Det drar ihop sig till Blåkullafärd för alla häxor och påskkärringar och gubbar. Finns det påskgubbar, förresten? Ordet klingar bekant på nåt sätt och jag undrar om jag inte hört nån gång att så kallades utklädda män som gick omkring i byar på landet på skärtorsdagens kväll och dängde en träsko i väggen eller nåt. Vilket då skulle ha varit en tidigare form av påsksmällare.

Men det är, som sagt, bara ett väldigt vagt minne så det kan vara en produkt av min fantasi också.

Hur som helst.. Om du ska ut och rida kvast imorgon kväll, se då till att det bara är rent kaffe i pannan och inga starkvaror av något slag. För då kan det sluta illa...

Hittade bilden på FB men jag vet att jag har sett den förr så fler än jag lär väl ha delat den vidare.

En annan lite kul bild jag hittade och knyckte för några dagar sedan är den här...

Den får mig osökt att tänka på den där gamla Casinosketchen med Gus Dahlström och Gösta Krantz. Den där om "Hålet i gatan". Jamen, ni får väl den också då även om jag har lagt ut den förut för nåt år sedan.

Var humor bättre förr? Nja, det vet jag väl inte om man kan säga, det är väl en smaksak. Just denna tycker jag är genialisk på flera sätt. Men så mycket är ju säkert att många sketcher gjorda på 60-talet (som denna) eller tidigare håller lika bra än idag. På den tiden kunde man vara rolig utan att vara direkt elak. Även om det visst finns små spydiga kängor som sparkas lite även i denna lilla sketch.

Det var liksom lite mer jordnära på den tiden, kan jag tycka. Man gjorde sketcher, kupletter och monologer som publiken kunde känna igen sig själva i. Och inga skratt är väl bättre än då man skrattar åt sig själv?

Våren tycks i alla fall vara på väg nu. Visserligen var det frost på bilrutorna när jag vickade på persiennerna imorse men då jag gick morgonpromenaden med Thea var det redan 4-5 plusgrader och solsken från klarblå himmel.

Solsken har vi haft i nästan två veckor på raken men förra veckan var det ändå kallt ute både dag och natt. Så nu ser jag fram emot barnark då jag kan ta med mig min lilla furbenta sambo upp i skogen och pröva att släppa henne lös. Först på nån lite avlägsen plats där det inte går en massa folk tills jag vet om hon kommer på inkallning. Annars får jag väl lära henne att göra det. Och när jag vet att hon gör det varje gång kan jag gå elljusspåret här ovanför och låta henne springa fritt ibland även där.

Det vackra vädret töar också fram bevis för att det minsann inte är alla hundägare som plockar upp lämningarna efter sina älsklingar. Bruna klickar tinar fram på löpande band nästan var man än går.

Men DET är inte det värsta! Det som verkligen stör mig är de där som plockar upp efter hunden, knyter ihop påsen och sen slänger påsen på marken. Hur tänker man då?

Jag menar... en hundskit försvinner ganska snabbt ändå men att bryta ner plaspåsen tar väl tusen år eller så. Så då vore det väl mycket bättre att lämna avföringen på marken.

Själv är jag noga med att plocka upp, har alltid varit det med alla hundar jag ägt eller vaktat åt andra. Går vi i skogen och jycken sätter sig några meter bredvid spåret, där inga människor trampar så kan jag lämna det kvar men på eller i anslutning till stigarna är jag lika noga som nära mitt hem.

Att inte alla plockar upp beror knappast på att man gillar att se hundskit överallt eller att man inte fattar att ens egen hunds lämningar är lika fula som andras. Nej, det beror uteslutande på lättja och bekvämlighet.

För kanske en månad sedan klev jag ur bilen då en tonårskille rastade en halvvuxen valp precis utanför huset jag bor. Hunden satte sig och krystade mitt på en gångväg och killen såg sig lite oroligt omkring. När vovven var fäärdig vände killen på klacken och tänkte gå därifrån så jag ropade åt honom och frågade vem som skulle plocka upp efter hunden. Han svarade att han glömt ta med sig påse. Genast sa jag att han kunde få en av mig eftersom jag alltid har såna i fickorna. Och, jodå, han hämtade den och använde den också. Förhoppningsvis "glömmer" han inte påsarna i fortsättningen.

Annars... så firar jag, just idag. tremånadersjubileum som hundägare och sambo med den här lilla skönheten..

Tack till Theas förra familj som lät mig överta dessa dryga åtta kg ren kärlek! Hon kräver en hel del men hon ger ännu mer.

Påsk på väg, som sagt. Men det är inget som syns i mitt hem. Vi bryr oss inte om påsken, varken jag eller Thea. En skinka har jag köpt som jag ska griljera under dagen eller imorgon men annars blir det som vilka dagar som helst.

Till alla hypokondriker och simulanter därute önskart vi därför "Glad Pjåsk" och till mina kära ordbrukare önskar jag en trevlig onsdag och hoppas att ni har lika vackert väder som vi här på Sveriges midja.

Var inte så förtvivlat rädda om er! Lev! Men lev väl!

Vi ses!