Söndag kväll! Helgen över och jag har tänkt en del idag på det jag skrev om imorse. Och nu kör jag ett lite annat stuk fr.o.m imorgon när det gäller näringsintag.

Frukost blir havregrynsgröt, sockerfritt äppelmos och lättmjölk. Gröten håller en mätt länge samt att havregryn innehåller nåt som visst ska sänka halten av det farliga kolestorolet. Har inte fiberhavregryn hemma just nu men när befintlig påse är slut ska jag köpa såna.

Lunchen på jobbet är också fixad. En grillad kycklingfilé ligger på upptining i en matlåda tillsammans med en rejäl hög wok-grönsaker.

Sen får jag väl hitta på nåt att göra till middag men det ordnar sig. Har både grönsaksblandning, haricotst verts och broccoli i frysen så om middagen inte blir så nyttig så får grönsakerna dominera för mig.

Havregrynen får nog bli frukost varje dag ett tag nu och till lunch ska jag försöka äta kyckling, fisk eller skaldjur. Nu jävlar!!!

Stora dottern kommer hem från Thailand natten mellan måndag och tisdag så på tisdag har jag lovat tacos. Men det är rätt ok mat om man hoppar över tortillawraps. Jag kan äta köttfärs och grönsaker och liiite tacochips. Och till tisdaglunch kan jag sno ihop en sallad på tonfisk eller nåt.

Ikväll har jag suttit/legat i soffan och kollat ännu en ny Beck-film. Tyckte att den var "sådär". De tidigare sända nya var klart bättre, särskilt "Skarpt läge".

På ett sätt känns det lite konstigt att se de här filmerna. Jag läste nämligen böckerna om Martin Beck redan på 70-taletoch det är inte så mycket i de här filmerna som har nån relevans om man jämför med böckernas Beck. Namnen Beck och Gunvald Larsson bara!

I böckerna finns en väldigt stark samhällskritik ur ett nästan extremt vänsterperspektiv. Maj Sjöwall och Per Wahlöö stod långt till vänster politiskt, som så många andra under 60 och 70-talen och lät även de flesta av sina romanpoliser ha ganska radikala åsikter för sin tid.

Den första bok jag läste i serien var "Den skrattande polisen" och den har aldrig filmats i Sverige. Däremot i USA med Walter Matthau som Beck!

Min favorit i serien "Det slutna rummet" har såvitt jag vet inte filmats alls men den har nog för lite dramatik för att riktigt "göra sig" på film.

Som sagt så kändes det konstigt från början när de nya filmerna kom men jag antar att Maj Sjöwall inte hade råd att tacka ner när nån ville göra en serie filmer och använda karaktärerna från Pers och hennes romaner.

Så jag hoppas hon fick bra betalt, åtminstone!

Arbetsdag imorgon så jag måste väl snart krypa i säng. Men med tanke på hur illa jag sovit på sistone så är det väl ingen idé förrän man börjar gäspa...

Men jag avslutar här ändå och säger godnatt!

Söndag morgon och gårdagens vackra vintersol är som bortblåst igen. Det är jämngrått ute och jag ger mig f-n på att det bara är en tidsfråga innan det börjar snöa igen.

Jag ser framför mig en ganska lat dag. Visst finns det ett och annat "måste" som ska åtgärdas men tempot blir nog ganska makligt ändå.

Om det varit soligt som igår hade jag tänkt ta med kameran och gå ut och föreviga några vackra vintervyer men snön ser liksom intetsägande ut när inte solen är framme och ger den lyster och glans.

Veckan som snart är över började ju med hjältemodiga intentioner om diet och motion men sanningen att säga så gick luften ur mig redan på måndagsmorgonen när batteriet i vågen var dött. Visst har jag försökt att hålla någorlunda diet men inte på långa vägar så nitiskt som jag hade tänkt mig. Och inte har jag köpt nya batterier heller! De är ju så dyra så det får vara tills det flyter in nya pengar.

Jag vet ju att jag väger c:a 115 kg!

Sådärja, nu har jag erkänt det! Och jag tänkte häromdagen att av dessa 115 är det bara 75  som "är jag"! Resten är av ondo. Resten ska bort! 75 kg är en bra vikt när man är 175 cm över marken men det är vidrigt långt dit. Kanske det är just det, att vägen känns så oändlig som gör det så svårt att komma igång. Jag borde ju bli motiverad bara av vetskapen att jag ligger illa till hälsomässigt. Man..., femtio-plus och övervikt! Infarktvarning så det skriker om det! Eller diabetes eller nån av alla hjärt- o kärlsjukdomarna...

Det skulle gå lättare om man hade nån sorts stöd. T.ex det stöd det ger att få gå till sin Viktväktargrupp och väga sig offentligt varje vecka. Men jag har inte råd med det! Kanske man kunde starta nån privat klubb på jobbet...

