Egentligen inte rätt låt för att visa min sinnesstämning ikväll. Men titeln passar som hand i handske. För det är ju just vad jag är. Ensam igen! Efter alla dessa år innehållande samboliv, äktenskap, bebisfamilj och tonårsförälder är det nu jag och bara jag som bor bakom dörren till höger på första våningen i den gulrappade gamla hyreskåken.

Idag lämnade också katten för att flytta vidare med sin husse. Det blir rätt mycket mindre yta att flänga runt på och jaga fiktiva möss och andra saker ur hans fantasi. Men desto mer att titta på när han hoppat upp på fönsterbrädet där på sjunde våningen. Om nu en katt bryr sig om milsvid utsikt över stad, berg, hav och fabriker. Vem vet, han kanske kommer att sakna den mer naturnära utsikten från sitt köksfönster hos mig.

Under några veckor på hösten för tio år sedan bodde jag ju faktiskt också för mig själv om sanningen ska fram. Min numera 30-årige son hade då flyttat till Kalmar för universitetsstudier. Men ganska snart därefter kom yngre dottern i retur för första gången sen hon flyttade hemifrån. Hon har kommit och försvunnit flera gånger längs vägen sen dess. Men nu vågar jag påstå att hon knappast flyttar hit nån mer gång. Hon har ett bra jobb och en lägenhet med ett läge som de flesta av hennes jämnåriga skulle ge ena armen för.

Så nu ska jag alltså börja lära mig. Försöker minnas hur jag gjorde 1976 eller ens 2012 på hösten men det är helt blankt i minnet. Så det får väl liksom värka fram med tiden.

Jag saknar möjlighet att se på TV på TV:n just nu. Så det jag vill titta på får streamas här på datorn. Min router havererade förra veckan som jag skrev om då. Min TV- och bredbandsleverantör (som börjar på Te och slutar på lia) skickade mig en ny efter att jag suttit i en dryg timme i deras förb... telefonkö.

Den anlände i tisdags och dagen därpå bad jag min yngsting att koppla in den och se till att allt funkar som det ska.

Men han gick bet. Fick inte till det och fattade inte varför.

Onsdag kväll ringde det på dörren och utanför stod en representant från Tel (Nej, jag ska inte skriva ut namnet). Det gjorde han med anledning av att min hyresvärd tecknat ett nytt avtal med dem som ger mig fritt TV-paket och billigare bredband fast hastigheten på det är 1000/1000 istället för 100/100 som vi har nu.

Så jag föreslog att han kunde fixa till routern åt mig och han åtog sig uppgiften glatt och vänligt. Men ganska snart fick också han den där lilla bekymrade rynkan mellan ögonbrynen som många unga män får då de kanske måste medge att de inte kan precis allt i världen. Då ursäktade han sig med att han måste ge sig iväg till stan för han skulle äta lunch med sin chef. (Klockan 15:30 är väldigt sen lunch i min värld men folk får väl äta när de vill för mig).

Han sa också att han skulle passa på att fråga chefen om råd så vi kunde få igång routern. Sen gick han och lovade att snart komma tillbaka. Ett löfte som han ännu inte infriat, tråkigt nog.

Så igår tvingades jag åter att ringa till de där Te.... och en väldigt trevlig ung dam lotsade mig genom processen med att koppla in och starta upp den medan jag fyllde på med vad som hände när jag gjort det hon sa åt mig.

Allt slutade med att vi gemensamt beslutade att det måste vara nåt fabrikationsfel på den spritt nya routern så de skulle skicka mig ännu en ny. Men den ska väl först fraktas med flotte runt Godahopsudden och sen med kamelkaravan så det tar väl sin rundliga tid, tänker jag. Eller så kanske de använder Postnord och det är väl ungefär samma sak. Funkar det inte den här gången heller så ska de förbaske mig få skicka hit en tekniker som kan mäta upp och felsöka på plats. Men allra först anlitar jag nog den äldre av sönerna som har verkligt gedigna kunskaper på området efter tre år på universitet och flera års arbete i branschen. Lyckas inte han så lär det vara nåt riktigt underligt fel, den saken är klar.

Nåja, bara det blir löst i tid så att jag får se när Kalle Anka tvättar rumpan i det ihopfällbara badkaret i den geniala husvagnen i Disney på julafton. DET streamar man inte! DET ansågs som hädelse att spela in det på VHS på den tiden det begav sig med dessa antika klenoder.

Tja, ingen blev väl varken särskilt mycket gladare, klokare eller lyckligare för att jag skrev och publicerade de här raderna. Men Traste Lindéns kvinttet kan väl  nästan alla glädja åt i alla fall?

För nu säger jag... Slut för idag - Tack för idag!

Höger, vänster om! Marsch!