Så var då även den klassiska "Grevinnan och betjänten" avklarad för denna nyårsafton. Som är den sista innan pensionen för mig. Min tid som arbetslös är alltså nästan över nu och jag ska gå in i den livslånga semestern. Hur lång den blir vet jag förstås inte men jag hoppas få ett antal friska år innan det blir dags för slutförvaring i en etta med jordvärme men utan utsikt. Men åter till  TV-klassikern...

Då o då hör jag folk säga att de är trötta på den. Och det får man förstås vara. Själv älskar jag den djupt sen allra första gången jag såg den. Det kan ha varit 1973. Eller möjligen -74.

Men då var det inte på nyårsafton utan kanske på juldagen, annandagen eller nån av mellandagarna. Det var ganska sent och endast jag och min far var vakna i huset. Vi satt vid TV;n efter att ha sett något annat program då en s.k hallåa dök upp och sa att det blivit tid över innan nästa inplanerade sändsning så de skulle visa ett pausprogram vid namn Tigermattan. När det nuvarande namnet skapade har jag ingen aning om men jag vet att både farsan och jag höll på att skratta läppen av oss åt den allt mer berusade betjänten, James. Åt hans försök att behaga sin husmor vars gamla vänner alla lämnat jordelivet fast hon inte hade förstått det. Därför var han alltså tvungen att försöka gestalta Mr Pomeroy, Admiral von Schneider och Mr Winterbottom när de nu inte längre kunde delta själva.

Sedermera gjorde SVT denna filmsnutt till klassiker på nyårsaftonen istället och jag hoppas att de aldrg slutar. Den är liksom lika mycket tradition som Kalle Anka på julafton eller Karl-Bertl Jonsson för den delen.

Min hemtjorvade smörgåstårta blev väldigt god även om den kanske inte är den vackraste som skapats på jorden. Såhär såg den ut innan sonen och jag började skära i den...

Kanske inte nåt skönhetspris men för gommen och munhålan var den en ren och skär njutning. Och mer än halva står kvar i kylen att njutas till frukost, lunch eller middag imorgon och på söndag. 

Annars så hittade jag en annan bild på FB idag som fick mig att haja till. Nu har jag inte burit mask i offentligheten på ett bra tag men skulle jag börja igen vore det intressant att få se reaktionern om jag hade en sån här på mig...

Kanske ska undvikas om det finns risk att barn får se den men... Annars vore det kul!

Kul var det dock inte igår. Eller det BLEV med tiden men inte först. I bloggens backspegel kunde jag då läsa att igår för exakt tio år sedan spelade Timrå IK mot Färjestad på hemmaplan och motståndarna gjorde hela tre mål från positioner bakom mållinjen. Jag hade bloggat i pausen mellan andra och tredje perioden och då låg Timrå under mot FBK med 1-5 inför sista perioden. Samma siffror rådde igår hemma mot Malmö IF och då gav jag, skam till sägandes, upp och valde att se på sammanfattningen av Farmen istället.

Men när jag gjort det och konsulterade det allvetande internet såg jag att Timrå inte bara gått ikapp i sista perioden utan även vunnit i förlängningen. Då mindes jag plötsligt att DET har de gjort en gång förut. För 20 eller 21 år sen!

Både år 2000 och 2001 läg jag på sjukhus efter stora operationer på hösten. Och jag VET att det var där jag hörde via radiosporten att Timrå vände underläge med samma siffror som igår på bortaplan mot Malmö. Men jag är alltså inte säker på årtalet.

Så när MIF ledde med 5-1 kände jag att det var historien som upprepade sig och därför kastade jag in handduken i förtid som jag nästan aldrig gör annars. Så döm om min förvåning så lokaltidningens hemsida berätta för mig imorse att man vände och vann mot skåningarna.

Som sagt, bara timmar kvar nu innan jag lämnar de arbetslösas skara och träder in i pensionärernas. Får väl kanske rådfråga mina syskon hur man gör för att vara en bra pensionär. Hur bevisar man till exempel att man är just pensionär när man vill åt pensionärsrabatter? Körkortet talar ju bara om att jag är fyllda 64 och det är ju långt ifrån alla som pensionerat sig då. Nåja, det löser sig nog!

Nu väntar jag bara på att Stjärnorna på slottet och nästa säsong av Farmen ska böja så jag får nåt att reta mig på.

Några få timmar kvar till tolvslaget och eventuelt ska sonen och jag åka ut i hans nyköpta bil (Volvo S60) och beskåda fyrverkerierna från något av stadsbergen. Om det är klart väder förstås. Annars kan vi lika gärna se det från balokongen. Men OM vädret är gynnsamt och min aj-fån klarar av att ta hyfsade bilder av det så får jag väl återkomma i frågan under morgondagen. Lev väl till dess, kära ordbrukare i Vittangi, Örsundsbro, Glimåkra och Norrhassel. Och akta fingrar och ögon om ni skjuter raketer själva.

Så... Fuck 2021, detta enastående skitår och låt oss se till att 2022 inte bara blir ett hundår till...