Fredag igen och jag firar två veckor som husse till lilla Thea. Och under den tiden har vi kommit allt närmare varandra.  Jag märker hela tiden hur hon blir allt mer tillgiven. Det är sannerligen en ynnest och en lycka att få förtroendet att bli livskamrat åt en hund. Just min lilla fröken ska nu bli min på riktigt, har hennes förra familj och jag beslutat. Om en vecka idag ska den veterinärbesiktning göras som kennelklubben kräver av uppfödare och de som driver kennel.

Sedan ska bara papperen skickas in så är jag registrerad ägare till denna lilla charmfulla men något egensinniga dam.

Jag märker också dagligen hur bra man mår av hundsällskap, all kärlek man får och får ge. Dessutom börjar jag också känna hur orken blir lite bättre hela tiden. Ännu inga långa promenader men som det känns är det inte så långt borta. Och fina promenadstråk finns ju i närområdet så jag ser fram emot när man gå vart som helst utan risk att halka omkull och bryta diverse lemmar. Ljuset är ju också, sakta men säkert på väg att återvända.

Ännu kan jag inte påstå att det märks så mkt skillnad men jag vet att när vi, om mindre än två veckor, går in i februari så börjar det hända saker även med ljuset.

Och, som jag sagt förut, varje runda jag går med henne är ju steg som jag inte hade gått innan hon kom in i mitt liv. Så jag tackar min lyckliga stjärna för den förändring och förbättring som hennes intåg har betytt för mig. På alla sätt!

Igår var det hockey i Timrå med mig på läktaren. Min gode vän och tama husmekaniker vann biljetter vid en utlottning på jobbet innan han pensionerade sig så han bjöd med mig att se Timrå-Örebro,

Resultatet blev inte som vi hade hoppats men jag kände ändå att man mår bra av att komma ut på olika evenemang emellanåt. Oavsett om det är hockey, film, teater eller artistuppträdande så berikar det en känslomässigt.

Vi stötte dessutom ihop med flera gamla bekanta som jag inte träffat på flera år, vilket också förgyllde min dag.

Efter senaste tidens snöslask varvat med regn är det kallare igen. Nio minusgrader imorse då jag och Thea var ute på morgonrundan. Men i gengäld nästan vindstilla så det kändes inte så farligt. En varm kofta under jackan och mössa på huvudet hjälpte förstås till att hålla mig tillräckligt varm under vår lilla promenad. Och halkan blir liksom lite mindre hal när ytan blir sträv av den ytliga rimfrosten.

Farmen kanske jag också ska nämna. Även om jag verken sett Farmen eller Torpet från igår. Ska streama ner det till datorn senare idag om jag hinner. Annars hinner jag ju innan nästa avsnitt som kommer först på söndag.

De har ju en sån där Don Juan-typ där i år igen. En sån som ser sig själv som Guds gåva till den kvinnliga halvan av mänskligheten. I bloggens backspegel för idag ser jag att jag ställt små prognoser ibland genom åren och i alla fall ifjol hade jag rätt om Helena. Som tjejen hette som i början bröt ihop vid minsta motgång. Hon var ju med sen nästan in i kaklet. Så därför blir årets prognos att "charmören" Viktor kommer att bli hemskickad mycket fortare än han själv kunnat tänka sig. I hans värld så har ju nästan vunnit redan men det tror INTE jag att han gör. Inte heller han som säger sig vara skådespelare som jag glömt namnet på just nu. Båda har lite för höga tankar om sin egen förmåga liksom storbonden. Nej, jag tror på Nebba även om han just nu befinner sig på Torpet. Madde trodde jag också skulle gå långt men hon gav ju upp och for hem häromdagen. Tova, med de knallgula naglarna tror jag inte heller på. Så länge det handlar om råstyrka klarar hon säkert av de flesta andra tjejer där men kommer hon upp i tinget mot någon som väljer kunskap så ligger både hon och flera andra risigt till.

Men... tiden får utvisa. Jag är ju absolut inget orakel även om jag oftast har rätt när det gäller de där med lite för stort självförtroende som inte riktigt kan leva upp till.

På söndag kväll firar jag också tre veckor utan alkohol. På nyårsdagen hade jag kvar lite rödvin och en skvätt konjak som jag drack upp då med löftet till mig själv att ta en "vit vecka".

Om sanningen ska fram har jag nog tippat i mig både lite för mycket och lite för ofta av livets goda drycker. Därför började jag fundera på just en viot vecka för att, om inte annat, ta reda på om jag blivit beroende. Men på de här veckorna har jag inte fått en enda signal från min kropp att jag saknar det, inget sug efter att åka iväg och skaffa hem lite vin eller några starköl. Tvärtom har jag bara känt mig piggare och piggare och därför förlängt min vita vecka med en ny i taget. Nu har jag bestämt mig för att fortsätta månaden ut åtmiknstone. För eftersom jag nu vet att jag klarar mig minst lika bra utan så kan jag lika gärna spara de pengar sånt kostar till annat som kropp och pl¨ånbok mår bättre av. Nu har jag ju konstaterat att jag knappast är alkis i alla fall så då kan jag lika gärna fortsätta min avhållsamhet ett tag till. Hur länge det blir får vi väl se men som det känns nu skulle det nog kunna räcka till midsommar eller åtminstone till påsk.

Sen är det ju så praktiskt att oavsett vad som händer i mitt liv så behöver jag aldrig fundera över om jag törs köra bil eller ej. Levnadsregeln har varit att om såna tankar kommer så väntar jag minst 5-6 timmar för att vara på den säkra sidan. Många skaffar ju alkometer för hemmabruk för att testa sig innan körning men det skulle jag aldrig lägga pengar på. Jag anser att om man behöver en sån är det nog dags att förändra sina alkoholvanor.

Nej, så rent och gott vatten som vi har här i mina trakter så duger det bra som dryck samt att göra kaffe av.

Ännu ett pinnhål in på livremmen imorse så min minskning av vikt och omfång går också fortfarande åt rätt håll. Och det trots att jag "syndade" med raggmunk och fläsk i förrgår. Fortsätter det så här så måste jag snart köpa en håltång så jag kan göra nya hål. Det är billigare än att köpa nytt bälte. Jag är på femte hålet nu och det är bara två kvar. När jag började med de nygamla matvanorna hade jag pinnen i yttersta hålet i skärpet. Så det har hänt en del.

Nu kommer min lilla hundfröken och pockar på min uppmärksamhet så jag misstänker att hon vill gå ut en sväng igen. Det ska jag förstås tillmötesgå så vi får röra lite på oss, både hon och jag, innan det blir mörkt.

Ha en fin fredag kväll och helg, kära orbrukare i Vattholma, Ödeshög,, Hjoggböle och Frillesås.

Vi ses!