Skit också, att det ska vara så svårt att komma igång! Jag VET ju att jag kan bara jag bestämmer mig! Att det går lätt bara man kommit igenom de första svåra dagarna. Det är också därför jag tänkte starta med en 10-dagars fasta!

Inte för viktminsknigens skull - jag vet att de kilona går man upp igen efteråt. Men för att rensa gifterna ur kroppen och krympa ihop magsäcken så att man blir mätt på mycket mindre. Ett slags kick-off, alltså!

På fredag kommer barnbidraget, då kanske jag kan åka in på Hälsokosten och köpa 10-dagarspaketet. Om jag trappar ner ätandet torsdag och fredag, går mest på fil och rivna grönsaker och frukt, kan jag fasta på allvar fr.o.m nästa lördag. Då borde den där orkeslösheten som kommer första dagarna ha gått över till måndag morgon då jag ska jobba igen.

Min tanke med att skriva om det var att sätta press på mig själv. Tänkte att om jag skrivit om det här så kan jag ju inte komma tillbaka efter en vecka och säga att jag inte gått ner. Eller - ännu värre - gått UPP i vikt!

Flera bekanta har gått ner massor med GI-metoden, Atkins och liknande där man slopar (nästan iaf) kolhydraterna och käkar protein och animaliskt fett. Entrecote med bearnaisesås på äkta smör är t.ex helt ok där! Och jag har ju sett att det fungerar, testade en sån metod själv en gång för länge sen. Men problemet är att jag vill ha en metod som kan funka hela livet för mig och jag är INTE beredd att avstå -eller nästan helt avstå- från bröd, pasta, ris och potatis. Visst skulle jag klara det under en tid men jag är inte beredd att ändra min livsföring så radikalt.

Nej, jag behöver en metod som jag kan leva efter även efter jag gått ner de kilon jag vill! Därför tar jag nog Viktväktarnas filosofi till mitt hjärta igen.

Jag kan äta vad som helst, det handlar bara om mängderna och att jag håller koll på hur mycket jag stoppar i mig. Tallriksmodellen är väl ungefär samma sak men tar kanske lite längre tid att nå målet med.

Ja, jag vet... Ord, ord, ord! "Mycket snack och lite verkstad"! Men skrivandet är ett sätt att försöka peppa mig själv lite!

För jag VILL! Jag KAN! Och jag SKA!!!

Men inte idag...

:-)

En vecka har gått sen första omgången av Melodifestivalen och... Jag minns inte EN ENDA LÅT från förra veckan! Eller... Jo, föresten, ett vagt minne av Caroline af Ugglas i för kort sjuksköterskeuniform och mintgröna boots!

Hon stack ut lite, alltså! Ikväll vete f-n vad som stack ut...

Jag kollade alla 8 bidragen och gissade att det första och det sista skulle gå till Globen. Lili & Sussi och Måns Zelmerlöv, alltså. (Hur det går/gått har jag ingen aning om!) Sen tippade jag Amy Diamond och hårdrockarna The Heath till "andra chansen".

Markoolio, en artist som jag faktiskt har nån sorts respekt för, var en stor besvikelse med sin tunna ballad. Jennifer Browns låt var så j-a stulen som nåt kan vara! Tänkte direkt på en sång som jag hörde som barn, antagligen nån musical-låt som jag inte kom ihåg namnet på - säkert amerikansk! När jag nynnar lite på den tänker jag ungefär... Dusty Springfield eller liknande! Knyckt var det i alla fall!
Sen var det tre tjejer som sjöng country också. Sött men knappast nån Europa-succé!

Lasse Linds låt stank Håkan Hellström lång väg, en artist jag är allergisk mot, men Lasse sjunger ju vansinningt mkt bättre än Hellström och det lyfte melodin ganska mycket!

Tror att jag ska försöka mig på att skapa en opinionsundersökning om "bästa låt som INTE vann"... Kan räkna upp ett helt gäng där! Ska kolla om jag klarar av att fixa det!

Dagen har annars innehållit ett besök på Willys, en promenad i vintersolen och en titt på exets nya hund. Söt valp, javisst! Hoppas bara att de klarar av att ta hand om den nu så det inte går som förra gången de skaffade en hund till....

Hos mig har min fyrbenta sambo, Daisy, åter "gått i barndom" en stund idag. Så sexton år hon är...

Hon for runt och härjade som värsta kattungen här ett tag förut. Men det är väl bra att hon har barnasinnet kvar, det sägs ju att vi mår bra av att bejaka barnet inom oss!

