En av mina tidigaste idoler har lämnat jordelivet. Svenne Hedlund, sångaren i mitt favoritband Hepstars. Tror att jag kanske var sju eller åtta år då Sven-Erik Magnusson i Sven-Ingvars byttes ut som idol av långhårige Svenne och Hepstars.

De första åren var det helt ok också bland kompisar att gilla dem men sen hände nåt, vad vet jag inte än idag. Men plötsligt var det inte längre coolt att lyssna på Hepstars. Men jag stod på mig och skämdes inte ett dugg för mina skivor med favoritgruppen. Medan många av mina jämnåriga gömde Hepstarsplattorna längst bak i skivbacken. Och om man hittade dessa skivor hemma hos nån kompis satte flera upp en lätt generad min och sa ungefär... "Äh, de där, de är ju lillsyrrans plattor. JAG lyssnar ju inte på dem."

Det är mig fortfarande en gåta för det fanns ju liksom inte så många andra som var så populära. Tages förstås men de hade liksom en lite annan stil. De andra popband som var verksamma på den tiden kunde ju liksom inte riktigt tävla mot det två stora.

Jag träffade honom faktiskt livs levande en gång då jag var 10-12 år. en kusin till mig var musiker och hade många kontakter. Hepstars skulle uppträda i Bergefosens Folket hus, strax norr om Timrå och han hade fått tag i fribiljetter så både hans syster och min syster och jag fick följa med. Redan då vi kom dit stod där tre ambulanser utanför och de kom minsanna till användning för minst 5-6 tjejer svimmade och bars ut under konserten. Ungefär mitt i spelningen gjorde de en liten paus och jag gick för att leta upp en toalett. Då råkade jag förirra mig in bakom scenen och såg hur hela bandet gick in genom en dörr som stängde. Så jag gick fram och knackade på och öppnade sen försiktigt dörren och kikade in. De var väldigt snälla och väbliga, särskilt Svenne. Och jag fick idolbilder och autografer innan jag föstes ut därifrån.

Och över min säng därhemma hängde en stor affisch med Svenne på. Iklädd vit polotröja (gissa om jag tjatade till mig en och annan sån genom åren) och en vit kofta med mönstrad knappslå som jag önskade att få en likadan. Men det fick jag aldrig och jag såg heller ingen annan som hade en sån.

Affischen hade jag fått som bilaga med Bildjournalen som jag fick prenumeration på två eller tre jular i rad. Elefantbilder kallades de av tidningens redaktion och jag minns att jag kunde sälja flera såna av artister jag själv inte var så förtjust i. Med tiden fick jag även en gruppbild på hela bandet att sätta upp bredvid Svenne.

Men säg den kärlek som vara för evigt! Jag växte till mig och min smak förändrades på samma gång som även Hepstars repertoar gjorde det. Man började flörta allt mer med Svensktoppen och deras första försök, "Inatt jag drömde" var ändå helt ok för mig.

Nästa sång på svenska, som jag kommer ihäg, hette "Mot okänt land" och var en cover på Niel Youngs "Four strong winds". Den senare hörde jag dock inte förrän i vuxen ålder. Men så här lät den med Hepstars.

Om du känner till Neil Youngs  version så hör du rätt enkelt att det bara är melodiin de har gemensamt. Men den här gillade jag. Sen gjorde de nåt som hette "I sagans land" och "Sagan om lilla Sofie". Då bröt även jag med Hepstars och kunde aldrig riktigt förlåta dem för de två nämnda sångerna tyckte jag var barnvisor.

Beatles hade vid det laget konkurrerat bort dem från mina öron och John Lennon och Paul McCartney hade tagit deras plats över sängen.

Tråkigt, tråkigt att ännu en person jag gärna hade sett i "Så mycket bättre" hinner gå bort innan han fick vara med.

På tal om låten ovan förresten så var jag väl nånstans 30-40 då jag fick höra samma låt på svenska med Ulf Lundell. Fast han gör en egen cover, en egen text som ligger bra mycket närmare Neil Youngs original.

Lyssna gärna på den också och skriv ännu hellre en kommentar vilken version du tycker är bäst!

DEN föll jag som en fura för men det dröjde flera år innan jag fattade att låtarna kom från samma original.

Annars... så minns jag hur Sveriges tonårstjejer blev svartsjuka och förtvivlade när han träffade och gifte sig med sin Lotta. Flera lite äldre tjejer i min bekantskapskrets önskade nästan livet ur henne för att hon tagit "deras" Svenne.

Nånstans i bakhuvudet har jag för mig att de visst gick skilda vägar för ett par år sen men det är jag inte säker på.

Men tack, Svenne, för många bra låtar som jag ännu minns från min barndom på sextiotalet!