Det är när det bränner till och blir allvar som de flesta visar sitt rätta jag. Och jag hoppas innerligt på en total bojkott av det svenska företag som tillverkade och sålde handsprit för mindre än sju kronor per flaska. Fram till Coronakrisen!

Då passar man på att tiodubbla priset och begära runt sjuttio kronor flaskan istället. 

De sa inte namnet på företaget på nyheterna i radion men det kommer förstås att vara ute inom ett par timmar som allra mest. Då hoppas jag verkligen att "marknaden" straffar dem omgående med att undantagslöst välja andra fabrikat än deras. Särskilt den offentliga sektorn, vården framför allt, tycker jag ska avsluta all upphandling med ett företag som hellre tjänar pengar åt sig själva än att vara solidariska med nationen och folket i den kanske svåraste situation vi har upplevt sedan andra världskriget. Jag har bara ett ord för såna företag -SKÄMS!

Ja, kära ordbrukare, sådan är kapitalismen i sin allra fulaste form. Men det finns förstås goda kapitalister också.

För andra företag har skänkt sjukvårdutrustning av alla möjliga slag till samhället eller försöker bidra på andra sätt. Men de här väljer alltså att berika sig själva hellre än att hjälpa Sverige att begränsa smittspridandet.

Som exempel på "andra företag" kan nämnas en ung kille härifrån Sundsvall som driver en yuotubekanal plus en postorderfirma för bilvårdsprodukter och tillbehör. Han hade kartongvis med andningsskydd i lager och dem körde han upp till Sundsvalls sjukhus och skänkte till akutmottagningen för att göra den nytta just han kunde göra för att hjälpa till.

Det handlade, enligt honom själv, om ett par tusenlappar men det var vad han ansåg att han kunde och borde göra eftersom han tyckte sig ha råd med det.

Alla har inte det. Men jag hoppas att de som verkligen har sitt på det torra med råge ger en slant till radiohjälpen nu för att dämpa effekterna av pandemin och för att försöka hjälpa till att minska spridandet av smittan.

Själv håller jag mig hemma mesta tiden. Jag har jobbat tisdag till fredag men det spelar knappast någon roll för jag träffar så få människor under mina arbetsdagar och då jag träffar några så ser vi till att hålla avstånd till varandra.

Tvättar händerna gör jag förstås också stup i kvarten. Men hellre en gång för mycket än en för lite. Dessemellan bidar jag min tid och hoppas att det ska vända snart och smittan minska. Eller att man hittar en bot eller ett vaccin.

Likaså är jag lite härsken på nationen Frankrike där en massa sjukvårdsutrustning "fastnat" på sin väg från svenska Mölnlyckes fabriker i Kina till Europas två kanske hårdast Coronadrabbade länder, Italien och Spanien.

Man säger att det faller under den franska undantagslagen om exportförbud och jag misstänker att diskussioner förs på regeringsnivå. Hoppas båda sidor använder sitt sunda förnuft och hjälper varandra i den mån man kan.

Och vem vet, kanske kan den här tuffa tiden till sist utmynna i något positivt. Att vi kanske lär oss att vi kan förflytta berg om vi verkligen går samman mot samma mål. Kanske kommer människor att börja bry sig mer om varandra och titta lite mindre på hudfärg, religion eller etnisk härkomst. För Corona skonar ju ingen. Fattig eller rik, ljus eller mörk skiter ju viruset i. Även om det givetvis är de redan svagaste som drabbas allra värst även av det här.

Det blev en lite deppig blogg idag. Men det är kanske symtomatiskt i dessa tider inte bara för mig utan för oss alla.

Men håll ut, kära ordbrukare i Ljungskile, Östervåla, Mattmar och Vendelsö. Det kommer en vår. Det kokmmer en sommar. Och det kommer en tid då vi pratar om Covid 19 i imperfekt. D.v.s i dåtid.

Själv tröstade jag mig med ett litet glas rött till spaetti carbonaran jag lagade till middag idag. Kanske blir det en skvätt till framåt kvällningen, det får vi se.

När vet förstås ingen men som en bumerang kommer jag tillbaka. Förr eller senare. Jag kommer ALLTID tillbaka.

Ta det som ett hot eller ett löfte, välj själva vad som passar bäst in på just dig.