge er en repris på sammanfattningen av den serie jag följt på Yutube om Palmemordet (Postum Humanitas). Lade ut den för kanske en månad sen men titta gärna på denna komprimerade film. 

Introt är ganska långt så hoppa gärna fram i tiden till ! min och 45 sek. Där börjar det på riktigt.

Titta på den så kanske du blir intresserad att gå tillbaka och följa hela serien. Då kommer du också att förstå vad jag menar med att man häpnar över vilka som driver mörkläggningen...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu har jag provsmakat! I somras hittade jag ju ett fabrikat av surströmming som jag aldrig ens sett eller hört talas om. Och än mindre smakat. I den FB-grupp för surströmmingsfantaster som jag är medlem av kom flera vitt skilda recensioner av ...

Onsdag. Mitt i veckan. Lill-lördag. Eller pig-lördag som några kallar det. Och äntligen har vi fått lite mer än enstaka plusgrader här på Sveriges midja. Efter 3-4 frostnätter och bara en eller två grader över noll om dagarna känns det skönt att slip...

Idag blir det recykling i min blogg. Eller återvinning som det heter på svenska. Varför ska man skriva en ny blogg när det finns några gamla som jag är så nöjd med. Och varför ska inte jag få använda repriser när alla TV-kanaler gör det idelign?  Det...

Nä, inte fanken blev det nån miljardvinst igår heller! Det blev som det nästan alltid blir. D.v.s noll rätt. En gång kändes det som jag varit nära storvinsten. För 4-5 år sen så var alla fem dragna nummer talgrannar med mina nummer. T.ex om jag had...

Jaha! Så var det fredag igen då! Till glädje för alla skolbarn och vuxna med dagtidsjobb. För skiftarbetare och pensionärer spelar ju dagarnas namn inte så stor roll. Numera är det ju inget som hindrar att man åker och storhandlar på en söndag hell...