Annars är väl dagens glädjeämne Timrås bortaseger över Linköping! Underbart att vi äntligen har någorlunda fast mark under skridskorna! Nu väntar Djurgården på bortais och jag hoppas att mina rödvita hjältar inte gör som förra gången de slog LHC borta (0-6), ställer ut skridskorna och tror att det ordnar sig av sig självt. Då förlorade man på "Hovet" dagen efter segern mot serieledarna. Denna gång hoppas jag att man behåller ett ödmjukt sinne för då slår vi Djurgården hur lätt som helst!
Timrå mot SM-guld!!!

Ha en fortsatt trevlig lördagkväll, kära läsare, var ni än är!

Undrar varför den där säkerhetskoden behövs när man loggar in? Jag menar... Kan man sitt lösenord borde väl det vara tillräckligt säkert? Eller vill de bara kolla att man verkligen KAN läsa när man loggar in...

Eller är det en fälla? Kanske godkänner man, genom att skriva dessa 4 bokstäver, att nån får fri tillgång till ens dator... Kanske kan de ta sig in i ens internetbank och tömma ens konto. Vad snopna de ska bli när turen kommer till mitt då för det är ju tomt eller nästan tomt för det mesta...

Hmm... jag undrar jag!

Om nån som vet varför koden behövs råkar läsa detta, skriv då en rad och berätta, snälla! För att härma 4 bokstäver kan väl inte höja säkerheten?

Idag är det alla hjärtans dag. Den dag då min yngsta dotter blev till (råkar vi veta av olika skäl). 16 år sen nu och till sommaren lämnar hon grundskolan!

Det är också en dag då vi visst ska "älska" varann! Ska vi inte göra det året om?

Ni som tillhör min generation minns förstås Hyland. Lennart Hyland hade många jippon för sig i sina program och ett av dem var "Hylands ABC-bok".

Varje bokstav fick en liten kort vers eller dikt och etablerade konstnärer illustrerade boken som såldes till förmån för nån välgörenhet. Jag minns några verser, t.ex versen för "V"

"Vänlig vecka fort förgår

Bättre vore vänligt år"

Och så tänker jag även kring alla hjärtans dag. Ska vi inte ha alla hjärtans år istället eller alla hjärtans årtusende?

"Nu ska vi vara, nu ska vi vara snälla..." ringer i bakhuvudet från min barndom. Antagligen Povel Ramelskt, men jag är inte säker.

Ska man inte vara det hela tiden? Så gott man kan i alla fall....

Nej, egentligen är det väl bara för att olika affärsidkare ska få sälja lite extra! Det har ju tillkommit en del såna dagar sen jag växte upp!

Då, på 60- och 70-talen minns jag inte att denna dag uppmärksammades nämnvärt. Men man gör det i USA så då måste vi väl apa efter! Som med Halloween! Det fanns inte en unge som klädde ut sig för att tigga godis den dagen. Och det är väl bara en tidsfråga innan vi firar Thanksgiving också...

Själv ska jag ägna dagen åt tvättberget som väntar på strykning (delar av det), vikning och undanläggning. En underbar vinterdag ute, sol och blå himmel och fem minusgrader, så jag måste väl försöka komma ut på en liten  promenad också innan middagen. Vad jag nu ska bjuda mina änglar på för kulinariska kreationer idag... Kanske Chicky bits, ris och sötsur sås, det var lääääängesen! Eller nåt annat...

... Och därmed lägger vi även denna vecka till handlingarna. Fredag råder, med allt vad det innebär, och efter denna helg börjar en intressant vecka. Stora dottern, S, kommer hem från Thailand natten mot tisdag och sen ska väl allt återgå till det vanliga igen.

Har följt henne och kompisarna via resedagboken och är sjukt avis. Jag vill OCKSÅ sitta på en hotellterass eller strandbar med en paraplydrink och önska att det vore liiiite svalare! Eller som jag sa till min Gambia-födde arbetskamrat häromdagen...; Nu åker vi hem till dig!

Då var det -17 eller nåt liknande vilket det har varit hela veckan till idag. Men nu plötsligt är det några enstaka grader under noll och då borde man ju inte gnälla. Det frusna dörrlåset på bilen har tinat upp och nu går det åter att stänga vänster bakdörr. Betyder det att det är vår nu?

Neeeej, tyvärr gör det nog inte det! Våren infaller sällan före miten av april häruppe. Under 3 år på 70-talet bodde jag i Uppländska Gimo och där var det annat men här på Sveriges midja får vi nog stå ut med vintern ett tag till.

Jobbat i fem dagar nu och lille sonen har varit i skolan 4 av dessa 5 och det får man väl vara nöjd med. Han sov hos sin mamma de tre första nätterna av denna vecka men inatt som var låg han i sin egen säng men kom ändå upp och iväg imorse. Ett fall framåt, helt klart!

Hoppas det är slut på köldknäppar nu och att vi återgår till det slask vi vant oss vid under de senaste vintrarna! Sov gott, Sverige!

