Godmorgon Sverige! Eller god förmiddag kanske det heter såhär dags på dagen. Mot alla odds blev det lite sovmorgon idag. Vaknade strax före åtta till min egen förvåning.

Eftersom jag lider av grav sömnapné så har jag ju en sån där snarkmaskin som jag har på mig om natten för att få nog mycket syre och sova bättre. Den får man gratis på sjukhusen när diagnosen är ställd men när delar av den ska bytas ut får man bekosta det själv. Och för snart två år sedan gick "grimman" sönder. D.v.s den del som håller gummitutan man har över näsan och som spänns fast runt skallen. Så jag blev tvungen att beställa en ny. Till det facila priset av nåt på 1200 kronor. 

I förrgår upptäckte jag att min lilla fyrbenta sambo har gjort sitt första lilla hyss sen hon kom till mig. Slarvig som jag kan vara ibland så hade jag lämnat masken (grimman) kvar i sängen bredvid kudden. Brukar annars hänga upp den i en krok på väggen ovanför. Där hade fröken Thea tydligen hittat den och funnit den tilltalande som tuggleksak. Ett litet resårband på ena sidan hade tydliga spår av tänder och var helt av.

Så när jag konstaterat att det knappast går att laga så sökte jag reda på nätsidan där man köper tillbehören. Men nu hade priset stigit till en bit över tvåtusen. Det stod också genast klart för mig att det hade jag inte råd med just nu. Så jag tänkte att jag får väl klara mig utan den ett tag då. Vilket ledde till att jag var trött som gnu hela dagen igår eftersom sömnen blir så mycket sämre utan det lilla extra syret.

Men så minders jag att då jag hämtade maskinen så¨fickc jag med tre olika modeller av mask för att själv prova ut vilken som passade mig bäst. Så jag letade fram dem och konstaterade snabbt att den första gick bort direkt, den klarade jag inte av. Den andra satt inte heller som jag ville men efter lite justeringar av remmar och spännen så fick jag den att sitta hyfsat ändå. Så jag testade igår kväll och resultatet blev alltså jättebra.

Så nu får jag se till att vara noga med att se till att Thea inte kommer åt att gnaga på den  så borde jag väl klara mig i nåt år igen. Då har jag förhoppningsvis också lyckats ta bort såpass mycket av övervikten att jag klarar mig utan.

Jo, för det hänger ju, till stor del, samman med mitt omgång att jag snarkar så vansinnigt.

Och att vara arg på Thea tjänar ju heller ingenting till för hon skulle ändå inte fatta vad jag bråkade för. Det är ju så med hundar att man måste ta dem på bar gärning för att de ska förstå att något är förbjudet. Och hur skulle hon kunnat veta att hon inte fick gnaga på den där goda lilla saken?

Skrämmande många människor tror ju att om hunden t.ex råkat göra en pöl på golvet så ska man släpa dit den och stoppa ner dess nos i pölen medan man "fyar" den bryskt. Det är inte bara elakt men även totalt meningslöst för hunden fattar ingenting av det. Den tänker inte att; "Ojdå, der var jag som gjorde den pölen" utan blir bara rädd utan att förstå nåt.

Som barn var jag en gång med min moster och hennes man till deras grannar på landet, ett äldre par osm just skaffar en stövarvalp. Den blev så till sig av lycka då vi kom och slank in under bordet där den satte sig och bajsade på golvet. När herrn i huset såg det tog han valpen i nackskinnet och släpade ut honom på farstutrappan. Där hade de ett björkris som han använde på hundstackaren tills den ylade av rädsla. Jag kunde aldrig riktigt tåla den farbrorn under resten av mina barnaår. Trots att jag, fram tilll dess, alltid gillat honom och tyckt att han var snäll.

Så Thea förblir ovetande om vad hon råkat ställa till och jag vet ju att det inte var av illvilja hon gjorde det.

Idag är det internationella våtmarksdagen. Men inte nog med det - det är också internationella tvillingdagen och murmelldjurets dag som jag skrivit om några gånger genom mina bloggår. F.n har jag inga tvillingar i bekantskapskretsen men tre kusiner som är trillingar. Egentligen får jag väl kanske räkna in dem ändå för två av dem är enäggstvillingar och väldigt lika varandra. Än idag faktiskt fast de är 57 år gamla. Den tredje systern i skaran är "ett ägg alldeles för sig själv", som deras mamma, tillika min faster, brukade skoja och säga. Hon är lite längre än sina systrar och betydligt mer tystlåten och stillsam. Så hon är väl den som är mest lik min faster. De andra två var riktiga små yrväder som barn och är fortfarande rätt spralliga. Som deras far.

Vad ska vi då göra med denna torsdag? Tja, vädret ser ju minst lika fint ut som igår även om det blåste väldigt isiga vindar då jag och Thea gick vår morgonpromenad. Men bara blåsten avtar så blir det nog en repris på gårdagens rekodlånga sväng mitt på dagen. Vi gick mer än halva strandpromenade n och tredubblade därmed den längsta sträcka vi gått innan dess. Då var hon rejät trött och törstig då vi kom hem igen. Sörplade i sig halva vattenskålen och uppsökte därefter sin säng för några timmars skönhetssömn.

Det blev rejäl brunch idag också. Hittade några skivor lufttorkad skinka, en bit paprika, vårlök och ett par champinjoner i kylen och tärnade ner i stekpannan. När allt fått lite färsg slog jag över omelettsmeten och en grabbnäve riven ost. Mycket gott med omelett på rester. Vad jag ska hitta på till middag vet jag inte ännu men det löser sig. 

Sen ikväll är det hockey på TV igen. Repris på tisdagens möte med HV71 från Jönköping som motstånare. Denna gång spelas matchen dock här på Sveriges midja. I NHC arena i Sörberge i Timrå kommun. Och det är inte vilken match som helst. Ikväll kommer rekordet i flest antal spelade matcher för Timrå IK någonsin att slås. 

Per Hallin har det gaamla rekordet på 680 matcher. Det tangerade klubbikonen Jeremy Boyce i tisdags och ikväll lär han firas med blommor och stående ovationer för sina 12 raka säsonger som Timråspelare när han slår rekordet.

Ett rekord han säkerligen kommer att ha i många år framåt. Dels är han bara 29 år och dels har han ett år kvar på sitt kontrakt med klubben. Och kan mycket väl bli kvar några år även efter att kontraktet gått ut.

Och han är en typ av seplare som jag har lite extra stor respekt för. Inte den som gör flest må eller snyggaste dragningarna. Men den som ALLTID kommer till match och träning med inställningen att ge allt han kan. Den typen som kastar sig och täcker skott även om man leder med 6-0 och bara sekunder återstår av matchen. Mr 100%, skulle man kunna kalla honom. Dessutom är han omtalad för att vara den som genast tar hand om de som kommer nya till laget, ställer upp och hjälper kompisarna i alla lägen både på och utanför isen. En äkta kämpe, alltså. Som är värd alla hyllningar han kan få. Så nu ska det bli spännande att se vad hejaklacken har hittat på som hyllning.

Därmed, kära ordbrukare, ska jag lämna er åt era öden och äventyr i Surte, Blomstermåla, Örbyhus och Vellinge!

Vi ses! Förr eller senare!