Två inlägg samma dag! Det händer ju men inte är det ofta. Fast då och då kommer ju den där skrivlusten över en och då är det väl egentligen smartast att bara ge efter för den och se vad det blir. Kanhända blir det inget alls! Ibland tröttnar jag längs vägen och refuserar mig själv för att bespara mina ordbrukare att utsättas för svamlet jag plitat ner.

Men vi får väl se. 

Kanske inte den mest produktiva av dagar men jag kom iväg till Birsta och det stora djurvaruhuset. Vilket himmelrike det måste vara för den som gärna spenderar pengar på sina kelgrisar. Jag lät Thea följa med in och övervaka köpen eftersom det är, mig veterligen, den enda butik där husdjuren är lika välkomna in som deras mattar och hussar.

Det tackade hon för genom att pinka en skvätt på golvet. Antagligen blev hon lite perplex av alla dofter därinne efter andra hundar som tassat runt före henne. Jag såg det inte själv men en ur personalen uppmärksammade mig med ett vänligt leende och frågade om det var hennes första gång hos dem. Sa att det var rätt vanligt att det hände såna små olyckor första gången en hund kommer dit.

Jag var dock förvånad för här hemma har det inte skett några olyckor på de snart två veckor som gått sen hon kom hit.

I alla fall så handlade jag en vanlig borste till rygg, sidor och mage samt en liten karda att använda nertill på benen där hon är lite extra lurvig. Samt till pannluggen som är rastypisk och "skägget" förstås. Dessa invigdes då vi kom hem och hon stod blickstilla hela tiden tills det var klart och pälsen åter var len som siden. 

Då prövade vi den lilla reflexvästen jag också köpte åt henne. Den fick jag också ta på henne utan krångel. Men då vi skulle ut på kvällsrundan för en liten stund sen vaknade visst trotset i henne och hon vägrade sätta sig ner när jag skulle sätta på kopplet. Istället for hon omkring och försökte ruska på sig men västen satt ju där den satt.

Så jag utkämpade (och vann) ännu en maktkamp och till ssist så satte hon ändan i golvet och jag knäppte fast kopplet och vi gick ut. Hon var alltså inte helt bekväm med att ha den på sig men jag tror hon vänjer sig. Jag vill gärna att hon ska synas när vi är ute i mörkret för det finns rätt många som inte nöjer sig med att åka i de lagliga 40 km/h som gäller här. Och visst ser man nästan att hon verkar lite trumpen redan då jag precis tagit på västen?

Men, som sagt, jag ska nog vänja henne. Det blir att ta på den varenda gång vi går ut genom dörren oavsett ljus eller mörker så tar det säkert bara några dagar innan hon inte bryr sig om den alls.

Annars... så måste jag väl erkänna att jag inte är nån större fan av att sätta kläder på husdjur. I min bardom hade min ena moster, som bodde i huset intill, en liten pudel som jag gärna tog ut på promenader. Åt henne hade de köpt en liten regnkappa för att hon inte skulle bli så blöt vid fuktig väderlek. Och hon hatade den! Skämdes som den hund hon var då de tvingade på henne den och liksom kröp fram istället för att gå. Fick hon minsta chans så sprang hon och gömde sig under en säng eller liknande. Och gå ut med regnkappan på ville hon inte alls. Man fick nästan släpa henne ut genom dörren. Sen dess har jag alltid tyckt att det är onaturligt med alla dessa klädtrasor som en del kränger på sina hundar. Jag har t.o.m nån gång sett en sån där liten chihuahua med ballerinakjol och en hatt som knutits fast under hakan. Hundar är inte människor utan ska få vara hundar, tycker jag.

Det är lite grann samma sak som då föräldrar klär sina barn i alltför "vusna" kläder. För mig känns det onaturligt att se t.ex en femårig lite kille i kostym, vitskjorta och slips. Det är nästan lika onaturligt, det också, tycker jag.

Som jag slrev i förmiddags tog jag inga bilder av min brunch på mozzarella, tomat och lite annat. Det gjorde jag dock då jag tagit middagen ur ugnen. Ostgratinerad broccoli och blomkål som jag serverade mig med stekt rimmat fläsk. Den som vill kan förstås servera potatis till denna rätt men jag avstod från det. På den första bilden har gratängen precis kommit ut ur ugnen och på nästa är den upplagd på tallrik för att ätas.

Den gratängen är jag barnsligt förtjust i och mängden kolhydrater per portion är väldigt liten. Ostsåsen gjordes som vanlig bottenredning men knappt en matsked vetemjöl blir det inte så många kolhydrater av totalt sett. Två matlådor blev det också och fläsket räckte till en av dem. Den andra ställde jag i kylen som tänkt lunch till imogon eller på fredag. Kanske steker lite bacon till den för det passar också bra. Eller en bra korv med hög kötthalt.

