Januari och år 2023 är elva dagar gammalt och äänu har vi inte haft en enda dag med vad jag kallar fint väder. Snöstorm har vi haft plus ett par dygn med temperaturer mellan 15-20 minus. Dessemellan har det töat och småregnat eller hällregnat och himlen har varit jämngrå.

Jag som hade så mycket planer för de första dagarna i mitt och lilla Theas gemensamma liv. Hade tänkt gå ner till strandpromenaden och kanske få ta lite fina eller roliga bilder men varken hon eller jag vill ju vara ute längre än nödvändigt. På morgonrundan idag följde hon med efter viss tvekan. Antagligen mindes hon att jag tvingade henne ut igår då regnet öste ner. Idag duggade det bara så hon tyckte väl att hon kunde stå ut och följde motvilligt med.

Men precis som igår skyndade hon sig att uträtta vad hon behövde och sen vände hon och ville hem igen.

Mitt på dagen var det dock uppehåll ett tag så då tog jag ut henne på en lite längre promenad så hon skulle få röra på sig lite mer och inte ha så mycket energi när vi vistas inomhus.

Och en stund senare beslöt jag att åka in till stan och gå och köpa den där vågen jag så länge tänkt skaffa mig. 199 kr på Kjell & C:o och jag kunde ju betala med "Stenstans-kortet" som jag vann vid pensionärslunchen som min f.d arbetsgivare bjöd på i september. Så nu vet jag att jag tappat 6½ kg sen jag började äta LCHF-kost i mitten av december. Och med tanke på att det varit jul och nyår så får man asolut vara nöjd med det resultatet.

Ett måttband hittade jag för nästan inga pengar alls på ICA Maxi igår. En knapp tjuga bara.

Så nu kan jag kolla av mina fram- eller motgångar veckovis. Måndag morgon har jag bestämt mig för att väga mig och även mäta midja, lår, studd och överarm. 

Dock börjar jag redan nu att märka att orken tycks vara på väg tillbaka. Och det trots att vi ännu inte har tagit en enda långpromenad utan korta sträckor bara. Men dessa korta sträckor 4 gånger om dagen är mer än jag rörde på mig innan Thea kom i huset. Så resultaten kommer och det kommer att kännas lättare ju längre tiden går.

Och såhär långt trivs jag mycket bra med att vara hundmänniska igen. Hon utmanar mig visserligen fortfarande emellanåt men jag har lyckats vara konsekvent och genomföra det jag bestämt mig för oavsett om det tar tid ibland.

Har läst mig till att hon tillhör en ras som är kända för viljestyrka och envishet. Men mer och mer accepterar hon sin roll i vår lilla flock.

Då jag åkte till stan bestämde jag mig för att ta henne med mig. Dels för att se hur hon beter isg i bilen men även för att kolla hur hon reagerar när det är mycket folk runt omkring. Bilåkandet gick alldeles lysande och hon gick riktigt fint i koppel när vi kom fram. Då jag gick in i butiken där jag handlade knöt jag fast kopplet i ett stuprör några meter från entrén och hon väntade tyst och snällt medan jag uträttade mitt ärende. 

Ett utslitet, urtvättat gammalt påslakan lades som skydd över baksätet med tanke på snö och väta som hon hade på tassarna. Men mde itden ska jag skaffa en hundbur åt henne. Det finns burar för mindre hundar som man sätter i baksätet och sätter fast med ordinarie bilbälte och självklart vill jag ju att min kelgris ska åka så säkert som det går.

Kelgris, skev jag på raden ovan och är det nåt som stämmer in 100% på Thea så är det att hon är en riktig kelgris. Vet inte om jag nånsin träffat en hund med så stor ömhetstörst. Helst ville hon väl at jag hade henne i famnen hela tiden och gullade oavbrutet med henne. Men det kanske också övergår i mer normala proportioner ju mer hemmastadd hon blir både i mitt hem och med mig.

Bilkder kommer så smångom bara vi får lite solsken så man kan vara ute mer.

Nu hör jag hur hon stökar med nåt i hallen. Hon brukar leka lite med mina tofflor för att få min uppmärksahet och då jag kommer för att se vad hon gör brukar hon sätta sig framför ytterdörren och gnälla lite svagt. Då äf det förstås bara att ta på kängor och jacka och knalla ut med henne. Så det ska jag göra nu.

Men vi ses igen! "Om Gud vill å om pjäxer´n håll´!"