"Iväll ska brasor brinna för att fira vårens ankomst. Jag ska sjunga in i flammorna som alla andra..."

Inleder med den enda sång jag känner till som handlar om den här dagen. Visst finns det sånger som traditionellt sjungs idag men ingen av dem nämner väl egentligen dagen i sina texter...? Nåja, det får väl vara hur det vill med den saken men jag lägger ut länken trots att jag mycket väl vet att jag har gjort det förut.

Och våren har ju äntligen kommit tillbaka, om än inte med samma styrka som för ett par veckor sedan då kvicksilvret t.o.m kröp upp till nästan 20 plusgrader. Inte så vidare varmt ännu men solen skiner från klarblå himmel så hoppet lever om en fin dag.

Träffar jag min syster så ger jag mig tusan på att hon kommer att påminna mig om denna dag för 51 år sedan, 1972, då jag som fjortonåring tog min första fylla och blev hemskjutsad av en fältassistent. Senast hon tog upp saken sa jag till henne att det bara är mord som inte preskriberas i Sverige. Alltså tycker jag att det är hög tid att vi lägger den lilla malören bakom oss. "Misstag kan vi alla göra", som den närsynte igelkotten sa när han klev av rotborsten!

Sen dess har mycket vatten runnit under broarna och numera har jag inga tradtioner alls den här dagen. Det blir som vilken vanlig dag som helst. Jag ska gå ut med hunden om en stund och sedan laga mig lite frukost.

Det blev alltså inget nytt samboskap med dottern utan rummet hon var tänkt att få bo i är numera fyllt med hennes grejor som hon inte tog med sig. Igår bar det av mot Göteborg för henne istället. Men eftersom klockan blev nästan fem på eftermiddagen innan hon kom iväg så skulle hon köra till Uppsala eller så och sova en natt på hotell innan hon åkte vidare. Givetvis sa jag till henne att höra av sig när hon är framme så jag vet att resan gått bra. Föräldraskapet sitter liksom i ryggmärgen fast alla barnen är vuxna för länge sen.

Och det är väl inget fel i det. Det handlar ju om omtanke och det kan väl inte världen få för mycket av? Omtanke, kärlek, empati och medmänsklighet är ord som jag tycker vi borde hylla så mycket mer än vi gör. Solidaritet är också ett sånt där ord som tycks vara på väg att försvinna.

Så ikväll får jag kanske veta hur min fyrbenta sambo reagerar på smällare, för såna lär väl skjutas som vanligt framåt kvällen. Många husdjur blir ju skräckslagna då det börjar smälla och smattra ute på nyårsnaten eller Valborg. Men jag har en käänsla av att hon inte kommer att bry sig så mycket. De enda ljud hon brukar reagera på är om några pratar högt i trapphuset nära vår dörr. Då kan hon gläfsa till för då tror hon att det kanske kommer besök. Vilket alltid gör henne nästan hysteriskt lycklig.

Men med lite tur kanske det inte blir så många smällare. Att skjuta raketer är ju ganska värdelöst för när det blir mörkt är ju klockan bortemot halv tio på kvällen på mina breddgrader.

Och ljusare blir det ju för varje dag i åtminstone 1½ månad till innan det vänder igen. Igår kväll blev sista promenaden inte förrän efter nio på kvällen men det var fortfarande nästan helt ljust ute.

Den lille killen i Skåne, han med majblommorna, som jag skrivit om tidigare i veckan har nu passerat fyra miljoner kronor i sin försäljning av majblommor. Det måste vara ett svårslaget rekord. Rent statistiskt sett så innebär det att nästan halva svenska folket köpt varsin majblomma av honom. Det värmer hjärtat att se att så många brydde sig!

Nu börjar det bli dags för Theas morgonpromenad och jag tror att jag ska gå längs strandleden här nedanför och lukta på havet. Små tussilago har börjat sticka fram sina gula ansikten här och där så nu dröjer det väl bara nån vecka till innan vitsipporna kommer också. Och "musöron" på björkar och andra träd. Härligt!

Ha nu en trevlig Valborg, kära ordbrukare i Stenungsund, Hälleforsnäs, Gnarp och på Rådmansö. 

Vi ses! Förr eller senare!