Idag är sista dagen för mig som 63-åring. Imorgon bitti klockan 06:15 är det 64 år sedan jag gav min mor en av hennes livs snabbaste viktminskningar. Drygt 4 kg prima gossebarn plus fostervattnet och moderkakan gjorde henne alltså en bit lättare den där iskalla morgonen 1957. Det är alltså mitt eget årsskifte som rubriken syftar på. Från 63 till 64.

Familjen flyttade medan jag och morsan gonade oss i några dagar i det nuvarande kommunalhuset på Norra stadsbergets nedre sluttningar. Som på den tiden var sjukhus och även BB.

Två vuxna med tre barn mellan 3-7 hade ditintills bott i en vindslägenhet i ett privatägt hyreshus men då vi skulle bli fyra barn i familjen tyckte väl dess överhuvuden att det var dags att få nåt större än den etta med kokvrå och sovalkov de bodde i innan. Så när jag för första gången bars över tröskeln till mitt första hem var det til en rymlig trerummare i ett ganska nybyggt hus i en stadsdel som heter Sallyhill, Någon gång har jag hört att området fått sitt namn efter den brittiska frun till en av de s.k träpatronerna i staden. De döpte först gården de byggde och bodde i och sedermera fick hela stadsdelen det namnet. Där firades sedan mina två första födelsedagar och kanske den tredje, jag minns inte så noga. 

Men ni vet väl vad man säger; "Det man inte minns kommer man inte ihåg om man har glömt eller inte!"

Eller hur det nu var...

Glömde gjorde jag dock inte att åka iväg till Bilprovningen med Madame Citroen vid 14-tiden. Och som nästan varje år blev de så förtjusta i henne att de prompt vill se henne en gång till. Tack o lov inga stora och dyra grejer att fixa. Ett positionsljus fram hade slocknat sen jag kollade all belysning i tisdags, ett bromsrör bak var lite rostigt samt att dragkroken håller på att rosta fast. Jag visste inte ens att den var av den avtagbara typen så jag har aldrig försökt att ta bort den. Får väl göra det n'är jag fått loss den så den inte rostar igen. Så sällan som jag använder den kan den ju lika gärna ligga i bagagerummet där det är torrt. Så det blir väl att anlita Magnus igen och även låta honom "släcka" anmärkningarna så jag slipper åka tillbaka till bilprovningen.

Om mindre än en timme blir det soffan och SHL-hockey med Timrå IK mot Skellefteå AIK. De är ruggigt bra, de där västerbottningarna så ikväll är jag extra tacksam om mitt lag orkar norpa åt sig någon poäng.

Gillar ni Göteborgsvitsar? Det gör jag och även fast nedanstående inte alls är någon av de allra bästa så bjuder jag på den ändå. Det är ju Anna-dagen idag. Min yngsta lillasyster och exfrun bär båda det namnet och jag har grattat. 

Det var ju dessutom förr den traditionella dagen då lutfisken lades i blöt inför julen och det var väl det som inspirerade mig att minnas denna lilla enkla historia...

Osborn: Va e de du töggar på, Kal lelle?

Kal: De e la fesk.

Osborn: Men varför står du så snett då?

Kal: De e la lutfesk.

Jag vet, den är skitdålig. Men är det inte det som egentligen är poängen med Gbg-vitsar? Lättköpta små ordvrängningar. Gärna lite ekivoka också. Äh, vafan, ni får en sån också.

Det är trångt på spårvagnen och en kvinna vänder sig ilsket mot Kal som står bakom.

-Har ni inga skam, männska? Va e de för avlångt o hårt ni står o tröcker mot mig.

-Usäkta, lella frua, de e la bara mitt lönekuvert. De e löning idag, förstår ho.

Kvinnan ser då ännu argare ut och spänner ögonen i honom innan hon svarar.

-Jaha, då e du löcklit lottad för du har banne mej fått påökt tre gånger sen Götaplatsen!

Ja, jag vet, jag vet, de är urgamla. Säkert  många år äldre än både mig och mina ordbrukare. Jag ska inte störa er mer nu. Om du var så tapper att du läste ända hit så kommer beöningen alldeles strax nu.

Ha det gott i slott och koja i Bruksvallarna, Ödeshög, Klockestrand och Knutby. Vi ses!