Gumman Tö är här och hälsar på idag här på Sveriges midja. Ni minns väl Gumman Tö från Elsa Beskows sagor? Så gammal är jag så att jag har läst dem som barn. Men de var ju förvisso gamla redan då. Och jag var väl aldrig heller så förtjust i hennes sagor. De kom från en annan tid och hade ett annat språk än det som brukades i skrift och tal vid den tiden. Men läste dem gjorde jag. Jag läste otrligt mycket som barn och redan i första eller andra klass åkte jag själv buss till stadens centrum och gick på biblioteket. Kanske inte varje men minst varannan vecka.

Nåja, nog om det. Jag skulle ju skriva om den galopperande snösmältning som pågått underr hela denna dag. Det rinner små bäckar av smältvatten överallt och jag smutsade ner dagens tredje badlakan nyss då jag kom in från hundpromenaden. Thea var både blöt och rejält smutsig om sina vita tassar så jag funderade ett tag på om jag skulle ställa henne i badkaret och ge henne en helrengöring.

Men så insåg jag att när vi går ut nästa gång så är hon lika skitig igen efter bara några steg så jag väntar nog i ett par dagar tills det torkar upp någorlunda. Fem plusgrader och sol från klarblå himmel kändes riktigt skönt så då får man väl stå ut med slasket och fyra små lortiga hundtassar som man måste torka av när man kommer in.

Idag ska jag "synda" med kolhydrater, har jag bestämt. Igår kväll satt jag en stund och surfade på youtube efter hockeyn och det poppade upp minst 5-6 förslag på sidor där man kunde lära sig  göra Pasta Carbonara. Inte behöver nu nån lära mig det, jag har redan ett sätt som jag tycker blir supergott. Mne bilderna skapade liksom ett sug.

Och du som läser regelbundet här vet säkert att jag ofta säger att det bästa sättet att bli av med en frestelse är att tillåta sig att falla för den. Det ska man förstås inte göra varje gång men nån gång emellanåt tycker jag att man får göra det. Man lever ju bara en gång och jag vet att när jag har ätit min carbonare så är jag nöjd ett bra tag och blir inte sugen på ett bra tag sen. En bit peccorinoost ligger i en hylla på kylskåpsdörren, pasta finns också kvar sen innan jag började med LCHF-kosten och i brist på giancale (torkad, rimmad griskind) som originalet från Italien föreskriver så kom jag över en bit rökt sidfläsk till bra pris på Lidl idag.

Och inte nog med att jag ska äta gott, jag ska unna mig ett glas vin eller två också. Det har det också varit rätt sparsamt med på den här sidan nyår.

Jag startade ju en vit vecka första vardagen i år och den höll i sig i hela sju veckor. Sen dess har jag väl gjort av med två vinflaskor och även unnat mig fyra starköl en gång. Vinet är ju rätt ok ur LCHF-perspektiv men ölen är ju rena rama flytande limpmackan så den har jag undvikit annars och kommer fortsätta att undvika.

Men eftersom jag uppnådde en milstolpe i måndags med att ha gått ner totalt femton kg sen mitten av december så tänker jag unna mig idag utan självkritik eller självförebråelse.

Gör det ni också, kära ordbrukare! Unna er nåt ni längtat efter och ta er råd att göra det i Sangis, Trelleborg, Ödeshög och Skärplinge!

Vi ses! Endera dagen...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nästan nyss var det vinter. Sen kom våren smygande på tårna men motades ut av senkommen snö igen. Som inte stannade så länge utan försvann på några dagar. Men man hann knappt ens njuta av våren för de senaste tre dagarna har vi haft nästan sommarvä...

På mitt förra inlägg fick jag en kommentar från Krister. Han skrev att reklamen spaltade upp min blogg alldeles för mycket. Jag svarade lite uppgivet att jag var medveten om saken men inte visste vad jag skulle göra åt det. Det vet jag nu. Och har ...

Succé även igår i hockey-VM för vårt käraste landslag, Tre Kronor. Igår var det Tysklands tur att få en lektion i "hur den svenska grisen biter". Citatet vet jag inte varifrån det kommer men jag gillar att använda det emellanåt. Det blev rena, rama...

Den trettonde idag. Men inte fredag den trettonde som jag hade som rubrik på mitt hittills enda blogginlägg för detta datum. Lite märkligt att det bara finns ett eftersom jag redan för två år sedan satte upp målet att varje datum på året skulle inneh...

Ibland undrar jag om demensen redan börjat smyga sig på mig. Fast om jag bara tänker efter en aning så vet jag ju att det inte är nåt nytt. Att då och då vara lite disträ är kanske en del av min personlighet. Då låter det genast mindre negativt. Bä...