Återkommer till årets Farmen-upplaga. Det var vaktombyte på Torpet idag och två av de senast tillkomna fick bege sig dit för att öka sina chanser till amuletter. Och den självutnämnde slutsegraren Viktor fick återvända till Farmen efter två veckor som torpare tillsammans med åldermannen i gänget, Jan-Christer eller JC som han kallas av de andra.

Om man jämför med de tidigare årgångar jag sett är det ju ganska fridsamt i årets upplaga. Inga aggressiva människor som skapar konflikter men ett väldigt paktande där flera (som vanligt) tror att de är smartast på stället och litar nästan blint på sina paktkompisar på samma gång som de planerar för hur de andra ska manövreras ut. Hittills är det väl egentligen bara Julia och Päivi som tvingats lämna och åka hem så jag gissar att det blir nån twist från ledningen rätt som det är för att få ut mer än en deltagare.

På ett sätt måste man ju beundra de som klarat av att vara kvar så här länge med tanke på hur lite mat de har tillgång till. Första veckorna levde de väl i stort sett helt på gröt av rågmjöl. Nu har de ju i alla fall ägg och mjölk sen de fick kor och höns. Så det lär väl snart vara dags för slakt av åtminstone en gris så att de får lite kött att äta också.

När jag streamde dagens sändning från Torpet lade jag märke till en underlig sak. De får ju inte ta med sig några som helst hygienartiklar, rakgrejor eller smink i packningen. Men Tova, som befinner sig på torpet även den här veckan, har fortfarande knallgula långa naglar på bägge händerna. Hur hon lyckats hålla dem så fräscha vet väl bara hon själv men underligt kändes det då jag la märke till det i rutan.

Förutom Farm och Torp så har jag även fastnat för SVT;s välgjorda "Händelser vid vatten" efter en roman av akademiledmoten Kerstin Ekman (eller har hon hoppat av akademien kanske?). Det finns liksom en tydlig kvalitetsskillnad i deras produktioner som man sällan ser i de kommersiella kanalernas utbud.

Det enda som stör mig lite  i den är hur norrlänningar framställs. Den där "håll-käften-attityden" som råder i den fiktiva byn, Svartvattnet för liksom tankarna till filmerna och TV-serien om Jägarna. Visst kanske det finns tendenser åt det hållet i någon enstaka avlägsen by långt uppe i obygderna men folk söderut kan ju tro att alla vi norr om tullarna går omkring med Gällivarehäng på brallorna, Helly-Hansentröja och kepsar med tryck från Brännströms bilservice och liknande. Norrland är inte bara små byar i Norr- eller Västerbottens inland.

Klassen på deltagande skådespelare är dock väldigt hög och serien är spännande även om jag i början tyckte att det blev lite förvirrande med de där kasten mellan 70- och 90-tal i handlingen.

Annars... så har det väl varit en rätt stillsam dag utan andra äventyr än en fin och ganska lång hundrunda längs strandpromenaden nedanför där jag bor. Den är väl grusad så man kan gå utan rädsla för att halka omkul även utan broddar på skorna. Dessa har jag använt rätt flitigt sen jag skaffade hem dem men nu har vi haft minusgrader igen i några dagar så det blir inte den där värsta glansisen.

Dock ser jag fram emot vår och sommar. Längtar efter barmark och värme. Att kunna gå ut och traska med Thea i bara shorts och kortärmad skjorta. 

Därför tänkte jag avsluta dagens svammel med en sång som ger lite hopp. Har lagt ut den flera gånger tidigare såhär års men den tål att höras igen. Även om jag aldrig varit nåt större fan av Östen Warnerbring.

Men innehållet ger kanske lite hopp åt oss alla. Att få höra att... "Snart blir det sommar igen".