"Om en singelpappas öden och äventyr"... Varför valde jag den rubriken, tro? Kommer inte ihåg faktiskt men antagligen kunde jag inte komma på nåt bättre just då.

Idag känns rubriken klyschig och töntig! Vaddå "öden och äventyr"?

Mitt liv är ju mycket mer "öde" än "äventyr" i så fall! Och det i dubbel bemärkelse också! Dels för att det känns lite ödesbestämt sen ganska länge, d.v.s att det har hänt så mycket de senaste åren som jag inte haft med att göra och inte kunnat påverka men som i högsta grad påverkat och styrt livet för mig och mina barn.

Men även "öde" i den andra bemärkelsen, d.v.s lite tomt. Jag måste nog försöka rycka upp mig och skapa nåt mer av livet medan jag har det.

Traste Lindéns kvintett från grannlandskapet Hälsingland har gjort en låt som går nåt sånt här.....

"Jag klarar mig själv

Jag kan städa

Jag kan laga mat

Men det är nåt som fattas

Jag vet inte vad

Nog fan har jag hund

Jag har bil och jag hade en vän

Men nu bryr sig ingen om jag kommer hem

Ensam, ja ensam, så ensam igen..."

Riktigt SÅ illa är det väl kanske inte men nog känns det ibland att något saknas. Får väl "gå på lokal" nästa barnfria helg och försöka råda bot på saken.... Eller börja nån kvällskurs i porslinsmålning, knyppling, finsnickeri eller hur man föder upp strutsar! Eller nåt...

Fast det kanske är enklare att hitta på en ny rubrik! Borde väl ha kunnat LITE bättre åtminstone...

Nåja, imorgon är det fredag och fredag är ju klart vassare än måndag. Vi får se vad den dagen har i beredskap åt mig av spännande och intressanta utmaningar!

Sov gott Sverige - var ni än är!

Ännu en dag i mängden... Eller? Idag kom vi ju äntligen iväg till IKEA i Birsta och dotra fick sin nya säng. Att kalla den gamla för skrot är nästan en komplimang till den sängen! Vad man ska kalla MIG som inte sett till att hon fått en ny för länge sen överlåter jag åt andra. Men det har helt enkelt inte gått förrän nu. Och man ska komma ihåg att det finns många, många på vår jord som inte har och aldrig har haft en egen säng.

Nu är det i alla fall fixat och tack vare min eminente vän och kamrat H så baxade vi den uppför trappan till övervåningen och satte ihop den på mindre än en kvart.

För egen del börjar jag få in snitsen med att köra dammsugarbilen efter 2½ dags övning. Det går riktigt bra!

Hann även ett snack med min nye chef sen nån vecka och det var positivt. Jag tror vi ska kunna komma bra överens. Gjorde även ett försök at få honom att återinföra den flextid som togs bort för oss för knappt ett år sen och t.o.m det verkade lovande. Sen återstår ju att se hur mycket han har att säga till om. Toppstyrt är "understatement of the year" när man talar om min arbetsgivare. Och det värsta är att det inte ens styrs inom landet utan från anonyma höjdare i Moskva. Det var lättare när vi hade lokala ägare. Då visste vi bättre vad vi hade att tampas med!

Imorgon startar elitserien igen för mitt kära Timrå. HV71 blir en bra värdemätare om vi är så bra som 6-0 hemma mot Färjestad innan LG Hockey games antyder. HV är bra men inte alls oslagbara så jag har positiva vibbar inför matchen. Dessutom har man idag förlängt kontraktet med superlöftet Magnus Pääjärvi-Svensson vilket skapar framtidstro inför kommande säsong.

Har ingen musiklänk att lägga ut idag men jag önskar Sverige söta drömmar!

Suck, suck, suck.... Så är man där igen, i sömnlöshetens land! Nog var det väl själva (ni vet vem jag menar!) att man inte ska kunna få sova en hel natt! Inga problem att somna men inom en eller två timmar är jag plötsligt klarvaken. Så då sitter man här för att försöka locka hit John Blund.

Jag vet att jag behöver eller rättare sagt MÅSTE sova mer men jag kan ju inte!

Vet också att jag inte är ensam om det men jag vägrar gå till doktorn och be om tabletter. Exfrun erbjöd mig insomningspiller men jag tackade nej. Tar inga som helst receptbelagda mediciner utan läkarordination.

Ni som läser min blogg regelbundet vet at jag då och då lägger ut musik som jag tycker om och med texter som jag tycker säger oss lite mer än andra . Det ska jag göra nu också och här är det ingen egentlig video utan bara enkla bilder med textremsan rullande för dem som kanske har svårt att hänga med i texter på engelska.

Så varsågod, lyssna på Enya och njut! Eller som det stod på barnens kassettband när de var små; "Titta, lyssna, läs!"