"Så var det lilla roliga gjort!" En gammal klyscha som jag inte riktigt vet varifrån den kommer men det spelar kanske ingen större roll. Lilljäntan (hon som ganska nyss fyllde 28) kom hit med sin mor i släptåg lagom till Disneytimmen i TV. Själv såg jag inte så mycket av det i år men jag hörde ju ända till köket och visste ju precis hur det ser ut när Musse Pigg klär julgranen där han fått med sig Piff och Puff in i huset. Eller när Kalle Anka tvättar rumpan i det ihopfällbara badkaret under husgvagnssemestern med Långben och Musse. 

De flesta av inslagen har ju varit med sen jag själv var barn som Lady och Lufsen, Ferdinand och de jag nämnde. En som tillkom lite senare, men för all del också är gammal nu, är min favorit bland filmsnuttarna, Robin Hood. I år fick jag nöja mig med att höra det från köket medan jag lade sista handen vid julbordet. Så här blev det...

Nytt för i år var Julias (lilljäntans) Västerbottenssill, en röra med sill, Västerbotteost, creme fraiche och majonnäs samt nåt mer som jag glömt. Men god var den. Nytt var också mitt försök med min f.d svärmors recept på senapsgravad strömming som blev jättegod, den med. Godare, tyckte jag, än senapssillen man köper på burk.

Inte utan att man undrar hur folk bar sig åt förr i tiden då man hade dubbelt så många saker på julbordet. Jag hade t.ex inga syltor eller aladåber. Inte heller grisfötter eller inkokt lax som var givet i min barndom.

Och inte nog med det! När man hade smällt i sig allt det där så ställdes det ju fram lutfisk och därefter risgrynsgröt. Hur orkade folk? Eller åt man kanske bara en köttbulle, en skinkskiva, en prinskorv o.s.v?

Och till kaffet ganska tätt inpå gröten skulle det ju vara tårta också!

Nej, jag severade glögg och pepparkakor till Kalle Anka och kaffe med chokladbitar ur asken vi fått efter maten. Och jag lovar att ingen av oss blir hungrig innan vi går och lägger oss ikväll.

Dottern och exfrun blev inte så långvariga utan åkte hem vid halv sju. Sonen hjälpte till att bära in disken till köket och den packades in i diskmaskinen som väl snart är klar nu.

Jag har alltså snart överlevt ännu en jul och jag känner mer och mer att jag önskar att barnen ska bilda familj och börja producera barnbarn så jag får åka hem till dem istället på julaafton och slipper slava vid spisen med allt som ska lagas, skäras och dukas fram och tillbaka.

Jag fick julklappar också! Trots att vi enats om att sluta med det mellan oss vuxna. Två biljetter för att få gå och se och höra på Ronny Eriksson live i januari. Det ser jag fram emot!

Nu stundar ett par dagar då jag och sonen måste försöka få i oss så mkt som möjligt av resterna efter detta julbord. Massor av Janssons frestelse har eftersom jag bjudit in gode vännen Hans, min "tama husmekaniker", att äta med oss och han brukar vara duktig på att sopa i sig just Janssons och därför såg jag till att göra en rejäl laddning. Men han fick reaktion på sin tredje covidspruta som han tog i onsdags och hade feber så han dök aldrig upp.

Nåja, det löser sig och jag klagar inte. Det finns miljoner människor världen över som inte får äta sig mätta så då ska man inte gnälla över sitt överflöd.

Och som alltid efter intag av mycket salt mat så är man törstig längt efteråt. Och jag har tippat i  mig flera stora glas vatten men nu ska jag unna mig en kall pilsner, dagen till ära.

Så god fortsättning på helgen önskar jag mina kära ordbrukare i Klintehamn, Mjölby, Mönsterås och Kortedala.

Vi ses! Endera dagen...