En vacka som arbetslös är avklarad, två återstår. Under den veckan har flera bra saker hänt. Sonens körkort i onsdags är väl den stora grejen. Men jag är också rätt nöjd med att ha fått min tredje Covid19-spruta. Den tog jag i tisdags och inga biverkningar har jag märkt av hittills.

Sju dagar kvar nu till dopparedagen. Visste ni, förresten, varför vikingarna (om jag minns rätt) hittade på det där med dopp i grytan? Det var förstås för att kunna använda bröd som blivit så gammalt och hårt att det inte gick att tugga. Vuxna över 25-30 hade väl inte så gott om tänder heller på den tiden. Så då lade man ner de där stenhårda brödbitarna i skinkspad eller nåt annat och lät dem blötas upp ordentligt. Då blev de ju genast inte bara tuggbara men även välsmakande av spadet de legat i. I min familj är det dock ingen mer än möjligen jag själv som tycker om det. Därför brukar jag oftast hoppa över det på julbordet numera. Det är ju så mättande med en massa blött bröd och sen finns det ju så mycket annat jag hellre vill ha.

Så skinkspadet brukar jag hälla på en stor glasburk och recycla det när jag kokar ärtsoppa första gången på det nya året. Vet att det finns folk som fryser ner det i mindre portioner för att använda när de lagar rotmos eller lappskojs.

Det sistnämnda har jag aldrig lagat och inte ätit heller på många år. Undrar just varför. Såvitt jag minns tyckte jag att det var gott sist jag smakade.

Det blir en jul ungefär som ifjol. De två äldsta barnen firar med sina respektive sambos familjer. Yngre dottern kommer hit med sin mor i släptåg. Hon är ju lka mkt familj för barnen som jag så varför skulle vi låta henne sitta ensam? Hon har föräldrarna i livet men de är till åren och orkar inte med att ha folk omkring sig i någon större omfattning. Så de vill helst vara hemma själva. Och exet och jag har väl kanske inte världens tajtaste relation men on speaking terms har vi varit sen separationen för 17 år sedan.

Min tama husmekaniker är föräldralös liksom jag. Han har en äldre syster i stan men hon firar ingen jul alls så eftersom han inte jobbar så har jag bjudit in även honom att äta med oss. Inget märkvärdigt med det, han är ju redan nästan som en i familjen för barnen har ju träffat honom genom hela sina liv.

Och jag tänker inte jobba häcken av mig inför julen heller. Det får bli som det blir. Kokar senap gör jag kanske imorgon eller på söndag. Ska köpa hem lax och grava själv i år. Hovmästarsås och flera sorters sill står redan i kylen liksom fyra burkar ansjovis. De köpte jag för ett par veckor sedan då jag hörde på radion att det fanns risk att ansovisen skulle ta slut innan jul. Dåliga fångster för fiskarna var anledningen.

Så jag bunkrade fyra stycken för att vara på den säkra sidan. Brukar alltid köpa de rosa burkarna från Grebbestad men för nåt år sedan kunde jag konstatera att de blå burkarna som Lidl säljer klart billigare dög precis lika bra.

Revbensspjäll ligger också i frysen och väntar på upptinande och grillning. Skinkan har jag inte köpt ännu men det blir nog som vanligt en av de mindre jag kan hitta så det inte blir så mycket rester i januari.

Den girljeras sedan kvällen före julafton och spjällen grillas på fredag medan jag monterar min Janssons frestelse. Ska man följa Mannerströms råd och röra ner lite Ejderns orökta kaviar i grädden, månntro? I klippet han lagt ut på Yoytube lägger han även i lite tomatpuré. Men det testade jag förra julen och tyckte inte att det tillförde nåt.

Däremot bryner jag alltid löken innan allt blandas i formen nuförtiden och det gjorde även Mannerström. Tycker att det ger en lite rundare, mjukare smak på frestelsen.

Men TROTS att jag säger att det inte ska bli så mycket på julbordet så blir det ändå massor av rester som vi får njuta av på juldagen och annandagen. På gott och ont. För framåt söndag kommer vi att vara hyfsat trötta på julmat. Första vardagen efter jul brukar det därför bli något väldigt vardagsbetonat. Pasta med köttfärssås eller stekt falukorv med senapssås eller stuvade morötter brukar uppskattas då.

Ja, ja, nog går det väl i år också när det gjort det i alla de tidigare 64 jular jag upplevt. Nåja, de två, tre första upplevde jag väl kanske inte så mkt som fastnade i minnet men sen! Min mormor måste ha slitit som ett djur med allt hon hade på julbordet som jag har ratat med åren. Syltor och aladåber skulle det vara. Och så länge morfar levde även grisfötter. Och allt skulle förstås vara hemlagat. Ingen frys hade hon heller så man kan ju undra hur mycket hon blev tvungen att kasta framåt trettondagen. D.v.s efter morfars död. Så länge han levde slängdes inget om det inte gick själv ut ur skafferiet. Mögel på ost eller bröd skrapade han bort liksom från toppen av syltburkar. Idag vet väl de flesta att är det mögel upptill på lingonsylten så är det mögel hela vägen ner.

Han drack sur mjölk också, min morfar. Minns att mormor kunde säga åt honom ibland: "Nej, Oskar, den där ska du inte dricka. Den är ju sur!" Men han svarade alltid med en munder min: "Nejdå, det är ingen fara. Den är bara lite syrlig och det är ju bara gott!" Tvivlar starkt på att verkligen tyckte så men när sparsamheten satte klorna i honom blev han gärna lite gränslös. En gång var jag med honom på stan och vi såg båda en inte ens halvrökt cigarett som låg på trottoaren och glödde. Morfar tittade på den och sa att.. "Det är ju nästan så att det är synd att jag inte röker!"

Då kanske ni förstår omfattningen av hans småsnålhet.

Men han hade ju växt upp i en annan tid då de var många i familjen och ont om pengar och mat.

Jag önskar er inte god jul. Inte ännu, i alla fall! Jag spar det till kanske på torsdag eller så. Och kommer det inget då och ingen förklaring veckorna närmast efter så kanske jag fått förhinder av ett eller annat slag.

I så fal så ska ni alla veta, kära ordbrukare i Kolbäck, Graninge, Oxelösund och Partille att hade jag kunnat så hade jag gjort det. Men ha en fin helg i alla fall!