Murphy förnekar sig inte. Igår for jag iväg till en såndär utomhus-tvätthall där man betalar och beroende på hur mycket man slantar upp kan man avfetta, schamponera och högtryckstvätta sin bil. Och när man gjort det kan man även spruta på ett s.k spraylackskydd. D.v.s det vi förr gjorde för hand med bilvax och polertrassel.

Madame Citroen är ju antacitgrå i färgen och när jag var färdig dröp hon förstås av vatten. Så vad jag kunde se på platst såg hon åtminstone mycket remare ut än då jag kom. Men det där lackskyddet kunde det inte ha varit mycket bevänt med för då ska vattnet liksom pärla sig till droppar men det gjorde det inte utan låg i pölar som innan.

Men, glad i hågen, sjönk jag ner i hennes mjuka famn och styrde henne hemåt. Då jag steg ur hade vattnet blåst av och.... Visst var mycket smuts borta men alldeles för mycket låg kvar också fast jag hade gnuggat med borsten som satt på lansen till högtryckstvätten och tvättat så noga jag kunde.

Det såg, på ren svenska, förjävligt ut. TROTS att jag förslösat 150 kronor samt lagt ner en halvtimme fysisk ansträngning på att få henne ren.

Då mindes jag ju att på den Shellmack där jag tidigare fick tvätta med 50% rabatt tack vare en deal med min f.d arbetsgivare får ju alla tvätta för halva priset under förutsättning att man kommer dit mellan kl. 21-06.

Så när klockan närmade sig nio åkte jag dit och fick slanta upp ytterligare 150 spänn. Det är det dyraste och bästa tvättprogrammet de har men det fick kosta eftersom jag vet att det brukar bli väldigt rent och fint.

Det blev det också. När jag kom hem gick jag ett varv runt bilen och konstaterade belåtet att nu var hon ren och blank.

Och idag när jag vaknade och vickade på persiennen var det vitt ute igen. Den döende Kung Bore hade tydligen hittat lite snö i nåt hörn och fick lust att kasta ner det över Sundsvallstrakten. Vilket då innebär att om jag ger mig ut på gator och vägar innan det smält ner och torkat upp så är min kära Madame snart lika skitig igen!

Det var DET jag menade med rubriken om Murphy´s lag. "Kan nånting jävlas så kommer det också att göra det!"

Där fick jag för utlagda pengar och utförd möda och slit!

Men vädret kan ju ingen göra nåt åt så det är väl bara att bita i det sura äpplet och slanta upp igen om nån vecka då Gumman Tö stampat sin fiende i bröstet och utropat sig till segrare. Men surt är det...

Å andra sidan så ramlade ju skatteåterbäringen in på kontot igår morse och det var den största utbetalning jag någonsin fått från staten. Så man kanske kan säga att det inte drabbade nån fattig... En del av den går förstås åt till att fylla igen de hål som skapades när startmotorn brann men en rätt bra slant står ändå på sparkontot nu som en trygghet för en fattig pensionär.

Den fattige pensionären ska strax gå och skapa sig någon sorts frukost. Lite äggröra tror jag att jag ska vispa ihop samt dricka min andra mugg kaffe för dagen.

Gör det, ni också, kära ordbrukare i landets alla vinklar och vrår.

Vi ses igen! Förr eller senare!

Eufori! I år igen! Ifjol, i maj, lade jag visst ut samma video efter att mitt favoritlag tagit sig tillbaka till SHL efter två år i allsvenskan. Igår vann man kvalet om nedflyttning mot Djurgården och säkrade ännu ett år i vår högsta liga inom den ädla sporten ishockey. Var på väg att sätta mig och skriva om det redan när matchen var slut men det cirkulerade för mycket tankar, glädje, lycka och eufori genom mig så jag tog mig en whisky i varje ben istället.

Timrå slutade som 14;e och sista lag i SHL. Vi var alltså sämst av de 14 lag som spelade där. Och därmed utdömda i kvalmatcherna av en enig "expertis". Stora, starka Djurgården" Mesta mästarna! Stockholms stolthet och allt vad de kallar sig. Och så "fattiga kusinen från Norrland", Timrå IK. En liten fluglort på SVerigekartan med dryga 10 000 invånare bara mot miljonstadens klassiska lag, Djurgården.

Det kunde ju bara sluta på ett sätt, ansåg nyss nämnda experter (som nästan mangrannt själva också är från Sthlm med omnejd). De flesta tippade att Timrå skulle knipa en seger på hemmaplan men att de övriga fyra matcher som skulle behövas skulle DIF vinna tämligen komfortabelt. 

Men Timrå, som hela säsongen sett svajigt och darrigt ut, reste sig och kom ihop som lag precis lagom tills kvalet startade. Den hemmaplansfördel DIF hade i förväg raderade Timrå ut direkt i första bortamatchen genom att vända underläget och vinna på deras hemmaplan. Då log expertisen lite ursäktande, kan jag tänka mig. Och sa väl kanske till varandra  att... "Ja, ja, de överraskade EN gång. Men det är ju sex matcher kvar."  Menande att deras tips ju fortfarande kunde slå in. I match 2 i Timrå tog också Djurgården ledningen men än en gång vände Timrå och vann efter mål med bara sju sekunder kvar av ordinarie tid. Därefter ännu en bortaseger som igår kväll följdes upp med hemmavinst inför absolut smockfulla läktare. Någon enstaka stol var tom men de tillhörde såna som köpt såsongskort men av någon anledning valde bort sista matchen för säsongen. Djurgården är alltså utslagna, förpassade till hockeyallsvenskan där de får spela Stockholmsderbyn mot AIK och Södertälje. Kan inte vara lätt att vara "expert" idag...

Fyra raka segrar imponerar och framför alllt mot bakgrund av hur säsongen sett ut tidigare. Bortblåsta var nybörjarmisstagen, felpassningarna och bristerna i passningar och försvarsspel. Hur de bar sig åt vet jag inte men en bragd är det i mina ögon. Fyra raka segrar mot ett betydligt mer namnkunnigt lag.

Annars... så har jag varit och hälsat på Markus, han som är duktig på knivar, och nu är min japanska Huusk-kniv vassare än någon annan jag haft. Jag skar fläskfile med den till dagens middag och den bara sjönk genom köttet. Kul med bra redskap i köket! Två andra knivar av rätt bra kvalitet tog jag också med och även dessa är numera i nyskick.

Och igår fick jag så äntligen hämta hem Madame Citroen också. Inte så farligt dyrt som jag befarat blev det heller.

Så livet känns inte så tokigt även om varken Eurojackpoten eller gårdagens V75 gav mig någon utdelnng. Men nästa gång kanske...

Hoppet är ju det sista som överger oss, sägs det ju. Så håll hoppet och drömmarna levande, kära orobrukare i Karesuando, Rasbokil. Hägernäs och Flyinge! Tills vi ses igen...