En stor del av förra veckan märkte jag att ett av mina irritationsobjekt försvunnit. Jag talar om de där små reklamrutorna som ploppar fram så fort man byter sida här på bloggplatsen. Om jag t.ex ser  en rubrik och inledning som intresserar mig på förstasidan och klickar på den så kommer dt ju upp en reklamruta som jag måste släcka innan jag kan läsa bloggen. Samma sak om jag använder slumpknappen för att surfa omkring. Kanske inte varje gång men närapå. Och det var så skönt när jag plötsligt slapp det där. För de är ju luriga också med den där reklamen. En del ska man klicka upptill för att bli av med och andra nedtill. Ibland är det ett krys för att stänga och ibland en stäng-knapp som man måste klicka på.

Men sen igår är det alltså som förr igen. Eller rättare sagt som det varit de senaste åren. För det där fanns inte innan. VIsst finns det reklam insmuget mellan blogginlägg och det kan jag väl leva med men den stora mängd som drabbar oss numera känns lite för mycket. Men det handlar förstås om att någon vill tjäna mer pengar.

Och vem vill inte det? Fast för en pensionär är det ju svårt att anmäla intresse för övertid. Som jag kunde göra medan jag var löneslav. Inga löneförhöjningar för oss inte. Och väldigt små chanser till extrainkomster.

Jag såg dock en liten blänkare på FB för några dagar sen där de sökte timvikarier som ville jobba några kvällar i veckan på stadsbiblioteket. Det handlade om att hjälpa kunder så gott man kan samt att ställa tillbaka återlämnade böcxker i rätt hylla. Jag skickade ett mail och anmälde intresse men har inte hört av dem. Och med tanke på att jag aldrig skrivit ett CV som det heter numera så kanske jag var för dålig på att sälja in mig själv. Men vi får se.

På Farmen gjorde Christoffer processen kort med Tova som visade sig inte kunna någonting överhuvudtaget. Hon försökte inte ens gissa utan skrev bara frågetecken på sin lilla griffeltavla i Tinget.

När hon blev vald till andrekämpe sa hon att hon ju har överraskat förr och antydde att hon kunde göra det igen. Men i Tinget var hon helt chanslös.

Så nu återstår att se om hon kan överraska när hon väljer storbonde. Den styrande pakten har ju legat i för att få henne att välja Viktor eller Eddie och det kanske hon gör. Men jag hoppas faktiskt att hon inte följer deras råd utan kanske väljer sin bästa kompis, nykomlingen Tora. Då lär ju Viktor och hans hejaklack försöka locka till sig även henne. Men det får vi se imorgon.

Söndagen har varit stillsam. Inomhus, vill säga, för ute har nordvästen tagit i så det sjöng i knutarna nästan hela dagen. Så fast temperaturen legat runt nollan så frös jag varje gång jag var ute med Thea. Klädde mig mer för varje gång men det var först på kvällssrundan som det blev någorlunda uthärdligt. Då hade vinden mojnat och vi tog en lite längre sväng än tidigare. Och Thea har lärt sig nu att när vi kommer in efter dagens sista promenad så säger jag till henne att nu ska vi sova. Så då tassar hon snällt iväg till sin säng och lägger sig.

Där stannar hon till nån gång efter nio imorgon innan hon kommer och ställer sig på bakbenen mot mina ben och vill upp i famnen för klapp- och klistund. När hon fått det i några minuter brukar hon hoppa upp på min säng och somna om och sova en bra stund till innan hon vill ut.

Önskar mina kära ordbrukar en god natts sömn så drar vi igång en ny veca imorgon!

Vi ses!