En helt ok tisdag i december! Började väl lite nervigt kanske. Inte från min sida men yngstingen hade teoriprov för körkort idag. Som han fixade med glans! På min tid betydde ju uppkörning teoriprovet plus körprovet efter varandra samma dag. Men så är det uppenbarligen inte längre. Nu är teorin avklarad men den praktiska delen, uppkörningen bakom ratten, äger rum först den 15;e. Alltså nästa onsdag.

VH (Vår Herre) hade kastat över oss en hel del snö igen så en god stund innan vi skulle åka gick jag ut för att befria Madame Citroen från vitvarorna som VH kastat ner över oss sen sist hon och jag var ute och åkte. För detta ändamål hade jag igår hos Biltema införskaffat ett nytt verktyg.   

Denna förnämliga manick har skjutbart skaft som kan bli hela 120 cm långt. I ena änden sitter en skrapa för att ta bort is från rutorna och i den andra en borste att sopa bort snö med. Som dessutom är vridbar i flera olika lägen för vad man kan tänkas att behöva. Och på andra sidan borsthuvudet finns en mjuk gummiskrapa som med fördel kan användas till att raka bort snö från bilens tak från sidan ellerbakifrån. 

Med den längd man får med fullt utdraget skaft kan man snöröja sin bil från ena sidan och behöver inte ens gå runt den. Skapelsen kostade dessutom bara 119 kronor så jag rekommenderar verkligen mina kära ordbrukare, om ni är bilägare, att skaffa er en likadan.

När bilen befriats från snön körde jag så in ynglingen till stan och trafikverkets lokaler. Väl hemma ringde min tama husmekaniker och föreslog lunch på "Herrgår´n" eftersom de åter serverade raggmunk med fläsk o rårörda lingon.

En rätt både han och jag älskar djupt så jag tackade ja och plockade upp honom på vägen till stan för att även hämta upp sonen. Därefter åkte vi, alla tre, den dryga milen söderut till Svartviks Herrgård och denna lunch...

Tänk att nåt så enkelt och basic kan vara så gott! Med bara enkla råvaror. Vi lät oss väl smaka och därefter fraktade vi hem min tama husmekaniker och sonen fraktades till hans ömma moder. Medan jag åkte hem och snarkade bort det värsta paltkomat här på datastolen. Hungrig blev jag inte fler gånger idag och lagade därför ingen middag. Sonen åt hos sin mamma medan jag nöjde mig med två skivor rågrut med kall ugnsgrillad fläskkarré i tunna skivor och en kopp kaffe. Har man tryckt i sig en rejäl laddning raggmunk med fläsk till lunch så behövs liksom inte så mycket mer mat den dagen.

Imorgon ska jag göra slag i sak och äntligen åka in till "gruvan" och tömma skåpet i omklädningsrummet samt återlämna nycklar och sånt. Därefter ska jag försöka lägga den delen av mitt liv bakom mig helt och hållet. Stryka ett streck och gå vidare, helt enkelt. Någon avtackning tror jag knappast att det blir tal om. Och lika bra det, i så fall. För min senaste (och sista) chef på stället vill jag helst slippa träffa fler gånger. Hon gjorde bort sig så grovt, i mina ögon, i somras så att jag ser helst att jag slipper ha mer med henne att göra.

Tre dagar kvar nu alltså av den anställning jag påbörjade nyss fyllda arton år den 13/1-1976. Sen går den delen av mitt liv i graven för gott och jag måste hitta andra vägar. Skaffa hund tycker yngstingen att jag borde göra snarast möjligt. Och visst vore det ju kul. Men det kostar ju så förbannat mycket pengar, dessvärre... Såvida man inte tar sig an en omplaceringsvovve på 7-8 år. Och det är såklart en möjlighet. Men om jag verkligen tar det steget skulle jag ju helst vilja att hunden och jag får åtminstone tiotalet år tillsammans. För man blir ju så fäst vid de där fyrbenta gynnarna. Och det gör ju så ont om de går bort innan man själv gör det..

Nåja, vi får se hur det blir. Med det och med allting annat. 

Ha det gott, kära ordbrukare i Väckelsång, Pottäng, Surahammar och Vassmolösa. Vi ses igen, jag vågar nästan lova det! Men när och hur står skrivet i stjärnorna! Ha det!