Så har jag ätit årets första surströmming. Tyvärr missade jag att föreviga dagens mddiag med kameran i min aj-fån så ni får, helt enkelt, tro mig på mitt ord. Lite före klockan fyra i eftermiddags blev jag upphämtad av min tama husmekainker per bil och vi landade strax därefter i lokalen där festen skulle gå av stapeln.

Om jag får väja fritt så föredrar jag att äta Oskars hela surströmmingar men nu var det filéer som stod till buds så då får man helt enkelt "gilla läget" och njuta så gott det går även av dessa,

Som jag skrivit om flera gånger förut så pågår det ju ett rovfiske utan dess like i Östersjön där man i princip dammsuger hela detta innanhav på allt levande. Alltså även på strömmingen som sedermera var tänkt att bli surströmming.

Filéerna i de burkar som min kompis och vår gemensamma kvinnliga vän lyckats bunkra upp var väldigt små till växten men har man inget annat så får de förstås duga. Och njöt tror jag att vi alla gjorde ändå!
Mandelpotatis hade de också lyckats få tag i liksom en blandning av gul och röd lök samt tomater och gräddfil. De två sistnämnda tillbehören är dock inte alls nödvändiga ur mitt perspektiv.

Men lökblandningen plus tunnbröd med smör och lagrad grevéost räckte utmärkt för att lyckliggöra min munhåla.

Fröken Thea fick tyvärr inte följa med för lokalen vi satt i är gemensam för en hel bostadsrättsföreneing och där är pälsdjur bannlysta av hänsyn till eventuella allergiker. Men hon klarar galant några timmar helt för sig själv också!
Desto gladare blir hon förstås när "husse" till sist kommer hem även om han kanske luktar surströmming. En annan hund jag hade för många år sen, en Cavalier King Charles Spaniel, åt gladeligen både potatisskal, surströmmingsrens och rå lök om han fick chansen. Vi käkade surströmming en gång, på den tiden, i dåvarande svärföräldrarnas sommarstuga och då vi ätit klart hörde vi alla en bil komma inrullande på gården. Vi gick ut för att se efter vem som kom och välkomna dem och då vi åter kom in hade jycken festat på fiskrenset och skalen från potatisen och tycktes väldigt nöjd och belåten. Det var bara det att han inte tålde att äta annat än torrfoder och han var dålig i magen i nästan en hel vecka efteråt. Ingen höjdare varken för oss eller för hunden..

Idag kom dock inga djur till skada utan fem människor fick njuta sin favoriträtt bara. Hoppas nu bara att detta organiserade rovifske i Österjön upphör snarast samt att fångsterna på den finska sidan av vårt innanhav räcker för att mätta marknaden för årets surströmming.

Därmed tackar jag mina kära ordbrukare för visat intresse och tillönskar er alla en angenäm natt tillsammans ellr var för sig i Björklinge, Tidaholm, Örtersund och Axmarby.

Lev väl! Vi ses!