Så har snart klarat av den här dagen. Den första dagen i nådens år 2023. Så nu är det bara 364 dagar kvar att genomlida eller njuta av, vilket man nu föredrar.

Jag har tittat på Stjärnorna på slottet och än en gång upplevt samma sak som så många gånger förr. Roligt, förresten, att de frångår sin vana att nästan varje år ha med tre herrar och två damer. Den här gången är det tjejerna som dominerar och det är väl bara Anja Lundqvists namn som inte ringde några klockor hos mig. Sen fick jag ju se henne på skärmen och kände förstås igen henne från film och underhållningsprogram.

Alla gör ett så sympatiskt intryck den här gången och jag se verkligen fram emot att få se Lars Lerin, Sveriges kanske vänligaste man, som huvudperson nästa gång. De första åren skämdes jag nästan lite för att jag tittade för innan jag sett det kändes det lite som att bli påkommen bläddrandes i en Hänt Extra eller Svensk damtidning. Sånt tittar väl inte en riktig karl med skäggväxt i öronen på?

Jo, jag insåg snabbt att det kanske är just det som är manlighet. Att våga titta på den sortens program och stå för det. "En riktig karl kan klä sig helt i rosa utan att han känner sig omanlig!" (Minns inte vem som myntade de orden)

Genom åren har jag fått större respekt för de allra flesta deltagarna. Men några få undantag.

Något av de första åren hade man Börje Ahlstedt och Peter Harrysson i samma årgång och det var inte nåt smart drag. Ingen av dem är väl känd för sin stora ödmjukhet vilket alla kunde se också. Och det var väl enda gången det var nära att bli bråk på allvar, nästan slagsmål. Det hade de förstås inte visat i TV och jag läste efteråt att både dessa manliga primadonnor efteråt ångrade att de ställt upp. Båda fick nog sina egon lite stukade.

Lite samma sak var det med Claire Wickholm när hon skulle tillrättavisa Stefan Sauk och satte sig på väldigt höga hästar. Eller Kjerstin Dellert som gjorde sitt bästa för att sabotera Jonas Gardells dag som huvudperson.

Då vägde Gardells sätt att bemöta det upp obehagskänslan genom att möta henne med respekt och vänlighet. Tror inte att det finns ett ont ben i kroppen på den mannen!

Och snart drar Farmen igång också och jag kommer garanetat att följa även det med dess tuppar och höns och andra djur och växter. Och kanske nåt kaxigt Östermalmsyngel från storstan som tror att hen kan styra upp allt på bästa sätt. Som kan och vet allt utan att veta ett smack. Snacka om egon som behöver kväsas en aning!

Och så blir det ju även en hel massa hockey också.

Hur som haver så har jag mailat pensionsmyndigheten för att fråga om jag verkligen ska behöva vänta i ett år till på att den där straffskatten tas bort. Jag fyllde ju faktiskt 65 innan den nya lagen trädde i kraft så jag tycker att de gamla reglerna borde gälla för mig.

Så... innan årets första vecka är över så har jag, förhoppningsvis, fått svar och kan jubla eller slita mitt hår!

Ha det giott, kära ordbrukare i Karlholmsbruk, Ammarnäs, Vittjärv och Smygehuk.

Vi ses! Förr eller senare...