Utetemperaturen ligger fortfarande runt nollan så jag hoppas att det händer nåt med den inatt så halkan blir lite mindre livsfarlig. Idag var åter en sån där dag då jag såg gruskornen tydligt men det var is ovanpå dem så det gällde att känna sig för noga var man satte fötterna. Det snöade då vi åkte till Birsta och regnade då vi for hemåt igen. Så då förstår ni kanske vilket väglag jag talar om. 

Nu ska jag bara kola travspelet så jag inte sitter här och är förmögen alldeles ovetandes. Men oavsett vinst eller ej så börjar kudden ropa förföriskt efter min tjocka skalle samt madrassen efter min numera något mindre tunga kropp.

Så när jag kollat hur det gick på V86 blir det tandborstning och sedan tanka vatten i snarkmaskinen innan jag kryper till kojs och ser fram emot att få vakna till den dag då jag äntligen ska komma iväg och se Timrå IK livs levande på palts i NHC Arena.

Sov gott, ni också, kära ordbrukare Grästorp, Rönnskär, Bjuv och på Tjörn!

Vi ses! Nån gång...

Minusgrader, kom tillbaka! Allt är förlåtet. D.v.s om ni inte blir för många, förstås. Det ska vara lagom med allt. Eller "måttliga korvar är bäst" som luffaren Paradis-Oskar i "Rasmus på luffen" brukade säga.

Men nu är det där förb... slasket tillbaka igen. Jag hade blötsnö upp till anklarna då jag begick morgonpromenad med lilla sambon. Men nu är ju också hon utrustad med starkt ogillande av nämnda före så rundan blev nog rekordkort idag. När hon inte gillar väder eller väglag ser hon till att snabbt uträtta sina behov och därefter vända på tassen och vilja gå hem igen. En bra egenskap för en hund, tycker jag och ser fram emot dagar med solsken och kanske 4-5 minus bara så vi kan promenera längs den fina strandleden nedanför där jag bor.

Det har faktiskt blivit is på fjärden nu men eftersom Ljungan mynnar ut i havet bara ett stenkast från mitt hem så är det öppet vatten också lite här och där. Men jag ser, som sagt, fram emot att kunna strosa omkring därnere en solig dag.

Idag är annars en rätt bra dag för nu är det definitivt bestämt att jag blir Theas permanenta husse tills döden skiljer oss åt. Nackdelen med att ta över en lite äldre hund är väl just det att man vet att åren ihop inte kan bli så jättemånga.

Å andra sidan brukar ju små hundar oftast ha lite högre livslängd än stora. Men jag har besämt mig för att inte fundera så mycket på det utan försöka ta tillvara varje dag istället och glädjas åt hennes sällskap och allt hon ger.

Nästan allt har funkat fint så här långt. Det är väl bara att det kan kännas som om hon aldrig blir riktigt nöjd med mängden uppmärksamhet och ömhet. Men jag försöker ändå att ge henne så mycket jag bara hinner och orkar av den varan. Tänker att behovet kanske minskar med tiden. Ju längre hon bor här desto mer hemmastadd och trygg ska hon väl känna sig och då kanske bekräftelsebehoven blir lite mindre. Och det känns ju också lite som en belöning då jag hör hennes "må-bra-ljud" som hon görna gör om jag tar upp henne i famnen en stund och gullar lite med henne. Hon liksom grymtar långt nere i strupen då hon mår som allra bäst.

Imorgon kväll ska hon få träna lite mer på att vara ensam hemma för då ska husse på hockey i Timrå. Min tama husmekaniker har två fribiljetter med sittplats till matchen mot Örebro och det ser jag fram emot även om Timrå verkar vara i en djup svacka just nu. De har förlorat de två senaste med 0-5 och även några till förluster innan det också. Men nån gång vänder det ju och varför inte imorgon?

LCHF-andet går också väldigt bra. Jag är nu hela fyra hål längre in på livremmen och tappar stadig mellan 1-2 kg per vecka. Igår gjorde jag dock ett avsteg från det vardagliga och följde med min kompis och käkade raggmunk med stekt fläsk till lunch. Jag tror inte att det gör så mycket om man tillåter sig att hoppa över skaklarna då och då. Inte för ofta förstås men en eller ett par gånger i månaden kan man unna sig att åta nåt man tycker om som inte riktigt platsar under LCHF-flaggen. Som raggmunk t.ex Det är t.o.m så att jag faktiskt tror att det kan vara bra att göra avsteg så man liksom inte blir fånge i att bara äta sånt som har få eller inga kolhydrater.

Dagens brunch tog jag aldrig nån bild av men idag blev det några skivor Schwartzwaldsskinka (rökt o lufttorkad), en mozzarellaost, tomater, oliver, lite olivolja samt salt och svartpeppar.

Annars... så tänkte jag invänta plogning av vägen ut från parkeringen och sedan åka till Birsta och Arken Zoo för att handla hem borste och kam så jag kan hålla min sambo fin i pälsen.

Ha en härlig onsdag, kära ordbrukare i Mjällom, Sölvesborg, Vingåker och Borgafjäll!
Vi ses! När andan faller på...