Påsken har gått i stort sett obemärkt förbi i mitt hem.Ända sedan jag blev för gammal för att anses ha rätt till ett påskägg med godis i har jag aldrig brytt mig nämnvärt om denna helg.

Medan jag fortfarande arbetade var jag gladast om jag jobbade under dessa dagr för då drog man in fina pengar på OB-tilläggen. Med det skiftschema jag jobbade under mellan 1997-2005 kunde man dra in hela 40 timmar storhelgstillägg (nästan 100% mer än vardagar). Och då gnuggade man händerna inför nästa lön minsann.

Men i år, när jag för första gången på evigheter bor helt själv (förutom Thea, förstås) så har det inte märkts alls att dagarna hade röd färg i almanackan. Igår åt jag överbliven kålsoppa från förra veckan och idag stekte jag ett par filéer Guldskädda med stuvad spenat till. Och saknade inte alls nåt påskbord.

Imorgon tror jag att det blir ostgratinerad blomkål och broccoli med lite stekt fläsk till middag. Ingen "fin" mat det heller men det är ju bara jag själv som bestämmer vad som är fint.

I min barndom var påsken ganska stor. Inte för att min släkt var så värst religiösa men firade påsk gjorde man ändå med besked. Det var påskaftonen som var den stora dagen, tyckte de vuxna. Då samlades vi oftast hos en av mina mostrar till påskmiddag. Sen, framåt kvällen, kom det alltid en påskkärring. En vuxen sådan, i form av min äldsta moster i färglad utstyrsel och färgglatt sminkat ansikte med små presenter till barnen. Inte påskägg utan man kunde få nån liten leksak. Det där papp-ägget med godis brukade ligga bredvid eller under kudden när man vaknade på påskdagen.

Nu har jag dock insett att det varierar mellan olika familjer hur man firar.

Man kanske borde ha fötts till hund istället. För Thea är ju nöjd med samma torrfoder varje dag, morgon och kväll. Det var en veterinär som en gång lärde mig att det där med variation i kosten bara är ett mänskligt påfund. Hundar bryr sig inte om det alls utan är lika nöjda med samma käk 365 dagar om året. De vill bli mätta och sen gäller det ju för oss, deras ödmjuka tjänare, att hitta ett fabrikat som ger den näring de behöver.

Till kommande vecka har jag insett att det är dags att hitta nån som kan hjälpa mig att klippa hennes klor utan att ruinera mig. Starx ovanför där jag bor finns ett hunddagis och häromdagen fick jag höra att de ställer upp med sånt för en ganska billig peng. Förhoppningsvis kan de även lära mig hur jag ska klippa så behöver jag bara skaffa hem en klotång så kan jag sköta det själv sen,

Men det är inte det enda som behövs. Hon börjar bli så lurvig att det snart behövs en trimning av pälsen på vissa ställen. Dvärgschnuzern är ju som lurvigast i bägge ändar, så att säga. Bruna löv, gräs och små kvistar fastnar gärna i skägget på henne och när jag badade henne för ett par dagar sen hade hon lyckats odla "kånkelbär", som de kallas, i andra änden av sin kropp. Det blir lätt att det fastnar lite där bak om hon får bli för lurvig.

Men det kanske är lite svårare att sköta om själv. Jag har klippt luggen på henne ett par gånger då för mycket päls hängt över henne ögon och det går bra men resten måste jag nog leja bort.

Jag kanske är på väg att annamma hennes dygnsrytm, förresten. Hon har sovit en timme redan och jag börjar också att gäspa så smått nu. Så jag får väl gå och borsta tänderna och krypa till kojs så fort jag kollat min V75-rad. Jag kanske sitter här och är smått förmögen. Vad var det de sa i trislottsreklamen för länge sen...? "Plötsligt händer det!"

Så jag ska kolla om det är "plötsligt" idag och sen stänga ner datorn för natten.

Ha det gott tills vi ses igen, kära ordbrukare!

För jag kommer tillbaka. Jag kommer ALLTID tillbaka!